Jag har gått och låst mig vid tanken att skaffa en hund. Just nu spelar det ingen roll hur ”begränsad” folk säger att jag blir. Det är för tillfället det enda jag vill. Och jag har svårt att se att man någonsin skulle ångra ett hundköp? Rasen har jag fäst mig vid heter Cockerpoo. En blandning mellan spansk cockerspaniel och en pudel. Om jag fick drömma skulle jag önska att den korsades med en liten pudel, så den inte blev allt för stor. Men helt ärligt skulle jag bli prick lika glad för en Golden Retriver eller en Labrador också. Det är mest att jag vill ha en bra, lätt, förstahund. 
Jag har ett flexibelt jobb, min kille också. Vi har ett stort hus där hunden kan springa runt, och vi reser inte speciellt mycket. Fyra veckor per år. Resten av tiden är vi nere i Linköping eller i Skåne. Dit kan vi ta med hunden. Vi båda har haft hund tidigare i livet och på pappret skulle jag säga att vi har de perfekta förutsättningarna.
… MEN! Och detta är ett stort men. Min kille vill vänta?! Jag förstår ingenting. ”I alla fall ett år, man blir så bunden” säger han. Jag håller inte alls med utan vill att detta ska ske nu nu nu. Men jag ger honom lite tid ändå tänker jag. Den 3e oktober fyller jag 23år. Och då önskar jag mig en liten valp! Jag tror inte han kommer att gå med på det. Inte ens om jag föreslår överenskommelsen att jag tar körkort i utbyte mot en hund. Så vad jag ska jag säga för att övertala honom?! Alla ni med husdjur därute – hjälp mig nu! Jag kanske bara ska köpa en valp och överraska honom. Jag vet ju att han kommer bli mer fäst än mig. Men det kanske inte är ett Ok beteende hehe?
Hej! Min familj var också i träsket om vi skulle skaffa hund och inte men att skaffa hund är det bästa som hänt! En ras ni borde kolla på är dvärgschnauzer, perfekt hund som varken är för stor eller för liten, behöver inte överdrivet mycket motion och anpassar sig till allt som den blir ”utsatt” för samt den hårar inget alls. Stor kram, älskar din blogg!
Hej! Mitt ex hade en sån! Älskar dem! Men de är tyvärr ingen hund för mig ändå. Jag vill ha en större, lurvigare. Jag minns inte just henne som speciellt gosig eller så heller hehe! Kram!
Hej! Min familj var också i träsket om vi skulle skaffa hund och inte men att skaffa hund är det bästa som hänt! En ras ni borde kolla på är dvärgschnauzer, perfekt hund som varken är för stor eller för liten, behöver inte överdrivet mycket motion och anpassar sig till allt som den blir ”utsatt” för samt den hårar inget alls. Stor kram, älskar din blogg!
Hej! Mitt ex hade en sån! Älskar dem! Men de är tyvärr ingen hund för mig ändå. Jag vill ha en större, lurvigare. Jag minns inte just henne som speciellt gosig eller så heller hehe! Kram!
Hej! Hund är det bästa man kan köpa någonsin, men tänk lite längre, en hund har man typ i 10-15 år. Har du flexibelt jobb då också tror du? 🙂 menar backa bak tiden 2 månader och jag tvekar på att du hade haft tid för en hund då..😊 bara en tanke!
Så du menar att de enda människorna som kan köpa hundar då är 60+are som har bestämt sig att vara hemma hela pensionen? Eller?? Kanske missförstod. Självklart binder man upp sig på lång sikt, men hade hund varit något som gjorde att livet stannade upp i 10-15år så hade ju ingen köpt hund. Tänker att man får vara lite positiv 🙂
De enda som jag ser som ett problem är ifall jag och P går isär. Att ha ”delad” vårdnad mm. Hur en sån grej funkar. Eller om man står som 100%ig ägare eller liknande. Skulle verkligen uppskatta en kommentar kring hur någon av er därute har gjort med den biten!!
Hej! Hund är det bästa man kan köpa någonsin, men tänk lite längre, en hund har man typ i 10-15 år. Har du flexibelt jobb då också tror du? 🙂 menar backa bak tiden 2 månader och jag tvekar på att du hade haft tid för en hund då..😊 bara en tanke!
Så du menar att de enda människorna som kan köpa hundar då är 60+are som har bestämt sig att vara hemma hela pensionen? Eller?? Kanske missförstod. Självklart binder man upp sig på lång sikt, men hade hund varit något som gjorde att livet stannade upp i 10-15år så hade ju ingen köpt hund. Tänker att man får vara lite positiv 🙂
De enda som jag ser som ett problem är ifall jag och P går isär. Att ha ”delad” vårdnad mm. Hur en sån grej funkar. Eller om man står som 100%ig ägare eller liknande. Skulle verkligen uppskatta en kommentar kring hur någon av er därute har gjort med den biten!!
Det ligger i människans natur att tänka på alla risker och nackdelar i det man gör, men med ett hundköp spelar dem sakerna inte lika stor roll som man tror!
Vill man ha hund över hela sitt hjärta så löser man det! So what om man har ett jobb i framtiden där man inte kan ta med vovven, det är det hunddagis är till för!
Allt går att lösa, jag lovar! 🙂
Ett tips från mig, skaffa en Finsk Lapphund! Det är det bästa valet jag någonsin gjort. Bli inte bortskrämd av ordet ”lapphund”, rasen kräver normalt med motion, är en trygg familjehund, social, lättlärd och fantastiskt snäll. Läs på mer om den så kommer du förälska dig, det lovar jag! 😀
Det ligger i människans natur att tänka på alla risker och nackdelar i det man gör, men med ett hundköp spelar dem sakerna inte lika stor roll som man tror!
Vill man ha hund över hela sitt hjärta så löser man det! So what om man har ett jobb i framtiden där man inte kan ta med vovven, det är det hunddagis är till för!
Allt går att lösa, jag lovar! 🙂
Ett tips från mig, skaffa en Finsk Lapphund! Det är det bästa valet jag någonsin gjort. Bli inte bortskrämd av ordet ”lapphund”, rasen kräver normalt med motion, är en trygg familjehund, social, lättlärd och fantastiskt snäll. Läs på mer om den så kommer du förälska dig, det lovar jag! 😀
Har 2 pudlar (@swedishpoodle på insta) och det är underbart. Men det tar tid, man får planera restaurang besök där de kan vara med, och ska man vara borta flera timmar är det ju hundvakt (en valp får dessutom inte lämnas alls). Är man beredd på att avvakta 15år så go for it. Men tycker ni ska köra på renrasig pudel (eller annan ras..) men stödj inte blandras aveln. Finns massor med fördelar med renras 🐩😊
Har 2 pudlar (@swedishpoodle på insta) och det är underbart. Men det tar tid, man får planera restaurang besök där de kan vara med, och ska man vara borta flera timmar är det ju hundvakt (en valp får dessutom inte lämnas alls). Är man beredd på att avvakta 15år så go for it. Men tycker ni ska köra på renrasig pudel (eller annan ras..) men stödj inte blandras aveln. Finns massor med fördelar med renras 🐩😊
Jag går i EXAKT samma tankar just nu… Min familj har i sju år nu haft en Italiensk vattenhund (Lagotto Romagnolo) som är hur lurvig och fin som helst och dessutom tappar han inget hår för att han är hypoallergenisk (heter det ens så på svenska? Haha anyway). Sååå nu försöker jag få min kille att gå med på det så jag kan hitta en flickvän åt min hund så att han kan få små bebisar. Är så fruktansvärt kär i min hund att jag en gång per dag ringer min lillasyster så hon får visa honom åt mig/ber henne skicka bild haha.. Så tanken är att jag kommer ta en utav hans bebisar för han är överlägset BÄSTA hunden i hela världen. Hans personlighet är så himlahimla mysig. Sen äääälskar han att simma mer än något i denna värld, att leta efter snacks man gömt är hans favvoaktivitet nummer dos. Han är också relativt lättskött, vi kan lämna honom hemma från 8 till 4 (oftast kommer min syster/hennes pappa dock hem tidigare) själv och han trivs väldigt bra. Så himla snäll och vi kan släppa honom ut själv osv utan att han springer bort. Man behöver inte heller borsta honom eller så, bara duscha när han blir smutsig, klippa naglarna när dom blir långa and that’s it typ… Han får också springa ute en massa på våra två landställen och simma osv fast vi i vardagen kanske inte jämt ger honom supermycket motion, men det funkar, tror han lever ett bra hundliv. Poängen är att han är lättskött och jag tror ibland att folk gör att ha hund till en för stor grej, menar dethär med att va bunden osv.. för så har jag/min familj nog aldrig känt sen vi fick honom. Om alla behöver resa så är han nöjd och glad att bo hos någon släkting/vänner, och nu har han hälsat på ett hundhotell också ifall han någon gång skulle behöva vara där så han är redo för det. Låter liksom som om ni har ganska likadana omständigheter som vår familj gällande tid för hunden och vart man tar med den osv. Kan också tillägga att vår hund trivs ok bra (gnäller dock ganska mycket ibland haha men han lugnar sig bara han får sitta på golvet mellan min mammas ben) i bilen på långa trips till vårt landställe (5-ish timmar). Förstår nog inte varför det skulle va så svårt med restaurangbesök som någon annan skrev? Självklart inte va borta mycket när hunden är valp men nu när vår hund är vuxen kan vi gå och äta när vi vill utan att han lider, inte behöver vi ta med honom överallt hahaha.. Min hund trivs väldigt bra med att va ensam och sova under dagarna, lovar han är hur glad som helst fast än vi åker bort ibland i några timmar utan honom.
ÄLSKAR LAGOTTO!!!!! Det var efter jag träffade en sån som jag blev bestämd i att jag ville ha en hund<333
Jag går i EXAKT samma tankar just nu… Min familj har i sju år nu haft en Italiensk vattenhund (Lagotto Romagnolo) som är hur lurvig och fin som helst och dessutom tappar han inget hår för att han är hypoallergenisk (heter det ens så på svenska? Haha anyway). Sååå nu försöker jag få min kille att gå med på det så jag kan hitta en flickvän åt min hund så att han kan få små bebisar. Är så fruktansvärt kär i min hund att jag en gång per dag ringer min lillasyster så hon får visa honom åt mig/ber henne skicka bild haha.. Så tanken är att jag kommer ta en utav hans bebisar för han är överlägset BÄSTA hunden i hela världen. Hans personlighet är så himlahimla mysig. Sen äääälskar han att simma mer än något i denna värld, att leta efter snacks man gömt är hans favvoaktivitet nummer dos. Han är också relativt lättskött, vi kan lämna honom hemma från 8 till 4 (oftast kommer min syster/hennes pappa dock hem tidigare) själv och han trivs väldigt bra. Så himla snäll och vi kan släppa honom ut själv osv utan att han springer bort. Man behöver inte heller borsta honom eller så, bara duscha när han blir smutsig, klippa naglarna när dom blir långa and that’s it typ… Han får också springa ute en massa på våra två landställen och simma osv fast vi i vardagen kanske inte jämt ger honom supermycket motion, men det funkar, tror han lever ett bra hundliv. Poängen är att han är lättskött och jag tror ibland att folk gör att ha hund till en för stor grej, menar dethär med att va bunden osv.. för så har jag/min familj nog aldrig känt sen vi fick honom. Om alla behöver resa så är han nöjd och glad att bo hos någon släkting/vänner, och nu har han hälsat på ett hundhotell också ifall han någon gång skulle behöva vara där så han är redo för det. Låter liksom som om ni har ganska likadana omständigheter som vår familj gällande tid för hunden och vart man tar med den osv. Kan också tillägga att vår hund trivs ok bra (gnäller dock ganska mycket ibland haha men han lugnar sig bara han får sitta på golvet mellan min mammas ben) i bilen på långa trips till vårt landställe (5-ish timmar). Förstår nog inte varför det skulle va så svårt med restaurangbesök som någon annan skrev? Självklart inte va borta mycket när hunden är valp men nu när vår hund är vuxen kan vi gå och äta när vi vill utan att han lider, inte behöver vi ta med honom överallt hahaha.. Min hund trivs väldigt bra med att va ensam och sova under dagarna, lovar han är hur glad som helst fast än vi åker bort ibland i några timmar utan honom.
ÄLSKAR LAGOTTO!!!!! Det var efter jag träffade en sån som jag blev bestämd i att jag ville ha en hund<333
Hund är det bästa! Jag och min sambo skaffade en liten Jack Russell Terrier för ganska precis ett år sedan, Första veckorna var vi ”föräldralediga” och hemma på heltid med honom, en liten valp kan ju inte alls vara själv och behöver mycket uppmärksamhet. Vi har också haft stora problem med att ensamhetsträna och vår kille kan inte vara ensam alls (delvis vårat fel, men också en liten individ som verkligen inte vill bli lämnad). Så detta året av varit präglat av massa pussel med dagmatte, mor- och farföräldrar och jobb hemifrån. Nu har vi honom på dagis om dagarna, vilket kostar, men han älskar det! Vi är som sagt väldigt låsta men ångrar inte vår lilla kille alls! Som någon skrev, vill man ha hund så löser man det.
Men myyyyysi!!!!!! Ja men precis så tänker jag också. Vill man så går det? Det är ju i det stora hela SMÅSKIT man förändrar? Jag tror tyvärr jag får ge mig med hund, kanske inte bara ska köra över min kille… utan hålla ut tills nästa år. Men längtar ihjäl mig okryddat!
Hund är det bästa! Jag och min sambo skaffade en liten Jack Russell Terrier för ganska precis ett år sedan, Första veckorna var vi ”föräldralediga” och hemma på heltid med honom, en liten valp kan ju inte alls vara själv och behöver mycket uppmärksamhet. Vi har också haft stora problem med att ensamhetsträna och vår kille kan inte vara ensam alls (delvis vårat fel, men också en liten individ som verkligen inte vill bli lämnad). Så detta året av varit präglat av massa pussel med dagmatte, mor- och farföräldrar och jobb hemifrån. Nu har vi honom på dagis om dagarna, vilket kostar, men han älskar det! Vi är som sagt väldigt låsta men ångrar inte vår lilla kille alls! Som någon skrev, vill man ha hund så löser man det.
Men myyyyysi!!!!!! Ja men precis så tänker jag också. Vill man så går det? Det är ju i det stora hela SMÅSKIT man förändrar? Jag tror tyvärr jag får ge mig med hund, kanske inte bara ska köra över min kille… utan hålla ut tills nästa år. Men längtar ihjäl mig okryddat!
Jag tycker att din kille har rätt.
Jag och min sambo hade båda också haft hundar i familjen tidigare och trodde vi var införstådda med var det innebar. Jag älskar vår hund och skulle aldrig göra mig av med henne, men det är en jäkla skillnad på att ha en hund i familjen, där man kanske är fyra som mer eller mindre delar på ansvaret mot att vara två. Vi var både studenter när vi hämtade vår schäfervalp och hade tänkt att det var den perfekta tiden för att ha valp, i och med att båda kunde vara väldigt flexibla.
Det gick bra, men det är inte utan uppoffringar. Dagsutflykter där hon inte kan följa med går bort, långa middagar med vänner som innehåller ”mer” alkohol går bort, jag tycker inte att det är en bra miljö för hundar att vistas i. Vi har tex valt sedan Selma (hunden) hämtades att spendera varje nyår hemma. Hon är inte särskild rädd för raketer men jag kommer aldrig lämna henne ensam på nyårsnatten och jag vill inte ha med henne på ett firande med massa fulla människor och hög musik.
De första halvåret kommer någon av er alltid behöva vara med valpen. Vi pratar inte ens åka till Ica och handla tillsammans.
En valp behöver mycket uppmärksamhet i början, kommer du klara att arbeta hemifrån samtidigt som du tar hand om valpen? Som någon skrev längre upp, de tog ”föräldraledigt” för att klara första tiden.
Älskar att ha hund och ångrar mig inte, men i efterhand kan jag inse att jag inte var införstådd med var det innebar att skaffa egen valp. Sen har vi schäfer också, en hund som kräver rätt mycket i form av motion och mental stimulans.
hej! Jag tror vi alla har olika syn på vad uppoffringar innebär. Jag tycker inte heller att en hund ska vistas i för stökiga miljöer. Men som tur är bor vi i ett stort hus, så det slipper hundisen och kan vara på en annan våning. Sedan befinner jag mig i ”stökiga miljöer” rätt sällan. Äter 99% av gångerna middag hemma, dricker lite och sedan lägger mig. Jag tror man löser det mesta bara man vill och har rätt inställning. Att gå till mataffären själv är standard hos oss, och såna saker känns inte alls jobbiga för mig? Kanske är naiv men det vet man ju om när man ger sig in i det. Förr eller senare kommer man få göra samma uppoffringar gånger 10 när man skaffar barn. Tycker du låter väldigt negativ till att ha hund vilket känns väldigt tråkigt eftersom du faktiskt har en. Men sedan upplever vi ju alla olika och har olika förutsättningar – såklart! Jag är i alla fall superpeppad, men kommer nog ändå få vänta ett år :’-(
Men eeeh va Ellinor? Skämtar du. Hon låter inte negativ till att ha hund bara för att hon själv har en. Hon förklarade för dig att det inte bara ”är att skaffa” en. Hon har själv varit med om det du vill göra och tar väl hellre upp de negativa sakerna som du också behöver höra. Hade du inte tyckt det var jobbigt om alla skrev att ”JA KÖP” istället för att ta med konsekvenserna och vad man behöver tänka på? Du ville ha åsikter och det fick du. Riktigt drygt svar av dig.. Du som har ADHD ska väl vara glad att du har en kille som sätter stopp för dina impulser. En hund är inget som är kul att få omplacera bara för att det inte passar er sen. Ditt liv och dina känslor kommer inte vara detsamma om 2 år, titta bara på dina två jobb som du inte kunde behålla.
Hoppas du inte köper en hund och överraskar med. Respektera din killes åsikter, du har flera år på dig att skaffa en hund.
Hej Josefine! Ang respekt så verkar den även fullständigt obefintlig från ditt håll också. Självklart är det en omställning, och jag hoppas inte att hon tog illa vid sig för det menade jag inte. Kanske skulle skrivit lite glada Emojis så det blev tydligt 🙂 Hade jag väntat med allt jag velat göra i livet hade jag bott kvar i Gnesta utan vidare inkomst 🙂 Allt gott hörrudu!
Nu vet jag inte om jag svarar på fel kommentar, vi får se.
Jag tog inte illa upp, så det är ingenfara. Det kanske var jag som skulle använt lite emojis 😅 Kan hålla med om att min text ser lite kall och negativt ut, men poängen jag ville få fram var att att det är mer jobb och man blir mer bunden än man förväntar sig, om man jämför med tiden som man bodde hemma och hade en familjehund. Den missen gjorde jag och min sambo och det blev extra tydligt när man har en stor hund som man inte kan lämna hos vem som helst när man ska åk bort.
Tror att vi är på samma bana!! Just med stora hundar blir det ju en annan grej också… Var inställda på golden först men en mindre cockerpoo känns mer lägligt. Viktigt med såna här kommentarer 🙂 man lär sig av varandra!!
Jag tycker att din kille har rätt.
Jag och min sambo hade båda också haft hundar i familjen tidigare och trodde vi var införstådda med var det innebar. Jag älskar vår hund och skulle aldrig göra mig av med henne, men det är en jäkla skillnad på att ha en hund i familjen, där man kanske är fyra som mer eller mindre delar på ansvaret mot att vara två. Vi var både studenter när vi hämtade vår schäfervalp och hade tänkt att det var den perfekta tiden för att ha valp, i och med att båda kunde vara väldigt flexibla.
Det gick bra, men det är inte utan uppoffringar. Dagsutflykter där hon inte kan följa med går bort, långa middagar med vänner som innehåller ”mer” alkohol går bort, jag tycker inte att det är en bra miljö för hundar att vistas i. Vi har tex valt sedan Selma (hunden) hämtades att spendera varje nyår hemma. Hon är inte särskild rädd för raketer men jag kommer aldrig lämna henne ensam på nyårsnatten och jag vill inte ha med henne på ett firande med massa fulla människor och hög musik.
De första halvåret kommer någon av er alltid behöva vara med valpen. Vi pratar inte ens åka till Ica och handla tillsammans.
En valp behöver mycket uppmärksamhet i början, kommer du klara att arbeta hemifrån samtidigt som du tar hand om valpen? Som någon skrev längre upp, de tog ”föräldraledigt” för att klara första tiden.
Älskar att ha hund och ångrar mig inte, men i efterhand kan jag inse att jag inte var införstådd med var det innebar att skaffa egen valp. Sen har vi schäfer också, en hund som kräver rätt mycket i form av motion och mental stimulans.
hej! Jag tror vi alla har olika syn på vad uppoffringar innebär. Jag tycker inte heller att en hund ska vistas i för stökiga miljöer. Men som tur är bor vi i ett stort hus, så det slipper hundisen och kan vara på en annan våning. Sedan befinner jag mig i ”stökiga miljöer” rätt sällan. Äter 99% av gångerna middag hemma, dricker lite och sedan lägger mig. Jag tror man löser det mesta bara man vill och har rätt inställning. Att gå till mataffären själv är standard hos oss, och såna saker känns inte alls jobbiga för mig? Kanske är naiv men det vet man ju om när man ger sig in i det. Förr eller senare kommer man få göra samma uppoffringar gånger 10 när man skaffar barn. Tycker du låter väldigt negativ till att ha hund vilket känns väldigt tråkigt eftersom du faktiskt har en. Men sedan upplever vi ju alla olika och har olika förutsättningar – såklart! Jag är i alla fall superpeppad, men kommer nog ändå få vänta ett år :’-(
Men eeeh va Ellinor? Skämtar du. Hon låter inte negativ till att ha hund bara för att hon själv har en. Hon förklarade för dig att det inte bara ”är att skaffa” en. Hon har själv varit med om det du vill göra och tar väl hellre upp de negativa sakerna som du också behöver höra. Hade du inte tyckt det var jobbigt om alla skrev att ”JA KÖP” istället för att ta med konsekvenserna och vad man behöver tänka på? Du ville ha åsikter och det fick du. Riktigt drygt svar av dig.. Du som har ADHD ska väl vara glad att du har en kille som sätter stopp för dina impulser. En hund är inget som är kul att få omplacera bara för att det inte passar er sen. Ditt liv och dina känslor kommer inte vara detsamma om 2 år, titta bara på dina två jobb som du inte kunde behålla.
Hoppas du inte köper en hund och överraskar med. Respektera din killes åsikter, du har flera år på dig att skaffa en hund.
Hej Josefine! Ang respekt så verkar den även fullständigt obefintlig från ditt håll också. Självklart är det en omställning, och jag hoppas inte att hon tog illa vid sig för det menade jag inte. Kanske skulle skrivit lite glada Emojis så det blev tydligt 🙂 Hade jag väntat med allt jag velat göra i livet hade jag bott kvar i Gnesta utan vidare inkomst 🙂 Allt gott hörrudu!
Nu vet jag inte om jag svarar på fel kommentar, vi får se.
Jag tog inte illa upp, så det är ingenfara. Det kanske var jag som skulle använt lite emojis 😅 Kan hålla med om att min text ser lite kall och negativt ut, men poängen jag ville få fram var att att det är mer jobb och man blir mer bunden än man förväntar sig, om man jämför med tiden som man bodde hemma och hade en familjehund. Den missen gjorde jag och min sambo och det blev extra tydligt när man har en stor hund som man inte kan lämna hos vem som helst när man ska åk bort.
Tror att vi är på samma bana!! Just med stora hundar blir det ju en annan grej också… Var inställda på golden först men en mindre cockerpoo känns mer lägligt. Viktigt med såna här kommentarer 🙂 man lär sig av varandra!!
Kolla på Cavapoo (cavalier king Charles och pudel) samt pugpoo (mops och pudel)
Har min pugpoo Wilma som är underbar, ångrar inte henne en sekund! Hon är stor som en jack Russel typ, bästa storleken! Köp!!!!!!!!!! Det blir din bebis som du kommer älska villkorslöst
Har sett dem!!! Så jeeeedrans söööööta!!!!
Kolla på Cavapoo (cavalier king Charles och pudel) samt pugpoo (mops och pudel)
Har min pugpoo Wilma som är underbar, ångrar inte henne en sekund! Hon är stor som en jack Russel typ, bästa storleken! Köp!!!!!!!!!! Det blir din bebis som du kommer älska villkorslöst
Har sett dem!!! Så jeeeedrans söööööta!!!!
En valp i oktober är inte det bästa.. Vänta till sommaren för att lättast lära den att kissa ute, enklare för både er och hunden. Min familj har alltid haft hund och köper bara sommarvalpar!
Hej! Ja så blir det nog 🙂
En valp i oktober är inte det bästa.. Vänta till sommaren för att lättast lära den att kissa ute, enklare för både er och hunden. Min familj har alltid haft hund och köper bara sommarvalpar!
Hej! Ja så blir det nog 🙂
Jag har en svart liten gosig cockerpoo, världens finaste. Han är så smart och har väldigt lätt att lära sig! Helt klart en perfekt hund för långa promenader men samtidigt en mysig, lugn och intelligent hund. Rekommenderar er starkt att skaffa en cockerpoo 🙂
Åååå!!! Vill också <33
Jag har en svart liten gosig cockerpoo, världens finaste. Han är så smart och har väldigt lätt att lära sig! Helt klart en perfekt hund för långa promenader men samtidigt en mysig, lugn och intelligent hund. Rekommenderar er starkt att skaffa en cockerpoo 🙂
Åååå!!! Vill också <33
Min kille sa samma sak, att han ville vänta osv. Men sen en dag kom jag över en liten chihuahuabebis som behövde ett hem… Så jag tog hem henne utan att säga något och sa ”Bli inte arg på mig nu meeen…” och så höll jag upp henne, inte så han kunde säga nej då direkt. Det kanske är lite sjukt och extremt men han blev också HELT kär i henne och nu har vi haft henne i tre år och det är verkl bästa beslutet någonsin. Jag tror att hund är lite som med barn, att man kanske aldrig känner sig 100% helt redo men när det händer får man det och funka och den kärleken man får gör det såååå värt det.
Ja kanske!! Dock känner jag att körkort är prio ett hehe… Inte hittat någon uppfödare heller och vill helst ta emot en valp på sommaren! Men vad skönt att han uppskattade överraskningen hahaha! Kraaam
Min kille sa samma sak, att han ville vänta osv. Men sen en dag kom jag över en liten chihuahuabebis som behövde ett hem… Så jag tog hem henne utan att säga något och sa ”Bli inte arg på mig nu meeen…” och så höll jag upp henne, inte så han kunde säga nej då direkt. Det kanske är lite sjukt och extremt men han blev också HELT kär i henne och nu har vi haft henne i tre år och det är verkl bästa beslutet någonsin. Jag tror att hund är lite som med barn, att man kanske aldrig känner sig 100% helt redo men när det händer får man det och funka och den kärleken man får gör det såååå värt det.
Ja kanske!! Dock känner jag att körkort är prio ett hehe… Inte hittat någon uppfödare heller och vill helst ta emot en valp på sommaren! Men vad skönt att han uppskattade överraskningen hahaha! Kraaam
Hej! Har en kollega som har en cockerpoo som ibland är med på jobbet och det är världens goaste hund! Tror det skulle bli ett väldigt bra val 🙂 Kram!
ÅÅÅÅÅ mums mums mums. Kontorshundar e ju laaajvet!!
Hej! Har en kollega som har en cockerpoo som ibland är med på jobbet och det är världens goaste hund! Tror det skulle bli ett väldigt bra val 🙂 Kram!
ÅÅÅÅÅ mums mums mums. Kontorshundar e ju laaajvet!!
Hej! Kände att jag verkligen behövde kommentera ditt inlägg. Förra året var jag i exakt samma sits som du, VILLE HA HUND NUNUNUNU, men min kille var inte lika exalterad som mig… (satt och googlade allt från hur man klipper klor till cykelkorg för hund, för jag var så jäkla sugen på vovve). Vi båda har velat haft hund sen vi var barn men han kände att det är ett stort ansvar osv. Vi diskuterade mycket fram och tillbaka och sedan en dag får jag reda på att en vän till mig fått valpar som är ”leveransklara” i samma veva som vi hade semester. Vi bestämde oss att ta en av valparna och det kan vara det bästa beslutet vi tagit. Absolut, som många skriver, så är det ett sjukt stort ansvar och vissa dagar vill man slita av sig håret då valpen inte gör som man vill. Men nästan alla dagar är det det finaste vi har, och det finns ingen som älskar hunden så mycket som min sambo. Det är en liten familjemedlem och han följer med oss överallt, utan problem. Vår är en pomeranian/shetland sheep dog blandning så han är perfekt storlek att ha med sig. Det blir vad man gör det till och man får det att fungera om man verkligen vill. Nu pluggar jag och min sambo jobbar skift och vi har säkrat upp med hundvakt de dagar vi inte har möjlighet att vara med honom.
Jag skulle aldrig ångra mitt beslut att skaffa hund trots att det ibland kan bli lite krångligt att få ihop det. Jag har följt dig ett tag och är det något jag ser är det ju att du är en driven person som löser problem, så en hund fixar du ju! Bara invänta att din kille går med på köpet så kommer ni få en familjemedlem som kommer älska er lika mycket som ni älskar den.
Ha det gött!
Men Gud vilken härlig story!! Myyyyysigt med en liten hund. Avundsjuk! Men väntar som du säger tills han e lika pepp! Men det kan ju inte vara dåligt att vara för förberedd hehe :-)!! Kraaom
Hej! Kände att jag verkligen behövde kommentera ditt inlägg. Förra året var jag i exakt samma sits som du, VILLE HA HUND NUNUNUNU, men min kille var inte lika exalterad som mig… (satt och googlade allt från hur man klipper klor till cykelkorg för hund, för jag var så jäkla sugen på vovve). Vi båda har velat haft hund sen vi var barn men han kände att det är ett stort ansvar osv. Vi diskuterade mycket fram och tillbaka och sedan en dag får jag reda på att en vän till mig fått valpar som är ”leveransklara” i samma veva som vi hade semester. Vi bestämde oss att ta en av valparna och det kan vara det bästa beslutet vi tagit. Absolut, som många skriver, så är det ett sjukt stort ansvar och vissa dagar vill man slita av sig håret då valpen inte gör som man vill. Men nästan alla dagar är det det finaste vi har, och det finns ingen som älskar hunden så mycket som min sambo. Det är en liten familjemedlem och han följer med oss överallt, utan problem. Vår är en pomeranian/shetland sheep dog blandning så han är perfekt storlek att ha med sig. Det blir vad man gör det till och man får det att fungera om man verkligen vill. Nu pluggar jag och min sambo jobbar skift och vi har säkrat upp med hundvakt de dagar vi inte har möjlighet att vara med honom.
Jag skulle aldrig ångra mitt beslut att skaffa hund trots att det ibland kan bli lite krångligt att få ihop det. Jag har följt dig ett tag och är det något jag ser är det ju att du är en driven person som löser problem, så en hund fixar du ju! Bara invänta att din kille går med på köpet så kommer ni få en familjemedlem som kommer älska er lika mycket som ni älskar den.
Ha det gött!
Men Gud vilken härlig story!! Myyyyysigt med en liten hund. Avundsjuk! Men väntar som du säger tills han e lika pepp! Men det kan ju inte vara dåligt att vara för förberedd hehe :-)!! Kraaom
Oj kom över detta inlägg nu som jag totalt missat! MEN jag och min sambo köpte hund nu under sommaren och bästa. beslutet. någonsin.
Jag var lite som du och redo för hund innan min sambo. Han ville, men var väl lite mer ”praktisk” än mig, även om jag alltid är den av oss vanligtvis. och visst är det mycket jobb, och planering, och skitjobbigt ibland. Men det är alltid så värt det! 😍 Vi visste att det är ett stort ansvar, att man blir bunden och att alla påpekade detta var väl det som fick oss tveka om vi ”var redo”. Men sedan kom jag till insikten att: jag läser mitt sista år (av fem) på universitet. Sommaren var perfekt där vi i princip hade 6 veckor helt lediga för valp. Sedan skulle en period med mina sista föreläsningar följa då vi inte visste hur vi skulle lösa det riktigt, men sedan skriver jag msteruppsats ett halvår vilket skulle göra att jag är extremt flexibel med tider. SÅ om det inte passar att skaffa hund nu, så kommer det ju tusan aldrig göra det förrän jag går i pension? orimligt enligt mig. så vi bestämde oss för att köra! 😃 och även om vi hade en hektisk period i september när vår lilla golden bara är 3,5 månader, sambon jobbade heltid och jag hade föreläsningar jag behövde gå på, så LÖSER DET SIG. herregud, ingenting är väl helt utan uppoffringar? man får bara tänka på om det är något man tycker det är värt att offra för! Jag är inte någon partyprisse, och jag uppskattar mycket hellre sällskap över några glas rödvin. Så ”festkvällar” är inget jag missar ut på.Vida följer utan problem med oss på middagar, man får bara se till att uppfostra väl. Sen har ju jaktgolden (som vi köpte) väldigt bra av- och påknapp. De är även väldigt lättlärda och smarta. Eftersom det är en stor hund har vi även haft ganska höga krav på uppfostran, man kan liksom inte plocka upp dem och bära dem i en väska om de inte beter sig. Tack vare att vi gick in helhjärtat för detta är Vida så lätt att ha med. Har vi en middag så kan hon finna ro och lägga sig till rätta även om vi är iväg. Nemas problemas! (Hos våra vänner är det till och med efterfrågat att Vida ska vara med om vi ska komma hahah! Hon är ju urgullig. Kika gärna på mitt senaste inlägg om du vill se bild på vem ja pratar om😍).
Jag älskar att resa och alla som har påpekat att man inte kommer kunna resa längre, hallå vilken värld lever ni i? DET går visst. det beror väl bara på vad man gillar. Själv gillar jag inte att ligga på en solstol i tre veckor. Vida skulle älska att följa med oss och vandra i österrike eller schweiz. Och en weekend eller en veckas solsemester kommer man också absolut kunna åka på, man får bara kanske anpassa sig till vissa veckor när man kan lösa en hundvakt? helt ärligt känner jag bara till alla som säger att man binder upp sig och får offra saker att: JA det gör man men det är så värt det. och man löser det. och att man missar en grej en gång är så värt alla dagar man får ha henne i sitt liv.
Shit va långt det blev! Men vi tänkte igenom det länge, och kände att det kommer aldrig komma ett bättre läge att skaffa hund, så om vi inte kan göra det nu skulle vi aldrig kunna göra det. Och du kanske inte jobbar med detta om 8 år, men skitsamma. det löser sig om man vill att det löser sig. Jag håller dock med om att det är bra att båda vill, för det är mycket jobb med valp, och jag är såååå glad att min sambo gärna ville skaffa hund. För då känner jag inte hela ansvaret. det underlättar så mycket att vara två inne i det helhjärtat när man får gå upp varannan timme vissa nätter eller om något i uppfostran går sådär och sambon vill prata, diskutera och testa lösningar lika mycket som jag. Men helt ärligt tycker jag inte man ska tänka FÖR mycket. Absolut att man ska vara säker på vad man vill, men känns det bra så KÖR!
Oj kom över detta inlägg nu som jag totalt missat! MEN jag och min sambo köpte hund nu under sommaren och bästa. beslutet. någonsin.
Jag var lite som du och redo för hund innan min sambo. Han ville, men var väl lite mer ”praktisk” än mig, även om jag alltid är den av oss vanligtvis. och visst är det mycket jobb, och planering, och skitjobbigt ibland. Men det är alltid så värt det! 😍 Vi visste att det är ett stort ansvar, att man blir bunden och att alla påpekade detta var väl det som fick oss tveka om vi ”var redo”. Men sedan kom jag till insikten att: jag läser mitt sista år (av fem) på universitet. Sommaren var perfekt där vi i princip hade 6 veckor helt lediga för valp. Sedan skulle en period med mina sista föreläsningar följa då vi inte visste hur vi skulle lösa det riktigt, men sedan skriver jag msteruppsats ett halvår vilket skulle göra att jag är extremt flexibel med tider. SÅ om det inte passar att skaffa hund nu, så kommer det ju tusan aldrig göra det förrän jag går i pension? orimligt enligt mig. så vi bestämde oss för att köra! 😃 och även om vi hade en hektisk period i september när vår lilla golden bara är 3,5 månader, sambon jobbade heltid och jag hade föreläsningar jag behövde gå på, så LÖSER DET SIG. herregud, ingenting är väl helt utan uppoffringar? man får bara tänka på om det är något man tycker det är värt att offra för! Jag är inte någon partyprisse, och jag uppskattar mycket hellre sällskap över några glas rödvin. Så ”festkvällar” är inget jag missar ut på.Vida följer utan problem med oss på middagar, man får bara se till att uppfostra väl. Sen har ju jaktgolden (som vi köpte) väldigt bra av- och påknapp. De är även väldigt lättlärda och smarta. Eftersom det är en stor hund har vi även haft ganska höga krav på uppfostran, man kan liksom inte plocka upp dem och bära dem i en väska om de inte beter sig. Tack vare att vi gick in helhjärtat för detta är Vida så lätt att ha med. Har vi en middag så kan hon finna ro och lägga sig till rätta även om vi är iväg. Nemas problemas! (Hos våra vänner är det till och med efterfrågat att Vida ska vara med om vi ska komma hahah! Hon är ju urgullig. Kika gärna på mitt senaste inlägg om du vill se bild på vem ja pratar om😍).
Jag älskar att resa och alla som har påpekat att man inte kommer kunna resa längre, hallå vilken värld lever ni i? DET går visst. det beror väl bara på vad man gillar. Själv gillar jag inte att ligga på en solstol i tre veckor. Vida skulle älska att följa med oss och vandra i österrike eller schweiz. Och en weekend eller en veckas solsemester kommer man också absolut kunna åka på, man får bara kanske anpassa sig till vissa veckor när man kan lösa en hundvakt? helt ärligt känner jag bara till alla som säger att man binder upp sig och får offra saker att: JA det gör man men det är så värt det. och man löser det. och att man missar en grej en gång är så värt alla dagar man får ha henne i sitt liv.
Shit va långt det blev! Men vi tänkte igenom det länge, och kände att det kommer aldrig komma ett bättre läge att skaffa hund, så om vi inte kan göra det nu skulle vi aldrig kunna göra det. Och du kanske inte jobbar med detta om 8 år, men skitsamma. det löser sig om man vill att det löser sig. Jag håller dock med om att det är bra att båda vill, för det är mycket jobb med valp, och jag är såååå glad att min sambo gärna ville skaffa hund. För då känner jag inte hela ansvaret. det underlättar så mycket att vara två inne i det helhjärtat när man får gå upp varannan timme vissa nätter eller om något i uppfostran går sådär och sambon vill prata, diskutera och testa lösningar lika mycket som jag. Men helt ärligt tycker jag inte man ska tänka FÖR mycket. Absolut att man ska vara säker på vad man vill, men känns det bra så KÖR!