År: 2018

Onsdag!!!! Vilket betyder PODD! Nu har Embrace Her funnits i 2,5 månad och vi har släppt 9 avsnitt hittills. Så jag tänker att det är dags att summera tiden som har gått, för många frågar ”hur går podden?”. 

Och helt ärligt så går den jättebra!

Om det är något jag är stolt över 2018 så är det podden. Att vi vågade. Idén växte fram redan under sommarsemestern, ”varför finns det ingen ostjärtig härlig podd om början på karriären? Driven av två tjejer med olika bakgrunder och jobb?”. Sedan tog det tid för jag vågade aldrig dra igång. Jag var så rädd för att vår vänskap skulle påverkas, att jag skulle göra bort mig och att människor skulle tycka att vi var töntiga. Det är så intimt med podd på något sätt, man är så nära. Jag är PK i mycket men väldigt o-PK i mycket annat, tänk om människor skulle märka ord? Att vi skulle börja ändra oss för att pleasa alla?

EDIT: Gick in på Poddtoppen för att se hur vi låg till på marknaden och insåg att Embrace Her är Sveriges största karriärspodd som drivs av tjejer!!

OMG OMG OMG OMG!!!!! Förstår ni hur sjukt detta är!!!!! Herregud!!!! Detta ska firas på fredag med Sanja. Jag dör!!! Tacktacktack för att ni lyssnar varje onsdag! Hojta om ni har någon speciell person/bransch etc som ni vill ska gästa? Vi har en gäst på besök om två veckor så vi får hoppas att det går bra.

Veckans avsnitt heter ”2018 Jobbets år – var det värt?” där vi summerar året som varit. Upp och nergångar. Med och motgångar. Herregud människor in å lyssna på Embrace Her denna veckan!!!! JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG INTE VET VART JAG SKA TA VÄGEN!!!

Titta vad härligt! Jag bjöd in till ett julbord för mig och kompisar som jag gärna kommer närmre under 2019. Vi skulle äta julbord på Hallvyska, och innan gick vi till Calle P. En bananformad restaurang som ligger vid Berns, som en killkompis har startat. Gamla gänget som drev Sixten & Frans tog över Calle P.

Lussan fyllde år så vi firade henne!! 29år gömman, 10år äldre än mig!

Lussan är ihop med Lurken (Markus) som såklart också var med! Detta gossebarnet är så trevlig så oooom ni bara visste!

Champagne för Lussan, grattis gumman igen gumman!


Det var pröppfullt med folk vilket var väldigt kul. Hallvylska är ju en restaurang/bar på sommaren som inte har något tak. Man sitter i mitten av en gammal vacker byggnad. Så på vintern får man sitta i ett plasttält och se upp till himlen. Mysnivån på det!!

Stork och Felicia var också med, fina pääret!

Heeelan går, hela går osvosv!

Efterrättsbuffén var inte att klaga på!

Jag åt köttbullar så det sprutade ur öronen på mig och dog av skratt flera gånger. Synd att vi alltid glömmer att fota min outfit i såna här lägen men jag gick klätt i vitt från topp till tå! Kan meddela att jag knäppte opp brallan i taxin på vägen hem… Men inte fick vi nog av julbord för i helgen samlades vi allihopa och åt det igen på Ulriksdals Wärdshus! Fantastiskt! Den här kvällen på Hallvylska så var vi sista sällskapet kvar, och det var vi även på Mono och Spybar (nattklubbar i Stockholm) både fredag och lördag. Herregud vilken galej-vecka. Jag älskar December haha!!

Skrattade högt när jag läste Fornis blogginlägg om detta, så ville dela med mig av mina och P’s olikheter. Here u go:

Jag är väldigt kortsint, han är långsint. Vilket såklart skapar bråk i sig. Jag är ju redan superglad när han fortfarande är sur och då undrar jag varför han är så j*vla grinig över ingenting.

Jag är väldigt morgontrött, han är morgonpigg. Han är alltid den som går upp först och plockar undan ifrån gårdagen medan jag fortfarande sover.

Jag har jättesvårt att somna till en serie på kvällen, han somnar innan serien ens har börjat.

Jag gillar luncher, frukostar och middagar som bjussar på lite av varje. Många ingredienser eller tillbehör i en sallad, i en gryta, i en wok eller till tacosen. Han tycker att det är helt onödigt och vill helst bara ha gurka och sallad till.

Jag kan gå och grubbla på vad någon tyckte och tänkte om mig i flera månader, medan han inte ens reflekterade över att någon ens tyckte något? Han lägger folks åsikter bakom sig så fort, medan jag är rädd för att uppfattas X, Y eller Z.

Jag skulle hellre DÖ än att kolla om ett avsnitt i en serie. Jag ryser i kroppen av tanken. Medan han inte har några som helst problem med det.

Jag skulle även ALDRIG kolla ett avsnitt själv av en gemensam serie. Han förstår inte alls varför det är så farligt att göra?

Jag har helst alla lampor i hela huset tända dygnet runt. Han vill ha det släckt i hela huset förutom det rummet han befinner sig i.

Jag hatar smuts i form av skit på speglar, i handfat, toaletten osv. Han ser inte smuts, men han ser kläder och prylar som ligger framme och är manisk med dem. Vi blir galna på varandra och någon av oss tycker alltid att det är ”stökigt”.

Jag sitter gärna och har långa djupa konversationer med ett glas vin. Han vill helst dricka två bärs snabbt och ha kul istället.

Jag skjuter undermedvetet upp saker rätt ofta. Medan han tar tag i saker DIREKT. Blir han sugen på att bygga en trappa runt heller huset, eller installera fasadbelysning i taket så gör han det inom 1h.

När det gäller humör så är hans humör på en mycket jämnare nivå. Är han sur är han halvsur. När jag blir sur blir jag helt tokig. Och när jag blir glad blir jag helt jävla överlycklig.

Jag älskar att vara ensam. Han vill alltid vara omringad av så mycket människor som möjligt.

Min vy imorse vid morgonkaffet. Ni ska få se bättre bilder på granen och allt pynt inom kört. Men vi beställde den med hemkörning via Södra Group. Tips!

Sms jag skickade till Elin imorse med bild på båda granarna.

Alltså jag blir på riktigt så orimligt kär, både i min pojkvän men också i livet när jag ser den här bilden! Jag kan inte förstå att jag ska få spendera min första jul i vårt gemensamma hus. Det är så orimligt stort och ska absolut skålas med champagne närmre julafton. Jag är så stolt över oss. Jag har börjat fundera på året som varit och det är så många saker jag faktiskt är väldigt stolt över. Resor som jag har vågat påbörja både inom jobb men också privat. Och projekt som jag har vågat avsluta. Resor som vi har påbörjat tillsammans. Tänk att vi köpte det här huset ens? Trots att förmodligen alla våra närmsta tänkte ”ojojoj är det inte lite tidigt” hahaha. Men för oss är huset det mest naturliga i världen. Och jag måste påminna mig själv om att leva i nuet och njuta, trots att det känns så SJÄLVKLART naturligt när vi pyntar granen osv.

Förra året, trots att min älskade svärfar gick bort, så var det Trygghetens år (tror jag att jag döpte det till?). Men såhär i efterhand känns det mycket som vänskapens år. I år och andra sidan har vi tagit måånga risker, satsat allt och VUNNIT. Kanske Stolthetens År 2018? Eller? Tåls att klura på. Jag är väldigt stolt i alla fall. Detta har varit en målbild för mig i mångamånga år. En trygg jul i mitt egna hus där jag och min sambo sätter reglerna, ingen annan.