Jag har sagt upp mig ifrån Relatable

Hej allihopa. Det är med tårar i ögonen jag skriver det här inlägget. Eller, i ärlighetens namn är jag helt knäckt. Jag ska sluta på Relatable, vilket känns helt förjävligt just nu. Vi omorganiserade för en månad sen, och min nya roll passade mig som handen i handsken. Utan överdrift min absoluta drömtjänst! Jag fick vara innovativ, kreativ, skapa koncept, utveckla samarbeten mellan oss och kund, fördela budgetar, hålla seminarier, komma i kontakt med kreatörer ifrån hela Europa och jobba med världens största varumärken. Och inte bara största, utan varumärken jag själv genuint älskar (Google, Lindex, Tradera, Samsung mfl). Ett fantastiskt jobb med mycket ansvar, speciellt för min ålder.

Jag har växt så mycket som människa och genuint tokälskar verkligen mitt jobb. Men det är omöjligt att brinna för flera saker samtidigt. Livet går inte ihop när man har två jobb som båda är mer än heltidsjobb. I tisdags skulle jag ha ett möte med mina chefer om att gå ner i tid för att få livet att gå ihop tidsmässigt. Men just nu i bolaget så går det inte att gå ner i tid. Och sedan  kom vi till en punkt när vår VD sa att jag måste sätta hälsan först och att dem var förstående och stöttande i det. Då brast det fullständigt för mig. Jag har älskat båda villkorslöst i ett halvår, både bloggen och jobbet. Och detta är helt klart det tuffaste beslutet jag NÅGONSIN har tagit. För man vill bara lösa allt. Man tänker att stressen är temporär. Men den ju inte det. Så livet gick inte ihop, och den där stress-perioden jag hoppades skulle ta slut, höll bara i sig. 

”Jag kommer alltid att välja bloggen” sa jag, innan jag började gråta hejdlöst som ett litet barn. Mina chefer var otroligt förstående, peppande och positiva. Fint. Usch nu gråter jag igen. Jag kan inte förstå att jag inte ska vara kvar. Det var mitt drömjobb. Men bloggen är viktigare. Det vi har sagt nu är att jag ska gå på min semester, tänka efter vad jag vill och sedan ska vi höras av om några veckor. Bolaget växer så otroligt mycket (jag var person nummer 17 in och i augusti blir vi närmre 35, till nyår 55! Målet 2019 är 100!) så förhoppningsvis kan vi hitta ett samarbete där jag jobbar 2-3 dagar på byrån + bloggen. Det vore verkligen perfekt<3

Mitt självförtroende är på botten just nu, även om jag vet att det inte ska vara det. Vår VD sa att han var chockad över att jag ens hade orkat det i ett halvår. Även fast min kropp har sagt nej ett tag nu, så har jag älskat det jag gör så förbannat mycket. Min chef sa kanske 10 gånger att jag inte får se detta som ett misslyckande för min egen skull, och jag försöker verkligen att inte göra det. Men just nu känns det verkligen som PRECIS just det. Ett misslyckande. Att jag inte klarade det. Usch nu gråter jag IGEN. Jag ville så jävla gärna att det skulle gå. Att dygnet skulle ha fler timmar. Att kroppen skulle orka mer. Hejdå mitt dröm-jobb<3 Och alla kollegor och chefer och kunder<3

Fyfan det här är det i särklass tuffaste beslutet jag någonsin har tagit. Och jag hoppas att ni också förstår. Jag funderar på att stänga av mitt kommentarsfält för jag orkar inte en enda dålig kommentar just nu. Även fast jag vet att 99% av er är peppande och FÖRSTÅR hur det är att må dåligt, att ha prestationsångest mm så finns det alltid de som gottar sig i andras olycka.

Jag har bjudit upp mina bästa vänner Carro och Andreas som ska ta hand om mig hela helgen i huset. Så hörs vi på måndag igen. Jag måste få sörja detta och bearbeta det lite innan jag går ALL IN 100% på bloggen igen!!