Hålla en falsk fasad uppe

Nu har jag slutat säga att allt är bra när folk frågar. Då förstår ni nivån på mitt mående för tillfället. Jag förstår om bloggen känns oinspirerade, men hur peppar man andra att älska sig själva när man dagligen förbannar sig själv över att man finns. Nu låter jag dramatisk, men jag trivs inte riktigt i mig själv eller i mitt liv just nu. Förhoppningsvis blir jag fylld av ny energi när jag packar mina väskor i nästa vecka och styr kosan mot Stockholm. Överväger att skippa min sommar i Göteborg (även fast det är det enda jag ser fram emot just nu) för att jag cravear förändring och för att mina rutiner i Göteborg bryter ner mig.

Jag har också dåliga dagar hörrni. Jag ler inte jämt och uppskattar inte alltid livet även om jag försöker. Men det vet ni ju. Att jag är lika mänsklig som vem som helst, för det var ju därför jag startade upp bloggen ifrån första början. Jag behövde skriva av mig, precis som jag gör nu.