Blottat mig

Det är nu, när jag behöver bloggen som mest som jag funderar på att lägga ner den. Jag behöver skriva av mig, få ut allt i skrift. Det är så jag går vidare. Just nu är jag bara så nerbruten att jag är livrädd att råka skriva ut allt i ett långt jävla inlägg som skulle få många munnar att gapa. Bloggen har varit till för att jag ska kunna göra av med alla tankar och känslor, men just nu känns det nästan för personligt. Jag kan ändå inte skriva exakt vad jag känner och tycker. Att så många människor vet precis vad jag känner längst där inne gör mig bara illamående. Inte meningen att jag ska öppna upp och blotta hela min själ. Men nu har det blivit ett beroende, jag måste in och blogga. Och det är ju inge vidare kul att endast läsa deprimerande inlägg, men det för tillfället det enda jag kan bjussa på. Får suga på den här karamellen med att lägga av eller ta en paus men antar att jag är tillbaka imorgon, eller säkert redan ikväll, lika skrivsugen som jag alltid är.