”hej ellinor! jag vill bara tacka för en kick ass blogg men också ställa en fråga jag tänkt på ett tag. hur vågar du vara så öppen och privat för så många? inget illa menat utan jag tycker att de är modigt! krammm<3”
Svar: Hej! Personlig är jag, absolut – men inte privat! Öppen om känslor är jag för att det är nyttigt för mig själv. Jag bearbetar liksom mina känslor om jag skriver ut dem, och så har det alltid varit. När jag började blogga som Pdotter skrev jag endast om känslor och det hjälpte mig massor. När jag sen insåg jag att det hjälpte andra också, och då var det inget tvivel om att jag skulle fortsätta. Sedan skapade jag ju Pdotter för att visa att ”alla bloggare inte lever ett perfekt liv på rosa fluffiga moln” (som jag uttryckt det många gånger) och det står jag fortfarande för.
Jag försöker dock att inte tänka på hur många det är som faktiskt läser. Om jag skulle försöka fantisera ihop alla som läser på ett långt led skulle jag nog sluta vara öppen. Just nu är ni mer en siffra, hur hemskt det än låter.
Det cirkulerar enormt mycket hat ute på sociala medier och det tror jag är det andra bloggare är rädda för att få om man öppnar sig. Min erfarenhet är den motsatta. Jag har bloggat i 6 år och har aldrig fått ett enda dåligt ord på inläggen jag skrivit om känslor. Utan kommentarerna jag får blir istället 1000 gånger mer personliga och fyllda med kärlek istället.
Så tack vare allt jag får tillbaka är anledningen till att jag fortsätter att vara personlig. Tack för de fina orden och för att du kikar in här!