186cm fyllda av

För ett tag sen fick jag en kommentar jag inte kunde hålla mig för skratt när jag läste. Visade den för mamma och hon skrattade lika mycket hon med. ”Jag tror inte på att du är sååå lång! Asså 180, men inte 186 som du skrev på instagram. Asså klart man vill vara lång men du behöver inte ljuga! Man ser på bilder att du inte är så lång!” 
Jag har alltid varit lång. Alltid fått kommentarer om att jag är lång. Alltid blivit ifrågasatt varför jag är lång. Hur det känns att vara så lång. Alltid haft problem med att hitta långa killar. För det ska ni veta, det har alltid varit noga med, jag skulle aldrig hålla på med någon som är kortare än mig. Jag har mina knep för att se kortare ut. Förut böjde jag alltid på mig i korridoren etc. men det släppte jag ganska snabbt när jag såg andra långa tjejer gå så. Fy vad fult!! Så numera böjer jag mig bara på bilder. Ser till att stå bredvid den längsta i mitt sällskap eller byter plats med någon så jag får stå i nerförsbacken. Folk kommenterar ALLTID min längd, och oftast är det inte i en posetiv mening. Har väl lärt mig leva med det, men någonting jag verkligen fortfarande blir ledsen för är när någon börjar gnälla om att den blir ”för lång” när den har klackar. Så är den ändå kortare än mig. Då brukar jag alltid säga något i stil med ”men ge dig, du är ju fortfarande kortare än mig”. Till svar får jag för det mesta ”men lägg av, du passar ju i det”. Man ba, men snälla du har redan gjort mig ledsen du kan inte rädda situationen så håll bara käften och be om ursäkt. Jag kan inte hjälpa att jag är lång, liksom människor inte kan hjälpa om de är för smala, korta, tjocka, blonda osv. Snälla tänk er för innan ni säger någonting.