Imorse vaknade jag upp i Petters famn för att sedan lämna den och åka hem till mig. Mötte en kvinna på tåget som jag bjöd på mjölkchoklad (hade hon gillat de andra smakerna hade hon fått hela asken). Det var tydligen det enda hon ätit på hela dagen – och hon åkte tåg för att fördriva tiden under dagarna då hon inte hade någonstans att ta vägen. Julen hatade hon för då tröck samhället på att man skulle ha det mysigt med familjen, och eftersom hon inte hade det så kände hon sig så himla ensam. Hjärtat värkte av historien.
Läskigt hur verkligheten kan se olika ut för någon som sitter mittemot en på tåget. Så jag höll henne sällskap fram tills Södertälje Centrum där mamma mötte upp mig och vi inhandlade de sista julklapparna. När vi kom hem hämtade jag ut en julklapp från Fitnessguru och sen åt vi avokadosalladen jag gjorde.
//This morning I woke up in Petter’s arms. On my way home I met a woman on the train, which I commanded milk chocolate (I would have give her the whole box if she just have liked all the flavors). Apparently it was the only thing she had eaten all day – and she went by train to pass the time during the day when she had nowhere to go. The heart got ached by the story.
Scary how reality can be different for someone who sits besides you on the train. So I kept her company until Södertalje Centre where my mother met me and we purchased the last Christmas presents. When we camed home I picked out a Christmas gift from Fitnessguru and then we ate avocado salad I did.//