Ligger hemma i sängen och förbereder mig inte ett skit inför träningen. För har fått träningsförbud utav läkaren igen. Hor astma (ursäkta mig Gud). Var där idag och gick hem med en ännu mer ont i hjärtat än vad jag kom dit med. Fick ett sånt där samtal igårkväll igen. Har slutat bli förvånad. Är så glad att jag har mina underbara vänner och det är tur att jag känner så pass många som jag ändå gör. För annars hade inte alltid sanningen kommit fram.
Det brände så mycket i hjärtat att jag sprang ut i medicin skåpet och letade på alla eticketter efter en tablett mot hjärtesorg. Men gav tillslut upp. När jag vaknade imorse så såg jag saker på ett annat sätt. De där glasögonen som gjort mig blind var borttagna. Det där skalet som stängt in mig hade John Blund tagit med sig under armen och i mobilen väntade det fina sms. Allt har en mening. Ju mer sårad man blir desto svagare blir man. Men tillslut når man botten, en gräns eller ger upp om det som får en att må dåligt, så växer man. Högt över alla andra. Man blir en starkare människa. Jag är så jävla stark ska ni veta.