Min julafton hittills

GOD JUL mina vänner! Tänk va, äntligen julafton! Igår fick jag uppleva pirret man kände som barn, och jag hade svårt att sova. Som jag skrivit tidigare så tror jag att den här julen på något sätt är den första riktigt bra julen på flera flera år. Den är så pass trygg och stabil att den lilla sorgen som finns kvar inte alls blir påtaglig. När jag vaknade imorse låg en julstrumpa vid fotändan och inuti den låg ett kuvert och praliner från min älskling. Han vet att jag alltid har fått en strumpa hemma hos mamma och anammade det. Jag tappade hakan när jag fick min morgonpresent. Han är så mån om mig och oss. Blö börjar böla direkt när jag tänker på det.

Sedan kom ni ner till granen. Nästan alla småpaket är till minstingen i familjen, Ebba. Hon får säkert fem presenter av oss men alla är inslagna i olika paket. Minns att man själv räknade ANTALET när man var liten och knappt innehållet. Det viktigaste var att öppna före min syster för vi fick nästan alltid likadana saker. Ni syskon förstår haha…

Sedan åt vi julfrukost och P langade plötsligt upp min chokladkalender som jag glömde hemma i Stockholm. Jag blev så glad! Julskinka äter jag säkert tre stycken innan julafton, så det smaskade jag i mig direkt. Vi slog in paket till de cancersjuka barnen sent in på kvällen, men trots det var jag oväntat pigg. Det är något visst med julafton i år som sagt…

Medans min pojkvän, hans syster och en familjevän åkte till Ronald McDonalds barnsjukhus och delade ut julklappar till de sjuka barnen, valde jag outfit. Jag har faktiskt tre olika i år som jag tänkte skifta mellan om jag hinner… Herregud rädda mig från mitt sjukliga blogg-beteende!!!

Skorna är nya och köpta här , örhängen här, och guldig tröja här (reklamlänkar).

För mig så har paket inneburit så mycket ångest tidigare. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Många anledningar tror jag. Men på riktigt så är det bästa som har hänt mig att jag: blev vuxen, flyttade hemifrån och fick en inkomst efter plugget. Min ångest minskade med säkert 90% bara genom de grejerna.

I år sa vi att vi skulle spara på paketen till varandra, och det gjorde vi både i min familj och i P’s (förutom till Ebba då). Vi firade ju med min familj igår, men jag valde att inte fota på hela eftermiddagen. Min familj är ju nästan aldrig samlad, så jag glömde faktiskt helt bort att ta upp kameran.

Dock har jag verkligen velat köpa många presenter till min P under hösten, av den enkla anledningen att han är en fantastisk klippa i mitt liv. Så hans presenter gick lite över min budget. Men jag tänker att vi säkert kommer tröttna på att köpa presenter till varandra när vi är 60år, så då kan jag passa på lite nu.

Julen har tidigare varit väldigt jobbig för mig pga relationer med många personer som är otroligt infekterade. Därför kan jag inte skriva om dem, för att det handlar inte bara om mig. Men jag förstår att alla ni som läser detta inte har det sådär idylliskt som man kanske drömmer om. Föräldrar som bråkar, släktingar som är ovänner, alkohol som tar över eller syskon som slåss. Usch. Julen är en riktigt riktigt jobbig och framförallt ensam tid för många.

Jag kan knappt prata om det utan att börja gråta. Till alla er som har skilda föräldrar och tycker det är jobbigt, så vill jag också bara säga att: det blir bättre med åren. När man är vuxen kan man välja helt fritt med vilka och vart man ska fira. Jag har min mamma, mina syskon, mormor och morfar, mina vänner och nu P’s familj. Så jag har ingen tjock släkt som jag träffar varje år.
Missförstå mig rätt. När jag säger att min jul numera är oproblematisk så menar jag att det inte längre är tjafs och svek involverade. Men man blir ju fortfarande påmind. Så därför undviker jag faktiskt att kolla sociala medier idag. Jag vill inte se alla andras firanden utan försöker att bara fokusera på mitt med min familj.

Nåja nu tillbaka till min dag. När gänget var hemma igen ifrån sjukhuset så satte vi direkt igång med maten. Samtidigt trillade min svärmor och hennes syster in också. Det är ju dom två, min svägerska Anna (som ni ser på bilden) och hennes Pär samt P som jag åker till Sydafrika med i slutet av januari.

Kl 13 högg vi in på julbordet! 
Vi är ju hos min svägerska Anna och Pär och firar i deras nya hus. Det ligger utanför Norrköping. Så vi har pendlat mellan Linköping, Norrköping och Gnesta i dagarna.

Julskinkan, laxen, köttbullarna och potatisen är mina favoriter på julbordet.

I min familj har vi aldrig druckit alkohol. Mamma och mormor är mer eller mindre nykterister. Och i och med att vi i princip är en helt ”vuxen” familj (där alla är över 20år förutom Ebba som är 10) så tar vi någon snaps hit eller dit till maten. Knappt jag dock, utan jag håller mig till Zeunerts julmust.

Nu har vi precis kollat klart på Kalle Anka och alla somnade i vanlig ordning. Nu blir det risalamalta och paketöppning. Det roligaste tycker jag ska bli att se P’s miner när han får mina presenter.

Jag önskar er alla en helt fantastisk jäkla jul. Ni är som mina vänner, och jag hoppas verkligen att ni slipper vara ledsna just idag. Men om ni är det, ring till Bris telefonlinje som gärna lyssnar och stöttar. Eller dra iväg ett Instastory-meddelande till mig. TA HAND OM ER fina fina ni <3 God jul <3