Angående mitt krossade hjärta så gör det fortfarande ont idag. Den psykiska smärtan har liksom övergått till fysisk och nästan ilar mellan slagen. Ingen mat smakar gott och jag vill helst bara sova bort dagen. Men det är lugnt på något sätt ändå, det känns som att en gammal vän kikar förbi på besök. Jag minns knappt senast jag mådde dåligt (eller ja vet att det var i våras) och från att ha gjort det varje dag i flera år är jag liksom hemma i den här känslan av att inte må helt bra. Just nu känns det som om allting i mitt liv är i obalans och ingen pelare är stark nog att hålla upp allt. Bildligt fallerar alltså mitt liv samtidigt som jag sätter andra i fokus först ändå trots att jag borde prioritera mig själv. Och mitt i allt bryr jag mig inte ändå utan står bara bredvid och ser på. Jag hatar att ångest, hjärtesorg eller ja whatever, smärta, för den gör en så begränsad. Ens vilja tystas ner, drivet avtar och livsglöden är påväg att släckas.
Jag mår egentligen inte så dåligt som det kanske låter. Eller så gör jag det. Bara att jag tar det med en klackspark, för jag vet hur mycket sämre man kan må. Hur mycket sämre Jag mått. Nu ska jag ta en promenad i solen och lyssna på någon dålig podd. Jag hatar poddar, så det är egentligen väldigt komiskt att jag själv startade en. Sen ska jag återgå till mitt hemmakontor och hjälpa mamma med att plocka ur diskmaskinen etc då hon åker tillbaka till sjukhuset i dagarna.
<3
<3
Alltså, jag är inne i exakt samma fas. Du sätter ord på precis allt jag tänker, känner och ibland säger. Ingen matlust, inget driv och allt suger faktiskt, jag försöker hålla modet uppe med mina vänner även om jag helst vill skrika ut i tårar hela tiden. (Gör det nog oftare än vad jag tror). Varje stund ensam är jobbig för då tänker man på att all ens lycka ligger i en annan persons händer. Sysselsätter mig med allt så att jag får slippa tänka, även om allt jag gör just nu görs halvdant och halvhjärtat. NÄR FAN lät man det hända? Hur släppte man in någon så nära och blev så ledsen IGEN? Fast det bästa och det värsta är, att man vågade bli kär igen efter ett krossat hjärta. Jag kan inte förklara dina känslor men när jag läser dina inlägg vill jag bara skrika HALLÅ JAG MED (!!) precis hela tiden och säga att du inte är ensam. Hatar att skriva styrkekramar eller whatever, men aa jag är här på botten med dig. Puss.
Alltså, jag är inne i exakt samma fas. Du sätter ord på precis allt jag tänker, känner och ibland säger. Ingen matlust, inget driv och allt suger faktiskt, jag försöker hålla modet uppe med mina vänner även om jag helst vill skrika ut i tårar hela tiden. (Gör det nog oftare än vad jag tror). Varje stund ensam är jobbig för då tänker man på att all ens lycka ligger i en annan persons händer. Sysselsätter mig med allt så att jag får slippa tänka, även om allt jag gör just nu görs halvdant och halvhjärtat. NÄR FAN lät man det hända? Hur släppte man in någon så nära och blev så ledsen IGEN? Fast det bästa och det värsta är, att man vågade bli kär igen efter ett krossat hjärta. Jag kan inte förklara dina känslor men när jag läser dina inlägg vill jag bara skrika HALLÅ JAG MED (!!) precis hela tiden och säga att du inte är ensam. Hatar att skriva styrkekramar eller whatever, men aa jag är här på botten med dig. Puss.
Åh gud jag också!! Tillslut nöjer man sig med att må dåligt och det är fan inte okej! "Skönt" att det finns fler på botten…
Åh gud jag också!! Tillslut nöjer man sig med att må dåligt och det är fan inte okej! "Skönt" att det finns fler på botten…
Tack för dina sådana här inlägg. Tror många kan relatera till den känslan du beskriver, och så väl du beskriver den. Och så som du beskriver hur du hanterar känslan av din ångest, exakt så är jag med. Trycker nästan undan mina känslor och tänker "nej men såhär dåligt som jag beskriver det i skrift mår jag väl ändå inte, jag överdriver ju", men inser sedan snabbt att jag inte överdriver alls. Varför skulle jag beskriva ångesten på det här sättet om det inte stämde? Ångest är ingen känsla man självmant väljer att känna, den bara finns där, den ligger där och gnager och skapar ett sånt tryck i bröstkorgen att man vill slita ut hela bröstet. Men det fina i det hela är ändå att man, mitt i all ångest och sveda, vet att känslan faktiskt går över. Man kommer må bra igen. Du kommer må bra igen.
Sänder dig alla styrkekramar jag kan! Tack för en fantastisk blogg och podd, älskade verkligen live-podden igår!
/ Alexandra
Tack för dina sådana här inlägg. Tror många kan relatera till den känslan du beskriver, och så väl du beskriver den. Och så som du beskriver hur du hanterar känslan av din ångest, exakt så är jag med. Trycker nästan undan mina känslor och tänker "nej men såhär dåligt som jag beskriver det i skrift mår jag väl ändå inte, jag överdriver ju", men inser sedan snabbt att jag inte överdriver alls. Varför skulle jag beskriva ångesten på det här sättet om det inte stämde? Ångest är ingen känsla man självmant väljer att känna, den bara finns där, den ligger där och gnager och skapar ett sånt tryck i bröstkorgen att man vill slita ut hela bröstet. Men det fina i det hela är ändå att man, mitt i all ångest och sveda, vet att känslan faktiskt går över. Man kommer må bra igen. Du kommer må bra igen.
Sänder dig alla styrkekramar jag kan! Tack för en fantastisk blogg och podd, älskade verkligen live-podden igår!
/ Alexandra
Jag har själv inte ångest och vet därför inte exakt vad det är du går igenom men jag märkte bara hur jobbigt det måste vara när jag läste ditt inlägg. Det var verkligen så bra beskrivet och jag önskar bara att det fanns något sätt som gjorde att människan slapp att känna såhär. Dock kanske det får oss att uppskatta livet mer när vi verkligen är glada. Jag vet inte men jag hoppas att du inte behöver känna så här länge till. Du är otroligt stark och tack för en riktigt bra blogg och podcast!
Jag har själv inte ångest och vet därför inte exakt vad det är du går igenom men jag märkte bara hur jobbigt det måste vara när jag läste ditt inlägg. Det var verkligen så bra beskrivet och jag önskar bara att det fanns något sätt som gjorde att människan slapp att känna såhär. Dock kanske det får oss att uppskatta livet mer när vi verkligen är glada. Jag vet inte men jag hoppas att du inte behöver känna så här länge till. Du är otroligt stark och tack för en riktigt bra blogg och podcast!
Styrkekram💕 tycker de var väldigt fint skrivet 😊
Styrkekram💕 tycker de var väldigt fint skrivet 😊
Känner igen dina ord så väl. Ta hand om dig och försök att sortera i mitt i sorgen. Och rena! <3
Känner igen dina ord så väl. Ta hand om dig och försök att sortera i mitt i sorgen. Och rena! <3
Kram ❤️
Kram ❤️
Vi hamnar alla där någon gång i livet tyvärr! Lycka till vidare! 😊 Kram
Vi hamnar alla där någon gång i livet tyvärr! Lycka till vidare! 😊 Kram
super snygg bild på dig!
super snygg bild på dig!
Eller hur, det är så jävla jobbigt. Ja precis, då kan vi peppa varandra!! 😊
Eller hur, det är så jävla jobbigt. Ja precis, då kan vi peppa varandra!! 😊
Alla förtjänar det absolut bästa i livet, att få vara lycklig mellan tårarna och leva extraordinärt med passion inblandat. Var inte nöjd med att må "okej" då och då. Alla har vi dåliga dagar, men det är de som gör att man uppskattar de bra dagarna så se till att dagarna är "BRA" och inte bara "okej". Man har alltid ett val, alltid. Det gäller bara att kämpa för det man vill ha, trycka bort det som står i vägen. Vägen dit kan vara lång och ofantligt tuff, men även det är en lärdom och det gör dig starkare. Och när du väl nått ditt mål kommer du vara starke än förr.
Glöm inte bort att det är både dina bra och dåliga sidor som gör dig till dig, embrace it och var nöjd över det oavsett vad. För du är en fantastisk människa och du hjälper så många till det bättre. Så kämpa för ljuset i ditt egna liv, det är det absolut viktigaste för ditt välmående. Du är den viktigaste personen i ditt liv, du har huvudrollen.
Alla förtjänar det absolut bästa i livet, att få vara lycklig mellan tårarna och leva extraordinärt med passion inblandat. Var inte nöjd med att må "okej" då och då. Alla har vi dåliga dagar, men det är de som gör att man uppskattar de bra dagarna så se till att dagarna är "BRA" och inte bara "okej". Man har alltid ett val, alltid. Det gäller bara att kämpa för det man vill ha, trycka bort det som står i vägen. Vägen dit kan vara lång och ofantligt tuff, men även det är en lärdom och det gör dig starkare. Och när du väl nått ditt mål kommer du vara starke än förr.
Glöm inte bort att det är både dina bra och dåliga sidor som gör dig till dig, embrace it och var nöjd över det oavsett vad. För du är en fantastisk människa och du hjälper så många till det bättre. Så kämpa för ljuset i ditt egna liv, det är det absolut viktigaste för ditt välmående. Du är den viktigaste personen i ditt liv, du har huvudrollen.