Nu har vi haft Bruno hos oss i 2,5 månad (herregud vad kort tid men det känns som ett helt liv?). Och idag tänkte jag skriva om det där som många kanske inte pratar om… Ifall en valp påverkar ens relation till det sämre. Eller snarare, HUR MYCKET det påverkar. Jag rådfrågade ALLA jag känner till som har en hund eller vet någon som har en hund, om alla negativa sidor. Och då pratades det bara om det här i förbifarten.
Antingen så är det inget som andra har reflekterat kring, eller så är detta helt enkelt bara något som har påverkat oss. DÄREMOT, när jag pratade med dom som har barn så beskrev dom EXAKT det vi går igenom.
Så jag tror verkligen att en valp är ”förstadiet” i en relation inför att skaffa barn. Som par testas man inom samma kategorier. Något man kanske inte tänker på innan man skaffar en valp. Därför tänkte jag lista dem nu.
Och hallå!!! Även fast det finns saker man bråkar om kring barn eller sin valp så är de positiva sidorna alltid fler och kärleken större än att man skulle ”ångra det”. Något sånt finns inte på min världskarta så jag vill bara förtydliga det. Jag klagar inte utan är bara rent krass, såhär ÄR det. MEN! Jag är glad över att jag och P testas nu, för då har vi ett aningens hum om vad som väntar… Denna listan gäller ju bara valpar och inte när Bruno blir äldre. Men nu till min lista!
1. Hela livet måste anpassas efter valpen. Även fast vi har varit bestämda med att Bruno ska anpassa sig efter vårt liv och inte tvärtom så går det tyvärr inte att komma ifrån helt. Även fast vi kan ta hem honom till våra vänner, så är det jobbigt nu i början innan han är rumsren tex. Jag kan knappt koncentrera mig på samtalen utan har bara stenkoll på Bruno och ifall han behöver kissa. Eller ska hög musik spelas kanske det inte är den bästa miljön för hans öron tex. Dvs= man behöver åka hem tidigare alternativt att man löser passning.
2. Små vardagssysslor blir projekt. Nu efter 2,5 månad BÖRJAR vi kunna gå hemifrån i kortare perioder till tex närmsta mataffär. Men för bara två veckor sedan kunde jag inte åka och handla fastän jag hade tid över, för vem skulle ta Bruno? Han är ju för liten för att knytas fast utanför affären?Så då behövde P komma hem och byta av mig eller åka och handla själv när hans jobbdag var slut vid 18. Ineffektivt med andra ord. Jag förstår verkligen inte hur man löser denna biten om man bor själv och skaffar en valp? Hjälper någon en att handla då?
3. Familjelivet blir ett företag. Vilket är oerhört osexigt men det måste bli det för att man ska få allting att funka. Plötsligt behöver jag ha full insyn i P’s kalender och han i min. Annars står man där och båda har något inplanerat på varsina håll och någon får ställa in. Kommunikation heeeela tiden om saker som händer flera timmar framåt i tiden. Innan var det typ ”vi ses sen då!”. Nu är det ”Vi ses sen då! Glöm inte att han ska äta vid 15 så ta med mat, gärna extra. Ett hundben också samt glöm inte att köpa nya bajspåsar. Gör du det emellan X och Y i din kalender?”. Glömmer då P att köpa bajspåsar och Bruno bajsar på gatan och folk kollar snett så blir jag ju irriterad…
4. ”Vems tid är viktigast, din eller min?” Denna är så himla svår tycker jag. Men rent krasst så BLIR DET JU SÅ, speciellt eftersom att han ska kissas var 40e minut.
Jag: ”Vem ska ta ut honom nu då? Jag fick avbryta detta tre gånger förut, nu är det din tur.”
Han: ”Nejmen jag ska precis ta ett telefonmöte…”
Jag: ”Nu kissar han inne igen, jag sa ju till dig att gå ut med honom för 10 minuter sen, nu är det för sent…”
Han: ”Jo men hallå nu städar ju jag eftersom att du inte har gjort det idag när ni var hemma?”
Ja ni hajjar…
5. Värderingarna sätts på prov. Jag tyckte ändå att vi var bra på att prata igenom alla möjliga situationer som skulle kunna inträffa med en valp och hur vi skulle hantera dem. Vi båda är 100% överens om det mesta, tex nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller. Men hur säger man ifrån när han gör fel? Eller berömmer när han gör rätt? Hur ska vi lära honom att gå bra i koppel? Vad ska vi prioritera först att träna på? Hur länge är det okej att han inte är rumsren? Vems fel är det? Säkerhetsfrågan, tycker vi lika där? Osv osv.
6. Vem ska städa? När det bara var jag och P så var ju fördelningen väldigt lätt. Man plockar undan efter sig själv och de övriga sysslorna delar man upp 50/50. Men nu tex om vi ska påta i trädgården och göra våra saker så måste någon alltid hålla ett extra öga på Bruno. Vilket innebär att den ena alltid blir avbruten och sysslorna tar längre tid att genomföra. Hur delar man upp det då? Sen så stökar ju en valp ner med leksaker, jord, kiss, skräp i pälsen osv. P är ju också manisk med prylar och jag med skräp så vi båda får ju psykbryt ibland av allt stök…. Jag läste på Vanjas blogg att dom i hennes relation har mottot ”Den som lider minst får göra det” vilket vi har börjat implementera och som funkar väldigt bra.
7. Man är trött, hela tiden. För att det helt enkelt tar tid men framförallt energi att uppfostra, ha tålamod osv. Numera kissar ju inte Bruno på nätterna (oh lord då var inte humöret alltid på topp på eftermiddagen när vi hade sovit dåligt! Jag fattar verkligen varför många har skilda sovrum i spädbarnsperioden). Men en kiss vid 23 och en vid 06 behövs fortfarande. Vi som brukade sova mellan 21-08 innan han kom. Det är ändå 4h mindre. 20h mindre sömn på en arbetsvecka.
MEN! Varje morgon när han får komma upp i sängen och pussa en godmorgon så skiter man ju fullständigt i att klockan är 06. Vi skulle gå upp hela nätter och kissa med honom tills vi dör om det så krävdes såklart, han är värd allt. Jag menar som sagt inte att klaga, utan jag bara rent krasst skriver att dålig sömn påverkar ens relation.
Bruno ligger till höger i bild men han syns knappt haha…
8. Man blir begränsad i livet. Det är slut med det spontana! Jag kan tex inte bara dra till Mexiko när jag vill. Eller dra en utgång. Jag vet att detta gör att många inte skaffar hund, men för min del så vill jag ju inte ens dra till Mexiko eller köra spontana utgångar längre. Och skulle jag vilja det så löser det sig ju då. I sommar ska vi tex på två utomlandsbröllop och då får han bo kvar hemma i huset så flyttar min familj in. Att ha familjen nära eller vänner som är benägna att hjälpa till är ju verkligen ett plus om man skaffar valp. Även fast vi har 100 kompisar som har erbjudit sig så kommer vi nog utnyttja det mer senare när han är rumsren. Jag vill inte att han ska vara en börda för någon. Inget jag heller tänkte på innan, ”det är väl bara att lämna iväg honom” tänkte jag…
9. ”Ska han sova i sängen eller inte?” Just detta KAN ju bli ett problem, just ifall han aldrig växer ifrån att sova i sängen… Men sover Bruno i sin säng 5 av 7 kvällar i veckan. Även fast man vill att han ska lära sig att sova på golvet så ÄR HAN JU en liten aaaaaaasgullig valp som man bara vill gosa med. Detta vet jag dock att många bråkar om. Samma när man får barn..
Gud va liten han var på den här bilden<3
10. Sexlivet påverkas. Förlåt för infon men man är ju konstant trött… Dessutom vet man att han vid 03 behöver gå ut och rastas så då vill man bara passa på att sova. Dessutom har man antingen en valp bredvid sig sängen eller en valp nedanför sängen. När han väl somnar vågar man knappt vrida på sig för man är rädd för att han ska vakna osv… Heja er som löser detta aningen med valp eller småbarn!
Sexlivet är absolut inget jag vill romantisera, då många redan går runt och tror att ”alla andra ligger så mycket mer än oss, men vi pallar inte, är vi inte kära längre?” osv. Men innan vi köpte Bruno ställde vi in oss på att ALLT vårt fokus kommer att hamna på honom den första tiden. Vi två kommer i andrahand. Och så länge man vet att det är en period så är det ju lungt. Det är när man börjar tänka ”Ska det vara såhär för alltid?” som det blir farligt…
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar Bruno över allting annat. Alltså på riktigt. Vi längtade efter honom i flera år och nu är han äntligen här. Varje dag tar jag upp honom i min famn, pussar på honom och säger ”tänk att du är här nu? Att du ska bo här hos oss nu föralltid?” blö blir grinig av tanken *hey blödig much*. Hahaha men vad tycker ni om detta inlägget nu då? Håller ni med i alla 10 punkterna? Eller hur var det för er under valptiden? Eller småbarnstiden? Jag tycker det är så himla kul att läsa och prata om sånt hehe <3
Brukade ni alltså sova i elva timmar innan Bruno? 21.00-08.00?
Hahaha aaa <3 Riktiga sömntutor <3
Brukade ni alltså sova i elva timmar innan Bruno? 21.00-08.00?
Hahaha aaa <3 Riktiga sömntutor <3
Har själv en liten schäfer valp på 16 veckor så känner igen mig på varje punkt. Men en punkt ni borde prioritera är att ensamhets träna. vi ensamhets träna honom genom att ha honom i hallen med några leksaker och en säng. Vi går ut en runda och aktiverar honom och sen när vi kommer in lämnar vi honom i hallen utan några speciella avsked. Är ute en timme och stor handlar och sen direkt när vi kommer in går vi på en promenad igen. Och han klarar det jättebra. Vi går ut med han med två timmar imellan och natten är från 21.00 – 07.00.
Hahaha <3 Ååå <3 Jaaa vi har börjat mer nu! Nästa vecka går vi på en timme! Men so far har han klarat det galant. Han har varit själv 1h innan, men då alltid med en annan hund. Dom säger ju att det inte ska spela någon roll med hundar "i par". Men vi märkte stor skillnad. När han är själv gråter han alltid till en början. Men med en annan hund märker han inte att vi går.
Vi går också prommisen men han får så saaaatans mycket energi av det och blir helt GALEN när man kommer hem. Så nu senaste har han fått ett gott hundben som distraherar att vi lämnar. Funkar susen <3 Men vill inte börja med för lång tid för snabbt. Så vi tar det pö om pö för att det verkligen ska hålla i längden <3 HEJA ER <333
Hoppas du inte tog illa åt av något jag skrev, Ville absolut inte låta otrevlig, tyckte jag skrev lite otrevligt därför ber jag om ursäkt.
Våran schäfer får också mycket energi när han har varit ute men när det är sista rundan och han har mycket energi så ignorerar vi bara honom och då lugnar han ner sig, Sen är bara Dobby i vårt sovrum när det är läggdags så han vet att där ska man sova och inte leka.
Hundar har verkligen så olika personlighet och visa är enklare än andra. Är själv lite nojig att våran schäfer inte ska respektera mig och tror han att bestämmer över mig sen när blir äldre så det blir mycket lydnad och gränser nu, men än så länge har det gått bra. Han har dock jyckat på mig en gång efter jag var borta i 11timmar för då skulle han testa gränserna och mig för att se vem som bestämmer.
Hoppas det går bra med Bruno i framtiden 😊
Har själv en liten schäfer valp på 16 veckor så känner igen mig på varje punkt. Men en punkt ni borde prioritera är att ensamhets träna. vi ensamhets träna honom genom att ha honom i hallen med några leksaker och en säng. Vi går ut en runda och aktiverar honom och sen när vi kommer in lämnar vi honom i hallen utan några speciella avsked. Är ute en timme och stor handlar och sen direkt när vi kommer in går vi på en promenad igen. Och han klarar det jättebra. Vi går ut med han med två timmar imellan och natten är från 21.00 – 07.00.
Hahaha <3 Ååå <3 Jaaa vi har börjat mer nu! Nästa vecka går vi på en timme! Men so far har han klarat det galant. Han har varit själv 1h innan, men då alltid med en annan hund. Dom säger ju att det inte ska spela någon roll med hundar "i par". Men vi märkte stor skillnad. När han är själv gråter han alltid till en början. Men med en annan hund märker han inte att vi går.
Vi går också prommisen men han får så saaaatans mycket energi av det och blir helt GALEN när man kommer hem. Så nu senaste har han fått ett gott hundben som distraherar att vi lämnar. Funkar susen <3 Men vill inte börja med för lång tid för snabbt. Så vi tar det pö om pö för att det verkligen ska hålla i längden <3 HEJA ER <333
Hoppas du inte tog illa åt av något jag skrev, Ville absolut inte låta otrevlig, tyckte jag skrev lite otrevligt därför ber jag om ursäkt.
Våran schäfer får också mycket energi när han har varit ute men när det är sista rundan och han har mycket energi så ignorerar vi bara honom och då lugnar han ner sig, Sen är bara Dobby i vårt sovrum när det är läggdags så han vet att där ska man sova och inte leka.
Hundar har verkligen så olika personlighet och visa är enklare än andra. Är själv lite nojig att våran schäfer inte ska respektera mig och tror han att bestämmer över mig sen när blir äldre så det blir mycket lydnad och gränser nu, men än så länge har det gått bra. Han har dock jyckat på mig en gång efter jag var borta i 11timmar för då skulle han testa gränserna och mig för att se vem som bestämmer.
Hoppas det går bra med Bruno i framtiden 😊
Jag och min sambo har en Svart/beige/vit schäfervalp som är 13 veckor på fredag, hämtade honom när han var 8 veckor så vi har haft honom lite över 1 månad!
Känner igen mig så enormt i det du skriver på flera punkter, att livet förändras precis som med en bebis. Att en valp tar enormt mycket tid var vi dock förberedda på eftersom vi hade en hund förra året som tyvärr visade sig vara väldigt sjuk och vi var tvungna att ta bort honom när han var endast 1 år. Därför känns det som att vi har haft valp i en evighet snart även om det är två olika hundar, haha. Dessutom är vår nuvarande valp otroligt mycket lättare och mer följsam än vår förra valp så vi tycker valptiden denna omgången flyter på otroligt lätt i jämförelse. Men det här med tröttheten tycker jag nog är mest jobbigt, vår valp vaknar ALLTID klockan 5 och vill ut och kissa och sen är han relativt pigg, vardagar som helger. Ibland kan han sova en timme till om han har fått kissa vid 5. Då har man gått sista rundan vid 22 så ja man är verkligen dödstrött.
(Inget mer nattkiss längre vilket är skönt) Vi brukar turas om att gå upp med honom och gå ut ifrån sovrummet eftersom han är superpigg vid 6, detta gör att vi aldrig får ha känslan av att ”vakna upp tillsammans” det är verkligen något jag tycker är jättetrist! Det är ju så mysigt att vakna med sin pojkvän och bara ligga och kramas men det går inte just nu, jag vet dock att det blir bättre med tiden och han kommer inte alltid vilja gå upp klockan 5:30-6:00 men just nu är det så det ser ut. Som du säger så gör tröttheten att sexet minskar och det blir inte lika ofta som förr, orken och tiden finns inte som förut. Men vi har börjat vara mer spontana under dagarna på helgen eller tidig kväll på vardagarna när valpen ligger och sover, kan även ske när han är vaken. Vi har aldrig honom i sängen! Lärde oss av den förra hunden att vi måste kunna väsnas och leva som vanligt även fast han sover, världen stannar liksom inte upp för att hunden sover. Vi lever dock inte ett speciellt hektiskt liv med massa saker ofta inplanerade som ni verkar göra därför känner jag inte igen mig riktigt i det där vardagspusslet som du skriver om, ang vem som ska avstå från sin aktivitet osv. Det flyter på bra då vi oftast bara spenderar vår fritid med varandra eller åker iväg till ställen där hunden kan följa med. Däremot jag som pluggar hemifrån har verkligen känt av det där att jag känner mig låst hemma om dagarna, kan inte gå och träna etc mitt på dagen men som sagt! Allt sånt är ju övergående 🙂 Snart är han stor nog att vara ensam hemma. En annan sak jag verkligen känner igen mig i är det där när man tar med sig valpen hem till vänner, man måste ju hålla stenkoll och det blir svårt att föra en närvarande konversation. Annars är jag och min sambo väldigt överens om uppfostran och vill ha samma regler. Men slutligen så vill jag verkligen hålla med dig om att ha valp kan många sätt jämföras med en bebis, fördelen med valp är iaf att den växer upp snabbare och det här med att vakna supertidigt försvinner snabbare än med ett barn.
Men oavsett alla nackdelar i hur en valp påverkar förhållandet så är det ju så värt det!! Vi längtar ju så till när valpen är en fullvuxen väluppfostrad schäfer just för att valpar är söta och mysiga MEN de är också lite överskattade, för det är verkligen inte bara gos och mys utan extremt mycket ansvar och mycket att tänka på. Och som sagt, extremt lite sömn.
Agree på ALLA punkter <3 Och USCH vad hemskt med lille 1åringen :'-( It breaks my heart. Åååh fy <3 Och ja, tröttheten gör ju att orken försvinner. Och ja (hehe håller som sagt med i allt), det positiva är ju att valpen växer upp och klarar sig själv så mycket snabbare än ett barn <3 KRAAAAM
Jag och min sambo har en Svart/beige/vit schäfervalp som är 13 veckor på fredag, hämtade honom när han var 8 veckor så vi har haft honom lite över 1 månad!
Känner igen mig så enormt i det du skriver på flera punkter, att livet förändras precis som med en bebis. Att en valp tar enormt mycket tid var vi dock förberedda på eftersom vi hade en hund förra året som tyvärr visade sig vara väldigt sjuk och vi var tvungna att ta bort honom när han var endast 1 år. Därför känns det som att vi har haft valp i en evighet snart även om det är två olika hundar, haha. Dessutom är vår nuvarande valp otroligt mycket lättare och mer följsam än vår förra valp så vi tycker valptiden denna omgången flyter på otroligt lätt i jämförelse. Men det här med tröttheten tycker jag nog är mest jobbigt, vår valp vaknar ALLTID klockan 5 och vill ut och kissa och sen är han relativt pigg, vardagar som helger. Ibland kan han sova en timme till om han har fått kissa vid 5. Då har man gått sista rundan vid 22 så ja man är verkligen dödstrött.
(Inget mer nattkiss längre vilket är skönt) Vi brukar turas om att gå upp med honom och gå ut ifrån sovrummet eftersom han är superpigg vid 6, detta gör att vi aldrig får ha känslan av att ”vakna upp tillsammans” det är verkligen något jag tycker är jättetrist! Det är ju så mysigt att vakna med sin pojkvän och bara ligga och kramas men det går inte just nu, jag vet dock att det blir bättre med tiden och han kommer inte alltid vilja gå upp klockan 5:30-6:00 men just nu är det så det ser ut. Som du säger så gör tröttheten att sexet minskar och det blir inte lika ofta som förr, orken och tiden finns inte som förut. Men vi har börjat vara mer spontana under dagarna på helgen eller tidig kväll på vardagarna när valpen ligger och sover, kan även ske när han är vaken. Vi har aldrig honom i sängen! Lärde oss av den förra hunden att vi måste kunna väsnas och leva som vanligt även fast han sover, världen stannar liksom inte upp för att hunden sover. Vi lever dock inte ett speciellt hektiskt liv med massa saker ofta inplanerade som ni verkar göra därför känner jag inte igen mig riktigt i det där vardagspusslet som du skriver om, ang vem som ska avstå från sin aktivitet osv. Det flyter på bra då vi oftast bara spenderar vår fritid med varandra eller åker iväg till ställen där hunden kan följa med. Däremot jag som pluggar hemifrån har verkligen känt av det där att jag känner mig låst hemma om dagarna, kan inte gå och träna etc mitt på dagen men som sagt! Allt sånt är ju övergående 🙂 Snart är han stor nog att vara ensam hemma. En annan sak jag verkligen känner igen mig i är det där när man tar med sig valpen hem till vänner, man måste ju hålla stenkoll och det blir svårt att föra en närvarande konversation. Annars är jag och min sambo väldigt överens om uppfostran och vill ha samma regler. Men slutligen så vill jag verkligen hålla med dig om att ha valp kan många sätt jämföras med en bebis, fördelen med valp är iaf att den växer upp snabbare och det här med att vakna supertidigt försvinner snabbare än med ett barn.
Men oavsett alla nackdelar i hur en valp påverkar förhållandet så är det ju så värt det!! Vi längtar ju så till när valpen är en fullvuxen väluppfostrad schäfer just för att valpar är söta och mysiga MEN de är också lite överskattade, för det är verkligen inte bara gos och mys utan extremt mycket ansvar och mycket att tänka på. Och som sagt, extremt lite sömn.
Agree på ALLA punkter <3 Och USCH vad hemskt med lille 1åringen :'-( It breaks my heart. Åååh fy <3 Och ja, tröttheten gör ju att orken försvinner. Och ja (hehe håller som sagt med i allt), det positiva är ju att valpen växer upp och klarar sig själv så mycket snabbare än ett barn <3 KRAAAAM
Sitter också hemma med en 12-veckors valp och känner igen mig på VARJE punkt! Både jag och sambon är egen-företagare och kan vara ganska flexibla, men det där med att jobba hemifrån är lättare sagt än gjort med en liten pälsbebis som kräver ens fokus så fort hon är vaken, det blir inte mycket gjort! Haha. Det där med att man numera har full insyn i varandras kalendrar stämmer verkligen. Ja allt stämmer faktiskt. De stunder man känner att man vill slita sitt hår (ja för de stunderna kommer ju emellanåt) får man trösta sig med att det åtminstone bara är för en kortare period i livet och glädjen & kärleken dessa små krabater ger oss gör det ju värt det 🙂 superbra inlägg!
Exakt så hahaha… Konstant avbruten. Just nu sover dock Bruno under skrivbordet, vilket han även har börjat göra mer när jag jobbar. Thank God! Innan var det alltid bara rafsa i blomkrukor, bita sönder saker, tugga konstant på pipgrejer osv. Kunde inte koncentrera mig alls. HAhahha precis så <3 Åh tack!! La ändå ner mycket tid på det <3
Sitter också hemma med en 12-veckors valp och känner igen mig på VARJE punkt! Både jag och sambon är egen-företagare och kan vara ganska flexibla, men det där med att jobba hemifrån är lättare sagt än gjort med en liten pälsbebis som kräver ens fokus så fort hon är vaken, det blir inte mycket gjort! Haha. Det där med att man numera har full insyn i varandras kalendrar stämmer verkligen. Ja allt stämmer faktiskt. De stunder man känner att man vill slita sitt hår (ja för de stunderna kommer ju emellanåt) får man trösta sig med att det åtminstone bara är för en kortare period i livet och glädjen & kärleken dessa små krabater ger oss gör det ju värt det 🙂 superbra inlägg!
Exakt så hahaha… Konstant avbruten. Just nu sover dock Bruno under skrivbordet, vilket han även har börjat göra mer när jag jobbar. Thank God! Innan var det alltid bara rafsa i blomkrukor, bita sönder saker, tugga konstant på pipgrejer osv. Kunde inte koncentrera mig alls. HAhahha precis så <3 Åh tack!! La ändå ner mycket tid på det <3
Vi har tydligen haft en väldigt lätt valp för jag har inte upplevt många av dessa punkter, eller så kanske jag/vi inte har samma funderingar som dessa ovan 🙈
Det kan hända jag förskönar, är väl som när man skaffar barn att man lätt glömmer det värsta å minns det bästa!
Men fick en hund som äääälskar att sova, sover alltid lika länge som oss och bryr sej noll i rutiner. Hon gillar inte regn och hoppas över vattenpölar, så hon drar in ytterst lite skräp. Vi älskar att ha henne i sängen.
Redan vecka 2 vi hade henne började vi ha henne ensam i 30min och ökade med 30min per vecka. Nu klarar hon sej ensam hela min jobbdag (hon e 10 månader). Slutade kissa inne när hon var 5månader. Å det där med butiken, jag brukar ha in henne dit jag får.
Lycka till med allt! Hundar är bäst 🥰🥰🥰
Vi har tydligen haft en väldigt lätt valp för jag har inte upplevt många av dessa punkter, eller så kanske jag/vi inte har samma funderingar som dessa ovan 🙈
Det kan hända jag förskönar, är väl som när man skaffar barn att man lätt glömmer det värsta å minns det bästa!
Men fick en hund som äääälskar att sova, sover alltid lika länge som oss och bryr sej noll i rutiner. Hon gillar inte regn och hoppas över vattenpölar, så hon drar in ytterst lite skräp. Vi älskar att ha henne i sängen.
Redan vecka 2 vi hade henne började vi ha henne ensam i 30min och ökade med 30min per vecka. Nu klarar hon sej ensam hela min jobbdag (hon e 10 månader). Slutade kissa inne när hon var 5månader. Å det där med butiken, jag brukar ha in henne dit jag får.
Lycka till med allt! Hundar är bäst 🥰🥰🥰
Hahaaa känner igen mig såå i alla punkter! Alltså det känns som om man uppfostrar ett barn. På riktigt! Vi gjorde typ ALLT fel med vår hund när han var valp, vilket är jobbigt nu när han är stor haha. Han är EXTREMT rädd och skygg av sig. Var verkligen helt livrädd som valp. Uppfödaren sa att det skulle försvinna, så vi jobbade inget med osäkerheten. Även på valpkursen trodde instruktören att han skulle växa ifrån det. Det är vår första hund och en ganska ovanlig ras (mexikansk nakenhund, pga allergi) så vi hade inte läst på något och hade ingen koll på hur man skulle göra. Vi fattade inte att det skulle krävas så mycket jobb konstant, vi tänkte att det löser sig väl automatiskt? Haha.. När han blev 1 år började han skälla när han blev rädd (han hade inte sagt ett ljud innan dess, innan bara gömde han sig och skakade). Då sa de vi frågade att det var spökåldern och inget att oroa sig för. Det försvinner. Men idag är han fyra år och är fortfarande extremt skygg, blir lätt stressad och väldigt skällig. HATAR det verkligen och blir galen på skällandet, haha. Men han är världens bästa vovve och älskar honom mest<333 önskar bara att han kunde vara tyst hahaha!
Så blir lugn i själen av att läsa att ni har koll på läget redan nu. Heja er! <3
Hahaaa känner igen mig såå i alla punkter! Alltså det känns som om man uppfostrar ett barn. På riktigt! Vi gjorde typ ALLT fel med vår hund när han var valp, vilket är jobbigt nu när han är stor haha. Han är EXTREMT rädd och skygg av sig. Var verkligen helt livrädd som valp. Uppfödaren sa att det skulle försvinna, så vi jobbade inget med osäkerheten. Även på valpkursen trodde instruktören att han skulle växa ifrån det. Det är vår första hund och en ganska ovanlig ras (mexikansk nakenhund, pga allergi) så vi hade inte läst på något och hade ingen koll på hur man skulle göra. Vi fattade inte att det skulle krävas så mycket jobb konstant, vi tänkte att det löser sig väl automatiskt? Haha.. När han blev 1 år började han skälla när han blev rädd (han hade inte sagt ett ljud innan dess, innan bara gömde han sig och skakade). Då sa de vi frågade att det var spökåldern och inget att oroa sig för. Det försvinner. Men idag är han fyra år och är fortfarande extremt skygg, blir lätt stressad och väldigt skällig. HATAR det verkligen och blir galen på skällandet, haha. Men han är världens bästa vovve och älskar honom mest<333 önskar bara att han kunde vara tyst hahaha!
Så blir lugn i själen av att läsa att ni har koll på läget redan nu. Heja er! <3
Jeg må le så mye av dette, for det er eksakt likt hjemme hos oss! Men vi har 3 hunder (3 år, 1 år, 7mnd) 😅 Valptiden varer gjerne til ca 1 år. Men det er så stor forskjell på dem! Hunden på 1 år må fortsatt ut på natten mens han på 7mnd sover hele natten i bur. Det er ulike individ som utvikler seg ulikt 😊 Nå vet jeg ikke hvordan dere bor, men for oss var det viktig at de kan være i bur i bilen når vi skal handle mat feks 😊 Lykke til videre med vakre Bruno 💞
Jeg må le så mye av dette, for det er eksakt likt hjemme hos oss! Men vi har 3 hunder (3 år, 1 år, 7mnd) 😅 Valptiden varer gjerne til ca 1 år. Men det er så stor forskjell på dem! Hunden på 1 år må fortsatt ut på natten mens han på 7mnd sover hele natten i bur. Det er ulike individ som utvikler seg ulikt 😊 Nå vet jeg ikke hvordan dere bor, men for oss var det viktig at de kan være i bur i bilen når vi skal handle mat feks 😊 Lykke til videre med vakre Bruno 💞
Sådan igenkänningsfaktor!! Det blir dock lättare med tiden, har en ettåring här hemma nu, hon är lätt hemma själv 4-5 timmar. Viktigt att komma ihåg är också att relationen med sin partner även stärks, nu har man något gemensamt att älska, som en liten bebis. Måste också säga att han är såå fin, grattis! Trycker du är så duktig, fina och intressanta kanaler med vettigt innehåll!
Sådan igenkänningsfaktor!! Det blir dock lättare med tiden, har en ettåring här hemma nu, hon är lätt hemma själv 4-5 timmar. Viktigt att komma ihåg är också att relationen med sin partner även stärks, nu har man något gemensamt att älska, som en liten bebis. Måste också säga att han är såå fin, grattis! Trycker du är så duktig, fina och intressanta kanaler med vettigt innehåll!
Håller med dig i de flesta punkter och att valp går att jämföra med att ha barn, men angående att ni har nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller så tänk på att det är en liten hundbebis ni har 🙂
Tigga är en dålig ovana som man får bort genom att inte ge hunden mat när man själv äter etc., men att skälla/jucka är normalt hundbeteende (även tikar juckar) och ni hade väl inte haft nolltolerans mot att er bebis skriker (om ni hade haft en)?
Håller med dig i de flesta punkter och att valp går att jämföra med att ha barn, men angående att ni har nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller så tänk på att det är en liten hundbebis ni har 🙂
Tigga är en dålig ovana som man får bort genom att inte ge hunden mat när man själv äter etc., men att skälla/jucka är normalt hundbeteende (även tikar juckar) och ni hade väl inte haft nolltolerans mot att er bebis skriker (om ni hade haft en)?
Så rolig läsning!
Vi har vårt första barn på åtta månader nu och det är så många av sakerna som du tar upp som jag känner igen 😃🙈
Härligt med nån som du som vågar vara ärlig och öppen, underbart! Tack!
Bästa tipset härifrån är att njuta av tiden och krångla inte till saker. Uppfostran och träning kommer ni hitta, gör det efter eran takt och eran känsla 😊
Så rolig läsning!
Vi har vårt första barn på åtta månader nu och det är så många av sakerna som du tar upp som jag känner igen 😃🙈
Härligt med nån som du som vågar vara ärlig och öppen, underbart! Tack!
Bästa tipset härifrån är att njuta av tiden och krångla inte till saker. Uppfostran och träning kommer ni hitta, gör det efter eran takt och eran känsla 😊
Hahaha känner likadant!!
Vår valp får valpfnatt flera gånger om dagen (understimulerad). Men brukar ta upp honom tills han lugnar sig. Däremot att ha honom i sängen är det BÄSTA.
Vet inte hur gammal din valp är men valpar (ålder 2 månader till 6 månader) kan inte bli understimulerade! Hela världen är en lekplats och bara att gå utanför dörren blir världens grej för deras hjärnor. Det du upplever som understimulering och att den ”får fnatt” är med ganska stor sannolikhet istället överstimulering, valpen kan inte processa alla nya intryck och det blir överslag. Ofta behöver de då hjälp med att varva ner 🙂
Hahaha känner likadant!!
Vår valp får valpfnatt flera gånger om dagen (understimulerad). Men brukar ta upp honom tills han lugnar sig. Däremot att ha honom i sängen är det BÄSTA.
Vet inte hur gammal din valp är men valpar (ålder 2 månader till 6 månader) kan inte bli understimulerade! Hela världen är en lekplats och bara att gå utanför dörren blir världens grej för deras hjärnor. Det du upplever som understimulering och att den ”får fnatt” är med ganska stor sannolikhet istället överstimulering, valpen kan inte processa alla nya intryck och det blir överslag. Ofta behöver de då hjälp med att varva ner 🙂
Jag har haft både valp och nu har jag en bebis här hemma. Jag skulle väl säga att det mesta stämmer in på att det finns likheter. Men det är fortfarande långt ifrån samma sak att ha valp som att en bebis. Tex det du beskriver att kunna gå till affären kortare stunder. Man kan aldrig lämna en bebis hemma, även om det så bara är i 5 minuter liksom. Du blir begränsad på ett helt annat sätt. Samma sak om du ska resa iväg och tillslut kan lämna in hunden på pensionat. Du kan inte lämna bort ett barn på liksom ett semesterdagis dygnet runt om du ska iväg. Det finns såklart likheter, men det är så långt ifrån samma sak också. Men jag tycker det är en fantastisk träning inför barn, att ha valp! Även om det blir jobbigare med bebis så har du någonstans lärt dig ett så stort ansvar redan innan 🙂 Lycka till med den fina valpen <3
Jag har haft både valp och nu har jag en bebis här hemma. Jag skulle väl säga att det mesta stämmer in på att det finns likheter. Men det är fortfarande långt ifrån samma sak att ha valp som att en bebis. Tex det du beskriver att kunna gå till affären kortare stunder. Man kan aldrig lämna en bebis hemma, även om det så bara är i 5 minuter liksom. Du blir begränsad på ett helt annat sätt. Samma sak om du ska resa iväg och tillslut kan lämna in hunden på pensionat. Du kan inte lämna bort ett barn på liksom ett semesterdagis dygnet runt om du ska iväg. Det finns såklart likheter, men det är så långt ifrån samma sak också. Men jag tycker det är en fantastisk träning inför barn, att ha valp! Även om det blir jobbigare med bebis så har du någonstans lärt dig ett så stort ansvar redan innan 🙂 Lycka till med den fina valpen <3
Känner igen många av punkterna! Men som du själv säger, ju äldre han blir desto lättare blir det. Så har det varit med vår hund iaf. Hon är nu 1,5 och klarar av att vara själv 4-5 timmar (längre vill vi inte lämna) och är inte alls omständig på samma sätt. Sover längre än oss osv. Vårt fokus är bara att vår energi-staffe vår tillräckligt med motion och aktivering nu istället! 🙂
Känner igen många av punkterna! Men som du själv säger, ju äldre han blir desto lättare blir det. Så har det varit med vår hund iaf. Hon är nu 1,5 och klarar av att vara själv 4-5 timmar (längre vill vi inte lämna) och är inte alls omständig på samma sätt. Sover längre än oss osv. Vårt fokus är bara att vår energi-staffe vår tillräckligt med motion och aktivering nu istället! 🙂
Vi har ingen hund men 3 barn (3 år och tvillingar på 10 månader) och jag känner igen mig i allt du skriver 🙂 allt i livet har man fått prioritera om och planering och kommunikation är A och O! Speciellt för oss då vi inte har någon som kan passa barnen. Någon av oss måste alltid ha barnen och det är väl det enda jag saknar just nu, att kunna göra saker med min man utanför hemmet 🙂 MEN den tiden kommer och vi är inställda på att vår relation ”sätts på lite paus” nu ett tag. Vi tänker på de små sakerna som att alltid pussas, kramas och inte gå och lägga oss sura på varandra. Ribban är liksom inte så hög nu gällande vår relation 🙈 men för oss funkar det då vi båda är inställda på det. Sen tänker vi mycket på att vi är ett team ❤️
Vi har ingen hund men 3 barn (3 år och tvillingar på 10 månader) och jag känner igen mig i allt du skriver 🙂 allt i livet har man fått prioritera om och planering och kommunikation är A och O! Speciellt för oss då vi inte har någon som kan passa barnen. Någon av oss måste alltid ha barnen och det är väl det enda jag saknar just nu, att kunna göra saker med min man utanför hemmet 🙂 MEN den tiden kommer och vi är inställda på att vår relation ”sätts på lite paus” nu ett tag. Vi tänker på de små sakerna som att alltid pussas, kramas och inte gå och lägga oss sura på varandra. Ribban är liksom inte så hög nu gällande vår relation 🙈 men för oss funkar det då vi båda är inställda på det. Sen tänker vi mycket på att vi är ett team ❤️
Underbart inlägg! Jag har en liten på 10,5 veckor och känner helt med dig! Vår är en liten piraya nu också så mitt i myset kommer ett lite för hårt hundbett som man får avleda haha. Känner också mig rätt begränsad och också sagt till mina vänner efter snart 3 veckor att herregud det är inte bara underbart detta, utan verkligen skitjobbigt. Pluggar hemma och vet aldrig när han vaknar, han har lite svårt att komma ner i varv och har extrem energi vilket är både positivt och negativt. Vi leker självklart med honom men också är passiva så han får lära sig det och blir bättre och bättre. Sedan har han en sjukt häftig inlärning och väntar redan utanför dörren och tittar på oss och väntar på varsågod m.m. Det med att tassa på tårna är verkligen något man får göra och hemmet förfaller ju.. Ibland vågar man knappt kissa för man vet han är redan lite övertrött och vaknar han nu så får man inget gjort och han blir grinig. När han väl sover kan man inte skramla och den korta tiden han är vaken hinner man verkligen inte båda städa, umgås, aktivera, träna, öva passivitet m.m. haha. Det är verkligen ett pussel. MEN mitt i allt detta har vi vår lille kille som är helt underbar och det blir ju lättare och lättare! Nu är er lille kille ett år större. Hoppas ni har det fantastiskt!
Så tacksam för detta inlägg! Jag och min sambo tog hem en valp för ca 2 veckor sen och fick en riktig puppy blues. Började med att vår lilla valp var deppig när han kom hem till oss, sedan överaktiv, bitig etc så hela spektrat, det + bristande sömn, ingen ensamtid och hemmaarbete har varit riktigt slitsamt. Trodde att vi var redo efter hundböcker samt massa Youtube videos men icket. Tack och lov börjar det bli bättre!