Perfekt Instagramflöde, Draculas hem och tarte flambée

I en liten liten stad kallad Rothenburg stannade vi för lunch när vi bilade hem. Jag gillar det där med att bila, speciellt när man tar allt i ett sträck – men ändå gör pit stops på vägen. Min långa kropp är dock inte gjord för att kutas ihop på en sån liten yta, men så länge det inte är längre än 20h så överlever jag utan skador (det tog oss 17h från dörr till dörr).

Vi hade aldrig hittat den här lilla byn, som kändes som Gotland fast utomlands, om det inte vore för att vi just bilade.

Jag hade feber påvägen hem och kunde där och då inte ta in hur mysig staden var, men när jag kollar på bilderna i efterhand så blir jag faktiskt betuttad på nytt.

Vi hittade ganska snabbt ett torg, men ingenstans där det var sol fanns det stjärterum för oss fyra. Hade man bott här hade man GARANTERAT haft ett fantastiskt Instagramflöde för det fanns inte ett enda hus som inte var färgglatt.

Det var som om tiden hade stått still i den här stan och att man slängdes tillbaka på 1800-talet. Mäktigt. Jag gillar ju historia.

Det fanns väldigt många små bagerier med tyska klassiker och glasskiosker.

…Sen hittade vi det här hotellet, som bjussade på en uteservering i solen. Inuti såg det ut som Draculas hem, ångrar att jag inte fotade det.

Killarna beställde in en tysk variant på en pizza, nämligen tarte flambée. Den är tunnare än en vanlig pizza och smakar typ lite crepe. Sötare liksom. Yum! Jag och Henrietta valde dock en kolsallad (besatt av rödkol/grönkol/ja all kol) med crispy chicken, men som tyvärr inte alls var bildvänlig.

Till efterätt blev det yoghurtglass, som jag fotade både till bloggen…

…Och till Instagram. Life of a blogger. Vilken resa vi hade, och vilket gäng <3 Jag har mycket material kvar att visa er, men nu ska jag tillbaka till akuten för att ta prover hela dagen. Så vi hörs ifrån väntrummet. Adios! (Varför avslutade jag detta inlägget med att låta apglad när jag i själva verket är rätt sjuk haha).