År: 2018

Fråga: ”Jag går igenom en pissig tid med min snubbe just nu. Vet inte hur vi ska ta oss ur alla bråk. Velar fram och tillbaka hur vi ska göra framöver. Hur tänker du när du och P bråkar? Och om du tvivlar?”

Svar: Hittills har vi inte haft någon kris där vi tvivlar på varandra (vad jag vet haha). Men ni närmar oss 2,5år och det klassiska är ju en 3, 5 och 7års kris har jag hört. Men vi har däremot haft det rätt tufft var för sig. Första månaderna som par gick P’s pappa från att få ett cancerbesked till att allt gick väldigt snabbt. Och bara några månader senare var han borta. Jordens bästa människa. Och det var en prövning i sig men som gjorde oss väldigt starka. Eller gör. Sorg är en evig process. Och när jag har haft mina dippar pga jobb/familj mm har jag varit ett helvete att leva med. Vi är rätt dåliga på att göra saker bara han och jag, samtidigt som vi njuter och värnar av vardagen väldigt mycket. Vi umgås själva så sällan att en enkel middag blir helig för oss. Men jag har faktiskt föreslagit parterapi bara i förebyggande syfte men han vägrar haha. Jag har aldrig tvivlat, inte ens 1%. Inte genom våra värsta bråk eller i våra dagliga tjafs. MEN! Jag fattar om man gör det och det behöver inte betyda att en relation i dålig. Allt måste få ha sina perioder och man måste acceptera det. All skit jag går igenom får han ta, och tvärtom. Det är så det är när man är livskamrater. Men jag förespråkar ju psykologtimmar både enskilt men också som par!

Fråga: ”Vart skulle du och P kunna tänka er att bo om ni fick möjlighet att flytta till Skåne eller ha sommarhus här?”

Svar: Vi båda älskar Skanör och Falsterbo. Men jag var i Malmö för första gången igår och det var superfint. Jag har tyvärr inte sett så mycket av Skåne, men gärna nära Danmark så vi båda kan jobba i Köpenhamn. Iaf jag hehe. Jag skulle gärna se mer av Ystad, Torekov mm.

Denna kvällen blev vi ett par, då hade vi dejtat i tre veckor kanske.

Fråga: ”Skriker ni på varandra eller har ni mer ”vuxna” bråk?”

Svar: Oj hmmm. När jag blir riktigt riktigt förbannad blir jag bara tyst. Då blir han tokig och försöker få mig att prata. Ibland så frustrerad att han börjar skrika och fråga varför jag är arg haha!! Men jag blir väldigt sällan så arg. Däremot tjafsar vi eller typ GNABBAR med varandra varje dag. Framför andra människor också, så alla våra vänner vet vad jag menar haha. Sedan skrattar vi sekunden efter, iaf jag, han är mer långsint. Men vad är ett vuxenbråk egentligen?

Fråga: ”Har ni helt gemensam ekonomi eller hur delar ni upp det?”

Svar: Nej! Vi har helt separata egentligen… Förutom ett gemensamt kreditkort. På det dras typ mat, allt till hemmet, möbler, bensin mm. Sedan spelar det ingen roll vem som dragit kortet men båda splittar på slutsumman. Sedan har vi iofs ett gemensamt sparkonto som lånen dras ifrån varje månad. Men det är ändå ett sparkonto för vi lägger ALLTID in mer där än vad som ska betalas ut varje månad. Skulle värmepumpen tex gå sönder skulle vi ta ifrån det kontot. En buffert om något skulle hända. Men i övrigt har vi egna sparkonton, företagskonton mm. Går jag ut med tjejerna tar jag det ju ifrån mina pengar, inte på vårt gemensamma kort. Vi splittar typ allt 50/50 men han tar några fler middagar i månaden.

Fråga: Varför är du lite hemlig med P? Aldrig visar honom utan solglasögon, inte skriver ut hans namn mm?”

Svar: Först var det för att många av er läsare verkade veta vem han var. Han var ute en del innan vi träffades, och jag kände bara att jag ville lära känna honom utan någon annan dömandes blickar och ord. Jag ville skapa min uppfattning. Men sedan ville han verkligen inte vara med och då måste man respektera det. Nu vill jag ju egentligen bara skrika ut för hela världen om honom och oss. Men samtidigt är det Min blogg och jag vill inte blanda in honom i det. Jag skulle inte klara av om han fick utstå skit, oavsett om det var i kommentarsfältet eller i hans jobb tex. Nej detta är mitt jobb och min arbetsplats. Men kanske framöver.

Ifrån vår andra skidresa tillsammans. Zermatt i våras.

Fråga: ”Vill ni gifta er?”

Svar: Detta är den vanligaste frågan jag får numera, vilket är väldigt förståeligt iom att ”tåget går” för 95% av alla våra vänner just nu. Men ja absolut det vill vi! Framöver! Folk glömmer att jag bara är 22år. Det är så ungt och livet är lugnt! Man ska inte hasta.

Fråga: ”Hur träffades ni?”

Svar: Via gemensamma vänner på Hotellet som är gamla Kasai i Stockholm. Jag bodde i Göteborg då och dejtade en annan kille. Så det blev inget. Sedan skrev P två veckor senare och frågade ut mig, och då var jag påväg ifrån den där snubben. Så jag sa ”Det hade jag jättegärna gjort, men låt mig avsluta en grej först, så kanske vi hörs framöver.” Och några veckor efter det sågs vi på en ”30 minuters kaffe”, som övergick till 6 timmars (!) drickande. Efter fjärde dejten var vi ett par. Efter sjätte dejten bodde vi ihop. Jag kan dra den långa storyn en annan gång hahaha.

Fråga: ”Var det självklart att han var den rätta?”

Svar: Nej det var det inte. Jag hade bara upplevt den där passionerade/ungdomliga/naiva kärleken (kalla den vad du vill). Där det är toppar och dalar om vartannat. Med P var allt så lugnt, han var så snäll. Och jag tyckte nästan att han var tråkig som aldrig ställde till en scen med mera. Jag tänkte att kärlek var som i alla filmer. Komplicerade och kaos. Men när jag började titta mig omkring och se hur kompisars föräldrar, mina morföräldrar mm älskade varandra så insåg jag att det var precis den kärleken P gav mig. Och när jag insåg det förstod jag att han var den rätta i åtminstone många många år framöver.

Oktober 2016, veckan innan min födelsedag.

Fråga: ”När blev han säker på dig och er?”

Svar: Han har sagt att han gillade grejen med att jag inte dejtade flera killar samtidigt. Då blev han nog lite fast (tillit är asviktigt för både honom och mig). Sedan föll han för min längd, och berättade att han hade ”träffat en tjej” till sin familj mm. Detta var efter första dejten hehe. Men sedan blev vi nog tokkära samtidigt.

Fråga: ”Hur har ert liv påverkats av att bo med varandra? För/nackdelar?”

Svar: Oj alltså för mig är det bara fördelar. Först var det ekonomiskt för jag hyrde en lägenhet i andra hand för 15k i månaden. Jag är ju en person som typ ”ska” vara i en relation. Jag mår så bra utav det och ser inga nackdelar i det. Men sedan är han den ordningsamma av oss, lagar mat, fixar det han lovar, tvättar mm. Det är nog hans tålamod det har tagit på att bo ihop med mig. Alltså att just BO IHOP funkar sjukt bra mellan oss och har alltid gjort. Ibland kan vi ha olika syn på ekonomin, men allt mynnade ganska snabbt ut i vem som skulle betala vad mm. Vi äter ju tex lika mycket så där betalar vi 50/50 medan jag vet att många andra delar upp det i tex 30/70 med mera.

Bröllop i Budapest i maj. Då firade vi 2år som par.

Fråga: ”Har ni roligt tillsammans? Så att ni dör av skratt? Åt vadå isåfall?”

Svar: Hahaha vi är inte det paret som sitter och gapskrattar tillsammans. Ibland såklart, men vi har mer kul än roligt tror jag. Jag tror alla par bygger upp sin egen humor. Man har ju vänner som får en att kikna av skratt. Så är inte jag för P, och inte han för mig. Vi fnissar mest, ler mycket. Gapskrattar gör vi främst åt imitationer av varandra eller om andra. Sånt skämtar vi om typ varje dag. Och jag skrattar mycket åt kroppsspråk, han åt mina ironiska skämt.

Jag hade byggt upp världens bild av att ALLA PAR dör av skratt tillsammans, och har man det inte så, så är det något fel. ”Allt ska vara perfekt” ni vet. Men så är det ju inte. Olika människor har olika roll i ens liv, och jag har insett att jag inte vill vara ihop med en Clown. Däremot en busig man, vilket jag är. Men där är ju en smaksak. Men ALLA människor besitter ju inte ALLA de där fantastiska egenskaperna. Främst inte jag haha. Medan jag skrattar högt, gestikulerar mycket, drar tag i någon annan och torkar tårarna av skratt emellanåt… Så är P mer… Fnissig och gubbig. Håller armarna i kors och sitter och guppar på stolen. Upp ner upp ner upp ner av skratt. Man riktigt ser hur det bubblar inuti honom. Asmysig grej och jag härmar honom jämt när han gör det och så skrattar vi ännu mer. Vi skrattar mycket, men framstår nog inte som det ”skrattiga paret”.

Fråga: ”Hur är P som person? Kärleksfull och romantisk?”

Svar: Alltså, romantisk och kärleksfull är ju en grej för mig… Men något helt annat för någon annan. Jag hatar cheesy saker och helt ärligt har jag nog aldrig berättat vad jag egentligen gillar. Så det är oschysst att säga att han inte är bra på det då. Men jag har insett att jag uppskattar presenter/gåvor/gester. Typ att jag kommer hem och han har åkt 1km extra bara för att kunna åka förbi systemet och köpa Aperol som jag älskar. Eller lämnar en lapp när han åker hemifrån (det har min lilla pärla gjort, nästan oläslig och han blir nog generad över att jag skriver ut det här, men men). Jag tycker att det är romantiskt att vi köper små saker till varandra när vi är ute och reser själva. Vi har samlat på lite allt möjligt. Nu har vi dock för många vinkorkar som föreställer djur, gin-flaskor och äggkoppar att vi behöver hitta något nytt att samla på haha.

Man ger ju alltid det man själv uppskattar. P gör väldigt mycket praktiska saker för mig. För det är kärlek och romantik för honom. Men han struntar nog egentligen i små presenter, blommor, Aperol och lappar. Han skulle uppskatta om maten stod klar när han kom hem, att posten är hämtad, bilen tvättad, målarpenslarna köpta osv. Det finns någon forskning bakom detta och att vi människor kan kategoriseras in i typ 4 fack för hur man vill ha/ge kärlek. Närhet, gåvor, ärenden med mera!!! Minns ej så ni som vet får gärna kommentera vad youtube klippet heter på engelska. Lärde mig såå mycket om kärlek och kommunikation i det.

Sydafrika med hans familj januari/februari.

Fråga: ”Hur ser ni på framtiden? Vill ni skaffa barn? Flytta? Med mera..”

Svar: Vi ser på livet som att vi ska njuta av det nu i några år. Vara i vårt hus. Köpa en hund. Resa. Och om några år gifta oss, skaffa barn och ja… Gud vet. Jobba utomlands kanske? Flytta ifrån Stockholm? Flytta inom Stockholm?Ingen vet och vi är öppna för allt!

Fråga: ”Vad jobbar P med? Är han borta mycket i jobbet? Isf hur påverkar det er?”

Svar: Han är VD på ett fastighetsförvaltningsavtals-bolag tror jag man säger haha?? Nej jag är borta kanske trippelt så mycket så det påverkar ingenting.

Bröllop i juli.

Fråga: ”Vem lagar godast mat och vem städar mest?”

Svar: Vi har uppdelningen att P gör förrätt. Sedan gör jag salladen + tex potatisen medan P står för köttet. Sedan gör jag efterrätten. Så det beror på. Vi är bäst på de vi gör skulle jag säga haha. P plockar mest utan saker. Typ tallrikar, kläder mm. Medan jag städar mest, typ badrum, kök, utekök, damm mm. Men sedan tvättar han (jag ibland) och dammsuger, medan jag stryker, bäddar sängarna, rensar i kyl mm. Poolen tar vi hand om båda två.

Fråga: ”När ni bråkar om någonting, hur brukar ni göra för att bli sams?”

Svar: Ååååå vi är så SÄMST på detta vilket är väldigt dåligt. Jag vill ha saker lösta DIREKT medan han vill tänka på det, tänka igen och sedan helst bara ha det överstökat utan att man pratar om det. Ofta slutar det med att vi bråkar om just detta. Jag vill få det överstökat så man inte bråkar om det igen, medan han inte vill prata om det. Därav jag tog upp parterapi ifrån första början då jag tror att det är bra att ”bråka på rätt sätt” om ni förstår. Våra beteenden provocerar varandra och gör saken alltid 10 gånger större än vad det egentligen är. Kan ni inte bara peppa P i kommentarsfältet kring varför parterapi är så bra haha!!

Vårbalen på Marstrand andra året tillsammans. Då firade vi prick ett år som par.

Fråga: ”När fick du träffa hans kompisar?”

Svar: första dejten, tredje dejten, fjärde dejten och han mina vänner på femte haha! Det är skitbra att ses med vänner. Det var så jag blev kär i honom. Man fick se hur han verkligen var, på riktigt. Vad han skrattade åt, HUR han skrattade, vad hans vänner och han hade för humor, vad dem hade upplevt ihop mm. Man fick en helhetsbild så att säga.

Fråga: ”Kan inte du berätta mer om hur ni gjort med ekonomin kring ert husköp?”

Svar: Jo vad vill du veta?:-) I köpte huset tillsammans, han äger 60% och jag 40%.

Puuuuh! Fick såååå mycket frågor på Instagram om vår relation och detta var alla svar. Många av frågorna var likadana, så jag slog ihop dem. Jag försökte att svara så utförligt som möjligt! Hoppas ni gillade det!!

Samma dag vi signade vår första lägenhet. Typ augusti 2016 (vi blev ihop i maj)

Julafton 2016. Vi log fastän vi var väldigt ledsna. Här var P’s pappa väldigt sjuk, och hade fått åka hem och bo hemma.

Jag älskar dig så otroligt mycket. Ord kan inte beskriva hur rätt du känns för mig. Det är så fantastiskt att jag får dela livet tillsammans med dig.

Idag kryper det i kroppen. Jag är rastlöst och har en gnutta ångest. Försöker att inte tänka på det och när det funkar mår jag genast bättre. Men det är detta som gnager i mig:

– Jag saknar mitt jobb på Relatable. Klandrar mig själv för att jag inte klarade dubbla heltidsjobb och känner mig fortfarande dålig för det.

– Jag vill ha mer pengar på mina olika sparkonton. Jag borde inte ha ångest och det är orimligt att ha typ en halv miljon på kontot i min ålder, speciellt när man har köpt hus. Kan jag bara chilla ner.

– Samtidigt är jag ledsen över att vi inte åker utomlands i sommar. Jag ville verkligen till både Italien och Grekland. Jättejättemycket. Samtidigt har jag rest sammanlagt 5 veckor till Prag, Sydafrika, Zermatt, Budapest och Palma under vintern och våren. Men jag ville verkligen ha en solsemester. Och egentligen har jag råd att åka. Men då får jag ångest över sparkontot igen. Sånt patetiskt problem men som jag ändå får ångest av. Kanske för att ”alla andra” reser nu?

– Jag är orolig för framtiden. För första gången i mitt liv har jag inte en EXAKT PLAN för vart jag ska. Hälsosamt kanske. Men jag blir stressad av det. Redan lite rastlös av heltidsjobbet som influencer. Inte tidsmässigt utan att jag inte lär mig mer.

– Att jag inte anställde någon i mitt bolag Pdotter Business i våras när jag verkligen hade möjligheten. Jag hann inte ens läsa någons mail pga för mycket jobb. Jag har dock sparat allas mail med CVn i en speciell mapp som jag tänkte gå igenom. Reka läget i höst och se vad de bäst lämpade har för sig framöver.

– Varför kan jag inte bara vara nöjd? Glad för huset? Varför vill jag bara ha mer mer mer? Inte njuta av tillvaron. Tacksam är jag. Men jag vill ändå ha mer.

– Att jag inte har köpt saker jag har lovat mig själv att unna mig vid framgång. När det har gått bra har jag istället… Inte gjort någonting? Typ legat hemma själv i sängen? Inte firat alls. Blir ledsen på mig själv för det.

– Jag måste svara på era 20 senaste kommentarer. Jag vill ju svara utförligt, och jag läser ju allt. Och det är så jävla dålig stil att jag inte har gjort det bara.

– Att jag sov i 13h igår? Antar att jag behövde det, men kändes som att jag var en så himla ovettig människa som inte jobbade.

Hello! Jag har tagit helg! Jag befinner mig nere i Skåne. Jag till och med övningskörde – och än så länge är jag och P fortfarande ett par. Hör och häpna… Jag ska dokumentera mina dagar härnere… Men herregud vänta? Det är ju måndag idag? Jag trodde att det var fredag. Eeeeh okej då ger jag mig själv ledigt idag så hörs vi imorgon/onsdag. Varit full rulle senaste två dagarna så det har känts som veckodagar? Nåväl. Nu ska vi äta middag i solnedgången. Kanske ta ett kvällsdopp.