Lovisa är en mycket speciell person, fast omtyckt. Det är bra, för hon är ganska lik mig. Det betyder alltså att om jag är med henne behöver jag aldrig skämmas eftersom att vi gör lika dumma saker båda två.
Som idag tex.. Vi hade 1min på oss att ta oss till vårat tåg (nja, 5 men vi trodde 1) och det var 600m till perrongen. Så vi sprang som aset och min mössa blåste nästan av, så jag höll i den med min ena hand. Tror ni inte då att vi passerar ett gäng poliser och Lovisa vrålar ”HÅLL I HATTEN!!”. Plötsligt tappade vi båda farten och dog av skratt. HA-HA, typsikt oss. När vi väl kom fram så stod vi och latjade med automaten så den lästan gick sönder.
Nu blire tagga inför helgen hos Tengan (Lovisa) HEJDÅÅÅ