För två dagar sedan åkte jag till Yasuragi för en spakväll. P åkte till Linköping för älgjakt och jag blev kvar ensam hemma. Jag låg och grät hysteriskt av rädsla för att vara ensam i huset, så det var väldigt skönt att få åka iväg och slippa ligga i soffan med mina tankar. Besöket på Yasuragi (spa/konferens/restaurang koncept ute i Nacka) kom med andra ord väldigt lägligt. Dessutom hade jag haft migrän i två dagar för att jag hade varit så spänd/stressad/ätit så mycket socker.
Jag vill också ha en sån här kruka och kvistar hemma. Tänker att det skulle vara fint i vardagsrummet. Japansk design är fantastisk.
Omklädningsrum.
En av fyra fantastiska restauranger på Yasuragi.
Väl på plats så fick jag uppleva något jag inte kan beskriva. Vissa som yogar säger ibland att dem kan börja gråta ifrån ingenstans för att kroppen slappar av och släpper av allt (typ). Det har aldrig hänt mig… Först nu! Omklädningsrummen är väldigt fina, mörka och fräscha. Och efter min japanska rengöring tog jag ett varmt bad. Efter det hoppade jag in i ”sovbastun” (bara det uttrycket fick mig ju att vilja åka tillbaka igen). Därinne låg två andra kvinnor och jag som vanligtvis ogillar värme och att vara i närheten av nakna kvinnor (dessa var dock inlindade i handdukar) reflekterade inte ens över det. Det var mer fuktigt än sådär skållhett och det doftade lavendel vilket ju gör en sömnig.
Jag la mig på det översta trappsteget och plötsligt rann bara tårarna ifrån ingenstans. Mitt bland andra människor? Det kändes så otroligt befriande.
Ifrån middagen med mitt sällskap. En blandad kompott av jurnalister, Pappapodden och fitnesstjejer. Så mysiga allihopa!!
Man får inte fota inne på spat och inte ha med sin telefon, därför har jag inga bilder ifrån det. Men lokalen är helt fantastisk och omringas utav granar och tallar. Jag la mig i en stol för att titta lite på dem och på mindre än en minut sov jag som en liten bebis och vaknade lagom till det var dags för middag. 
Vi fick provsmaka hela den nya menyn (japansk ofc) som var sååå god. Dessa små knytena (japanska motsvarigheten till dumplings) var så OTROLIGT goda och fyllda med pumpa, ingefära och västerbottenost. Nom nom nom. Hela menyn går att få glutenfri, laktosfri och vegansk om man vill. I en utav deras restauranger serveras bara vegansk mat, allt vin är veganskt osv.
Det var verkligen en upplevelse att äta maten framför en kock som tillagar den. Satesfying liksom? 10 poäng bara det.
I gymnasiet gick kompisar till Yasuragi med sina föräldrar på helgerna. En själv satt på en parkbänk utanför någon idrottshall i Stockholm och väntade på att bli upphämtad från en handbollsmatch. Ha ha skämt å sido. Men sedan dess har verkligen velat åka hit och nu fick jag äntligen det. Jag tänkte gå förbi och äta lunch någon dag. Och någon gång skulle jag ju faktiskt vilka testa att bada i poolerna utomhus eftersom att jag inte hann det nu.
Just nu sitter jag och inväntar en taxi som ska ta mig till Yasuragi för en middag. Jag har migrän och har haft i ett par timmar, så jag ber redan nu om ursäkt för vad detta inlägget kommer att mynna ut i. Men jag ville i alla fall bara dela med mig av några bilder mitt i nuet. Dessa bilderna togs på min födelsedag förra veckan. Jag väcktes av frukost på sängen och med min favoritfrukost. Superduper fina rosor som fortfarande blomstrar och är fina och ett paket ifrån Celine. Jag blev så chockad. Jag och P köper i princip alltid bara grejer till varandra som är till huset, och jag blev så himla himla glad. Det var en fin väska som ni kommer att få se en del framöver. Vissa år är min födelsedag den bästa dagen på hela året, andra år vill jag bara radera dagen ur kalendern. Mest för att det är som det är med min familj. Mina syskon bor utspritt och det blir påtagligt hur orättvist livet är. Varje gång jag får en present får jag ångest över hur dåligt andra barn runt om i världen har det. Samma känsla på julen också. Dessutom är ju inte min pappa närvarande vilket jag aldrig skriver om här på bloggen längre. Men i år sa han varken grattis eller skickade blommor. Jag svarar i princip alltid när han har skrivit under året, och i år har till och med jag hört av mig. Tackat för saker han skickat, visat bilder på vad vi har tillagat av kött vi har fått mm. Dvs mycket mer kontakt än tidigare år. Därför blev jag väl bara chockad. Och besviken. Den där ständiga besvikelsen.
Riktigt fina bilder!! Vad fotar du med? kram
Riktigt fina bilder!! Vad fotar du med? kram