Har någon utav er sett Mandelmanns? Om inte, titta! De är ett par som är så otroligt passionerade i sitt lantbruk, alla sina djur och att vara självförsörjande. Dem har skapat sitt eget paradis, och njuter verkligen av att ha det så. Att få leva ut sina drömmar. Jag vet inte om jag är inne i världens semesterdvala, men när jag lyssnade på deras sommarprat i P1 idag kände jag en otrolig igenkänningsfaktor. Men samtidigt kände jag mig lite vilsen. För jag kände inte alls igen alla känslor som bubblade på insidan.
Jag som alltid har varit tjejen som vill ha mer. Vill ha bättre. Som flyttar till storstaden med tydliga målbilder. Som skriker efter äventyr och att bestiga mina berg. Att få bevisa mig. Bli sedd… Men det känns så himla långt bort just nu.
Det enda som är viktigt just nu är vårt liv här i huset, vår tillvaro. När jag svävar runt i huset här hemma och pillar bland blommorna eller när jag vispar ihop en vaniljsås till min hemlagade rabarber och kardemummapaj så infinner sig en känsla jag inte kan sätta ord på. Jag känner mig hemma på insidan. Jag älskar verkligen mitt liv. Njuter varje sekund. Och när vi sitter i båten ute i Stockholms skärgård och jag känner doften av hav, fiskmåsar och olja så måste jag nypa mig själv i armen. Jag vill pausa livet för all framtid. Bara vara här och nu. Jag vill inte framåt. Jag vill vara kvar i det här för alltid.
Jag känner mig så fri. Jag minns helt ärligt inte senast jag bar smink? Eller bh. Eller åtsittande kläder. Jag strosar runt i lösa tunna klänningar, linnen och kjolar. Mestadels barfota. Och jag vill bara SKAPA. Jag kan inte sluta tänka på allt jag vill skapa. Det är som att min själ känner sig fri? Det är en så flummig men stark känsla. Jag tror att jag har gått och blivit hippie. Omvärlden passerar med sin stress och jag tittar belåtet på. Återgår till mitt.
Tack som fan livet för att jag får leva ut mina drömmar just nu. Jag är varken sjuk eller hög som jag till en början trodde. Näe, jag har bara gått och blivit lite hippie.
Åh vad glad jag är för din skull! Jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg. Jag har börjat uppskatta de små sakerna i livet och jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Har levt ”hippie-livet” i lite över ett år nu och har som sagt aldrig mått så bra eller varit så lycklig. Det är verkligen helt underbart!
Hahaha är det sant?! Ja men det är precis det där. Uppskatta de små sakerna. Jag har länge varit väldigt väldigt tacksam. Gråtit på kvällarna av ren tacksamhet. Men att man i stunden verkligen genuint uppskattar. Ååå. Älskar livet haha!
Åh vad glad jag är för din skull! Jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg. Jag har börjat uppskatta de små sakerna i livet och jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Har levt ”hippie-livet” i lite över ett år nu och har som sagt aldrig mått så bra eller varit så lycklig. Det är verkligen helt underbart!
Hahaha är det sant?! Ja men det är precis det där. Uppskatta de små sakerna. Jag har länge varit väldigt väldigt tacksam. Gråtit på kvällarna av ren tacksamhet. Men att man i stunden verkligen genuint uppskattar. Ååå. Älskar livet haha!