Skaffa nanny för hundarna?

Tröja gammal Lindex // Byxor Mango // Tofflor Shepard // Halsband Safira // Örhängen na-kd

Hej alla goa glaa och underbara! Hoppas allt är GRYMT med er! Med mig är det toppen. Jag har verkligen behövt den här veckan för återhämtning. En fördom som jag får då och då är att P är den som arbetar hårt och jag är chillar mest runt hemma. En ”hemmafru” helt enkelt. Jag hade ju som ni vet varit världens sämsta hemmafru eftersom att vi båda hade fått svälta, det hade legat saker överallt och jag hade råkat mata Bruno tre gånger för mycket. Skämt å sido men när jag tar det lugnt i två dagar såhär som jag har gjort nu så är det enda som ekar bakom pannbenet att jag inte förtjänar att ta det lugnt. Att det är patetiskt att jag behöver ”varva ner” när jag egentligen ”inte gör någonting”. Och jag skäms så orimligt mycket. Igår kastade jag mig ner på golvet för att brevbäraren knackade på och jag gick runt oduschad i träningskläder… Igen. För ”tänk om han tror att jag inte gör något och är en sån där hemmafru som folk säger att jag är?”. Helt sinnessjukt beteende.

Så därför slutar det på samma sätt som vanligt, med att jag vill ”kompensera” för min lathet och jobba ikapp istället. Så P är med hundarna och jag sitter och jag jobbar hela kvällen. Jag kan räkna på en hand hur många gånger vi har ätit middag ihop de senaste fyra månaderna. Det är inte bra! När Bruno är någon månad till och vi har tränat honom mer på att vara själv hemma så tänker jag att vi ska unna oss en lunch ute med ett glas vin. Och sedan lova varandra att inte prata om Bruno. Att skaffa en valp tillsammans ÄR som att skaffa ett barn fast light versionen. Konstant kiss och bajstänk, rastdags, sovdags, oro, mat, noll sömn, gos och uppfostran. All tid läggs på honom nu och resten på jobbet. ALL. Och sedan hoppar man in och lastar av den andra när den håller på att få ett psykbryt haha.. Men nu är det inte många månader kvar innan han är vuxen och då kommer man sakna ihjäl sig efter valptiden ändå haha <3

När vi tog vaccinationsspruta nr två och veterinären bekräftade att Bruno var en speciellt ihärdig, bestämd och envis alfahane så kunde jag någonstans pusta ut. Det är konstanta pekpinnar, alla ger ”råd” (som ursäkta är åt helv dåliga) och ”ALLA valpar är som Bruno det är inget speciellt med honom” så har jag bara velat slita av mig håret. För då ifrågasätter man sig själv, varför alla andra orkar men hur det kan tära på mig och P. Vad vi gör för fel eller om Bruno kanske mår dåligt? Ja ni hajjar. En gång om dagen behöver både jag och P åka hemifrån i en kvart och bara andas för att ens frustration inte ska gå ut över honom. Hahaha det är ju så sjukt komiskt när jag skriver det hahaha men det är verkligen så. Nu har vi ju visserligen två valpar också, så var det inte knepigt innan ska vi ju inte prata om hur det är nu. Åååå gosbullarna <3 I slutet av dagen är dom ju mitt allt och nu ska jag sluta tjata om hundar.

Ikväll kommer min mamma hit med sin nya bil, och min syster ska sova kvar här efter middagen för att lasta av mig och P. Jag har inte kunnat tagit ett enda möte inne i stan då någon alltid måste vara hemma med dom iom att Bruno är så liten. Hon blir med andra ord som en nanny i två dagar och jag LÄNGTAR SATAN alltså. Herregud vad jag hade velat tjäna så mycket pengar att man en gång i veckan tog in en nanny som passade både hund och barn så att man själv fick egentid med sin man <3 Det vore något hörrni! Målbild deluxe.