Månad: oktober 2018

Min fredag började med att min mamma, syster och hennes hund Happy sov över för att jag inte vågade sova själv. Vi åt chark och drack vin tills 00 när jag nästan somnade med ansiktet i brieosten.

Dagen därpå städade vi hela huset (okej mest mamma) medan jag packade inför en kväll i Göteborg. Så jag hoppade på tåget vid 13 och var framme vid 16. Oj juste, detta är Vickans förlovningsring! Jag skickade en bild till P och skrev ”Tråkig”… ”Mycket” fick jag till svar. Inte alls en pik men det är väl gött för honom att veta vad man diggar tänker jag. Ska dock tilläggas att Vickan är född som ryss i ett tidigare liv och älskar allt som har med diamanter, glamour, glitter, paljetter och röda skosulor att göra. En själv framstår alltid som astråkig brevid henne.

Jag sminkade mig på tåget, lämnade mina grejer i Vickan (och Alex) lägenhet innan vi gick de 200 metrarna ner till en salong där alla fick håret fixat.

Sedan studsade vi vidare på kullerstenarna för en fördrink, innan det var dags att göra entré hemma hos värdinnan. Alltså ser ni hur snygga tjejkompisar jag har? Hade jag tagit denna bilden med en systemkamera hade det sett ut som om alla gick på en catwalk. PANGtjejer allihopa!!

Mickan har flyttat tillbaka till Göteborg (</3) och alla var väl egentligen glada för det utom jag. Eller okej, såklart jag är glad för hennes skull, men det är ändå något annat att ha sina vänner fysiskt nära. Även om man inte umgås varje dag, eller för den delen, vecka. Mickan är den jag kan sitta och snacka relationer och feminism om i flera timmar. Hon är den absolut i särklass klokaste tjejen jag vet på det området. Hon öppnade liksom ett fönster jag inte visste fanns. Hela den psykologiska biten, var/hur/om/men yadayada ni veeeet, hon har koll på allt sånt. Vem fan har det liksom? Halleluja för en sådan vän!

Hon visade alla hur man sväljer ner kaviaren med vodkan hö hö. Man var ju inte sen på den bollen.

Swosh sa det!… Sen satte jag i halsen. Ha ha ha.

Vickan <3 Den snällaste, omtänksammaste och mest givmilda människan jag vet. Harregud vad denna kvinnan betyder mycket för mig. Det var alltså hemma hos henne jag sov i helgen + min andra vän jag hittade i Göteborg när jag bodde där.

Mickans lägenhet var håååååll käften fin. Eller ja lägga och lägga – VÅNING säger man ju på ren svenska. Hon hade så många design favoriter som jag seriöst skulle döda för. Avundsjuk deluxe! Hon kommer ha det så bra i Göteborg <3 Okejdå, det är omöjligt att inte vara sinnessjukt glad för hennes skull. Men det vet hon att jag är.

Böbbel!!! Herregud vi drack mer än ett stall fyllt av törsiga karlar.

Vid 01 anlände vi till Push (tror jag?). Det var fullt pådrag men tyvärr såg jag inte en enda människa från när jag bodde här? Vart har alla tagit vägen? Skaffat barn? Flyttat till Stockholm? Vuxit upp? Haallooooo jag saknade er ju!

..Dock inte så himla länge för dessa brudarna såg till att jag tänkte på annat. Typ att ha den bästa kvällen på läänge.

Jag dansade NON-STOP. Eller okej, jag tog två pauser när jag shasade bort (hur stavas det?) hungriga norrmän. Varför kan inte killar ta ett nej? Vi tjejer har det så förbannat mycket roligare utan er? Hejdå!!!

TACK MICKAN för livets kväll!!! Jag hade det så sinnessjukt kul! Och sådant privilegie att vi kunde dansa loss själva där vid vårt bord så att ingen kom bort. Vi höll ihop hela kvällen och i princip alla stannade till stängning. När hände ens det senast? TACK TACK TACK TACK<3

Mina tjejor är bäst ingen protest. Om ni hittar mig så kan jag garantera er att jag hade det där fejset hela kvällen. Fanns ingen hejd på hur mycket jag kunde skratta. Och det var inte ens champagnen som gjorde det – det var dessa kvinnorna! Ha det gött haj!! (varför har jag skrivit på göteborska i detta inlägget? Rädda maj)

För två dagar sedan åkte jag till Yasuragi för en spakväll. P åkte till Linköping för älgjakt och jag blev kvar ensam hemma. Jag låg och grät hysteriskt av rädsla för att vara ensam i huset, så det var väldigt skönt att få åka iväg och slippa ligga i soffan med mina tankar. Besöket på Yasuragi (spa/konferens/restaurang koncept ute i Nacka) kom med andra ord väldigt lägligt. Dessutom hade jag haft migrän i två dagar för att jag hade varit så spänd/stressad/ätit så mycket socker.

Jag vill också ha en sån här kruka och kvistar hemma. Tänker att det skulle vara fint i vardagsrummet. Japansk design är fantastisk.
Omklädningsrum.
En av fyra fantastiska restauranger på Yasuragi.

Väl på plats så fick jag uppleva något jag inte kan beskriva. Vissa som yogar säger ibland att dem kan börja gråta ifrån ingenstans för att kroppen slappar av och släpper av allt (typ). Det har aldrig hänt mig… Först nu! Omklädningsrummen är väldigt fina, mörka och fräscha. Och efter min japanska rengöring tog jag ett varmt bad. Efter det hoppade jag in i ”sovbastun” (bara det uttrycket fick mig ju att vilja åka tillbaka igen). Därinne låg två andra kvinnor och jag som vanligtvis ogillar värme och att vara i närheten av nakna kvinnor (dessa var dock inlindade i handdukar) reflekterade inte ens över det. Det var mer fuktigt än sådär skållhett och det doftade lavendel vilket ju gör en sömnig.

Jag la mig på det översta trappsteget och plötsligt rann bara tårarna ifrån ingenstans. Mitt bland andra människor? Det kändes så otroligt befriande.

Ifrån middagen med mitt sällskap. En blandad kompott av jurnalister, Pappapodden och fitnesstjejer. Så mysiga allihopa!! 

Man får inte fota inne på spat och inte ha med sin telefon, därför har jag inga bilder ifrån det. Men lokalen är helt fantastisk och omringas utav granar och tallar. Jag la mig i en stol för att titta lite på dem och på mindre än en minut sov jag som en liten bebis och vaknade lagom till det var dags för middag.

Vi fick provsmaka hela den nya menyn (japansk ofc) som var sååå god. Dessa små knytena (japanska motsvarigheten till dumplings) var så OTROLIGT goda och fyllda med pumpa, ingefära och västerbottenost. Nom nom nom. Hela menyn går att få glutenfri, laktosfri och vegansk om man vill. I en utav deras restauranger serveras bara vegansk mat, allt vin är veganskt osv.

Det var verkligen en upplevelse att äta maten framför en kock som tillagar den. Satesfying liksom? 10 poäng bara det.

I gymnasiet gick kompisar till Yasuragi med sina föräldrar på helgerna. En själv satt på en parkbänk utanför någon idrottshall i Stockholm och väntade på att bli upphämtad från en handbollsmatch. Ha ha skämt å sido. Men sedan dess har verkligen velat åka hit och nu fick jag äntligen det. Jag tänkte gå förbi och äta lunch någon dag. Och någon gång skulle jag ju faktiskt vilka testa att bada i poolerna utomhus eftersom att jag inte hann det nu.

Just nu sitter jag och inväntar en taxi som ska ta mig till Yasuragi för en middag. Jag har migrän och har haft i ett par timmar, så jag ber redan nu om ursäkt för vad detta inlägget kommer att mynna ut i. Men jag ville i alla fall bara dela med mig av några bilder mitt i nuet. Dessa bilderna togs på min födelsedag förra veckan. Jag väcktes av frukost på sängen och med min favoritfrukost. Superduper fina rosor som fortfarande blomstrar och är fina och ett paket ifrån Celine. Jag blev så chockad. Jag och P köper i princip alltid bara grejer till varandra som är till huset, och jag blev så himla himla glad. Det var en fin väska som ni kommer att få se en del framöver. Vissa år är min födelsedag den bästa dagen på hela året, andra år vill jag bara radera dagen ur kalendern. Mest för att det är som det är med min familj. Mina syskon bor utspritt och det blir påtagligt hur orättvist livet är. Varje gång jag får en present får jag ångest över hur dåligt andra barn runt om i världen har det. Samma känsla på julen också. Dessutom är ju inte min pappa närvarande vilket jag aldrig skriver om här på bloggen längre. Men i år sa han varken grattis eller skickade blommor. Jag svarar i princip alltid när han har skrivit under året, och i år har till och med jag hört av mig. Tackat för saker han skickat, visat bilder på vad vi har tillagat av kött vi har fått mm. Dvs mycket mer kontakt än tidigare år. Därför blev jag väl bara chockad. Och besviken. Den där ständiga besvikelsen.

Många frågar hur jag kunde bryta kontakten med min pappa. Ena delen av en kommer alltid att hoppas och undra. Tänk om han var med nu. Tänk om han är med på bröllopet när jag gifter mig. Tänk om P och han lärde känna varandra. Tänk om, tänk om, tänk om. Men de andra 90% vet att man ALLTID blir besviken. När vi väl hörs lever han inte upp till bilden jag har av att en pappa ska göra. Som en kompis, jovisst. Kanske som en farfar, vem vet. Men inte som en vuxen ansvarstagande pappa. Och så blir jag bara ledsen varenda gång jag inser det. Och beskyller mig själv för att jag har hoppas på för mycket. Sedan blir jag ledsen över att jag inte kan få ha en relation till min pappa som alla andra. Sedan börjar man undra varför? Vad är det för fel på mig osv?

Lång utläggning nu, men i år var i alla fall min födelsedag rätt jobbig. Därför har jag inte skrivit om den först nu. Inte pga pappa, det var bara en liten del. Mest pågrund av jobb som inte blivit som jag har tänkt. Jag grät i princip hela dagen. Och neeej även fast jag är en Influencer var inte min födelsedag perfekt. Även om min kille gjorde allt i sin makt för att få den perfekt. Helvete vad jag älskar honom för det. Han är mitt allt. Familjen jag själv har valt.

Nu är taxin här – puss