Vill inte bli adhd-Ellinor

Hej kompisar! Vill bara snabbt kika in och säga TACK för all pepp kring adhd-utredningen. Man är inte lika uppmärksam när det kommer till tjejer just inom detta området, och ofta tyr den sig inte alls på samma sätt som hos pojkar. Vilket gör att det kan ta längre tid att upptäcka.

Jag vill egentligen inte ha någon diagnos alls för att sedan bli placerad i något ”fack”. Jag vill bara få vardagen att gå ihop. Jag vill inte bli adhd-Elli utan bara få saker som ingen annan ser – att fungera. Och idag gör den enbart det pga min pojkvän som drar världens lass och är en klippa. Alltså verkligen. Jag tycker inte synd om mig själv och vill inte att ni ska tycka synd om mig heller. Utan jag vill, återigen, bara få livet att rulla på. Istället för att varje liten grej ska vara ett så stort moment.

Jag har dragit mig för att söka hjälp för detta under så många år, just pga alla fördomar och att ”alla vill ha adhd”. Jag vill också ha den där superstarka-power-adhdn som Isabella Löwengrip har. Men det har jag inte utan den tyr sig på ett helt annat sätt. Jag trodde adhd var precis som hennes, men det behöver den alltså inte vara.

Varför jag skriver om detta är för att förhoppningsvis hjälpa någon annan. Jag hade själv velat läsa detta alla gånger jag har varit vilsen. Jag ÄR vilsen i detta. Men jag kan inte hitta någon annan blogg om det. Tipsa gärna!

Vi alla problem med olika saker, och det här är mina problem (som jag vill göra något åt!). Provocerar det finns det massa andra bloggar där livet är glatt 24/7. Vet ej vart jag vill komma, men jag är fylld av så många tankar. Trevlig onsdag på er!