Jag läste ett inlägg som Petra skrev om sina känslor kring julen, och då slog det mig att jag borde blogga om min syn på det hela. För ni som har läst bloggen länge vet att jag har hatat den högtiden. Men ni nya får ju bara läsa om att jag älskar den. När jag var liten och firade jul med både mamma och pappa så var det årets höjdpunkt. Huset var inrett med tomtar, kyrkor, ljusstakar och röda tyger. Omkretsen på vår gran fyllde upp ett helt rum och julbordet tog aldrig slut.
Sedan skiljde sig mamma och pappa, vilket i min värld bara betydde att jag skulle få dubbla julklappar haha… Jag har aldrig mått dåligt av att mina föräldrar flyttade isär, utan jag har sedan jag var liten bara velat att båda ska vara lyckliga och sett det positivt. Men som ni vet gled jag och pappa isär och har inte pratat på snart fyra år. Och min mamma är en enkel, skojig hippemamma (ta ej illa upp mamma utan det är bara positivt). Så julen har liksom suddats ut mer och mer för varje år. Vilket en person som jag (som behöver rutiner och älskar traditioner) har tyckt varit ganska tråkigt.
Julafton 2017 hemma hos Ps familj
Min mamma tänker alltid på alla andra än sig själv, och har fått mig att inse att alla inte ens får fira jul. Kanske för att någon i familjen är sjuk, för att pengarna inte räcker till eller för att ens förälder dricker för mycket alkohol. Jag har även förstått all press för familjer som inte har möjligheten att fira jul. Klapparna jämförs i skolan när lovet är slut, föräldrar vill ha de pampigaste julborden, pyntet etc och hetsar varandra så fort tillfälle ges. Obs, såhär behöver det nödvändigtvis inte vara, men statistik visar att vi svenskar belånar oss enormt under december och främst januari. Och sån statistik tycker jag talar sitt tydliga språk. Och där har jag insett mitt ansvar och skulle ALDRIG lägga ut bilder på alla mina juklappar, eller på alla paket under julgranen. Det kommer inget gott ur det, även om det är något värdefullt och fint för mig.
I alla fall, de här insikterna i kombination med att vi inte har firat jul de senaste åren, har gjort att jag har hatat julen. Familjen är splittrad, släkten tjafsar och människor runtomkring mår dåligt. Jag har liksom glömt bort vad julen egentligen handlar om…
I början av julledigheten 2016 på en middag med min svägerska i Linköping.
Det är ju naturligtvis att man ska samla familjen och vara tacksam över att man har varandra och att man mår bra. Förra året var min svärfar sjuk i cancer, så föll det sig väldigt naturligt att jag ville fira med P’s familj. Och även fast allt var väldigt upp och ner under den perioden, så gav alla extra mycket kärlek till varandra. Det var extra långa kramar. Extra tacksamhetskänslor. Då insåg jag varför jag alltid hade älskat julen från första början. För familjen är verkligen det viktigaste man har. I år när min svärfar inte är med oss, så är det extra viktigt att familjen håller ihop. Fy jag bara känner hur tårarna tränger sig fram bakom ögongloberna när jag skriver detta. Men jag är så tacksam över att jag har fått bli en del utav deras familj också.
Jag hoppas verkligen att den här kärleken jag har fått för julen håller i sig, och att jag kommer kunna föra det vidare till mina barn. Om inte annat har jag svårt att se att P skulle gå med på något annat haha… Han är väldigt traditionell av sig när det gäller allt nämligen. Det är som att jag vill ta igen alla år jag inte har firat jul. För just nu vill jag ju, som ni vet, bara pynta hela vår lägenhet, gå i kyrkan, lyssna på Luciasång och äta julmat tills det sprutar ur öronen. Drömmen när man blir äldre är ju helt klart att åka till fjällen i mellandagarna några familjer och bara ha kul allesammans.
Ja nu vet ni i alla fall hur tankarna går just nu. Och ju mer man pratar om julen, desto fler kompisar träder fram och berättar om hur jobbigt dom tycker att det är. Så även fast man kanske tror att alla har det perfekt så är det verkligen inte så. Alla familjer har sina problem. Sedan är ju naturligtvis det bästa med att ha en familj, att man får välja själv vilka som får vara med i den. Och till mina yngre läsare: när ni blir äldre kommer ni att kunna göra precis som ni vill. Glöm inte det. Inget är skrivet i sten, och när man flyttar hemifrån sätter man sina egna regler. Även om det är jobbigt nu så behöver det inte alltid vara så<3
