Psykisk ohälsa

Fråga: ”Vet att du inte vill prata om psykisk ohälsa längre kanske men jag tror att jag och många andra skulle uppskatta det. Exempelvis att du berättar lite om hur du har blivit bättre med åren på att må bra och vad du gör för att jobba på din självkänsla mm.” 

Svar: Hej! Jag kan absolut skriva om psykisk ohälsa<3 Det är bara det att jag själv inte bär med mig det i mitt dagliga liv som jag gjorde tidigare. Och nu kan jag även meddela att jag kör bloggen 100% och 0% Ingager så ni vet. En kväll i början när jag jobbade där hade jag en riktig dipp och skrev av mig på bloggen. Samma kväll fick jag ett mail ifrån min chef som undrade om allt var OK. Superfint såklart men då insåg jag att vem som helst kan läsa min blogg. Min chef, kollegorna, kunder etc och det ville inte jag. Men samtidigt vill jag ändå förmedla att jag inte mår bra jämt precis som vilken människa som helst. Men det är en skör balansgång  när man ska formulera det i skrift.

Nu det senaste har jag börjat sjunka tillbaka i gamla tankevanor och det är väl helt enkelt för att min självkänsla har fått sig en dipp och då höjs prestationsångesten direkt. Men knep jag använder mig av när livet BÖRJAR kännas skit är (obs detta är inget som funkar för alla och det kanske låter aningen destruktivt men det funkar för mig) är följande:

• Undvika stress. Superviktig punkt för mig.
• Lägga mig i tid. Annars är jag trött dagen efter och då kommer ångest som ett brev på posten.
• Ha rutiner. Något jag saknar nu och då känner jag direkt av det.
• Tillåta mig själv att vara glad, och tillåta mig själv att vara ledsen. Något jag aldrig gjorde förr, men nu kan jag faktiskt gråta om jag blir ledsen. Skönt och viktigt.
• Rensa bland vänner. Hade jag haft en psykolog hade jag diskuterat detta med hen. Jag rensar prick hela tiden. Och en person som jag inte litar på till 100% skulle aldrig få vara i närheten av mig eller mitt liv. Det låter hårt men jag får brutal ångest av människor som tar energi och är falska.
• Sluta tycka synd om mig själv. För när man gör det får man tunnelseende och förstår inte hur man ska ta sig ut. Brukar även tänka att jag får skylla mig själv pga går inte till en psykolog. Dvs tar inte emot hjälpen jag faktiskt skulle kunna få = skyll mig själv.
• Avboka inte aktiviteter. Visst ska man få vara ledsen och det är 100% OK att avboka om man vill. Men i mitt fall har det aldrig blivit bättre av det. Jag mår alltid bäst av att umgås med mina närmsta och hitta på något. Även fast jag ändå avbokar emellanåt.
• Va öppen för kompisarna. ”Ber om ursäkt i förväg för att jag kanske inte är världens bästa vän just nu. Men jag mår skit just nu.”
• Ha ordning runt omkring mig. När jag har koll på saknar minskar risken för ångest.
• Undvik alkohol. Eller ja fylla. Ett glas till maten mår jag bara bra av.
• Vara tacksam. Över småsaker, stora saker, och saker man lätt tar för givet. Hälsan tex.

Varför jag inte har lika mycket ångest som jag har haft tidigare beror på många saker. Mycket för att jag har fått koll på alla administrativa saker såsom mitt bolag, abonnemang, utgifter, bokföring, tandläkartider etc. Och det är 100% tack vare min pojkvän. Sedan mycket pga min pojkvän för att med honom får jag rutiner, obeskrivlig trygghet och kärlek. För att jag köpte en lägenhet. För att jag klarar mig själv ekonomiskt. För att jag har distanserat mig ifrån många relationer och kommit närmre min familj. Ja i stort sett för att jag har tagit tag i mitt liv, växt upp och använder sunt förnuft. Undviker saker som eventuellt skulle kunna ge mig ångest. Jag tänker bort det yttre helt och fokuserar på mitt inre i ALLT jag gör.

Detta gör att all ångest jag känner nu bara är ”ytlig ångest” i jämförelse med innan. Den känns inte in i benmärgen. Som depressioner, sjukdomar, kärleksdraman, pengar etc gör. Numera kan jag liksom skrapa på den om ni förstår. Och jag är så tacksam för det!

Även fast jag inte skriver om mitt inre mörker längre, så försöker jag ändå att berätta om de dagar som känns kassa. Jag vill inte att ni ska tro att mitt liv är bland rosa fluffiga moln. För det har det aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag försöker verkligen ta vara på att jag mår så bra som jag gör just nu (känner inte direkt eufori men är inte deppig heller men är trots allt glad).

Bilderna är tagna av fantastiska Amanda Parkkinen.