I en liten liten stad kallad Rothenburg stannade vi för lunch när vi bilade hem. Jag gillar det där med att bila, speciellt när man tar allt i ett sträck – men ändå gör pit stops på vägen. Min långa kropp är dock inte gjord för att kutas ihop på en sån liten yta, men så länge det inte är längre än 20h så överlever jag utan skador (det tog oss 17h från dörr till dörr).

Vi hade aldrig hittat den här lilla byn, som kändes som Gotland fast utomlands, om det inte vore för att vi just bilade.

Jag hade feber påvägen hem och kunde där och då inte ta in hur mysig staden var, men när jag kollar på bilderna i efterhand så blir jag faktiskt betuttad på nytt.

Vi hittade ganska snabbt ett torg, men ingenstans där det var sol fanns det stjärterum för oss fyra. Hade man bott här hade man GARANTERAT haft ett fantastiskt Instagramflöde för det fanns inte ett enda hus som inte var färgglatt.

Det var som om tiden hade stått still i den här stan och att man slängdes tillbaka på 1800-talet. Mäktigt. Jag gillar ju historia.

Det fanns väldigt många små bagerier med tyska klassiker och glasskiosker.

…Sen hittade vi det här hotellet, som bjussade på en uteservering i solen. Inuti såg det ut som Draculas hem, ångrar att jag inte fotade det.

Killarna beställde in en tysk variant på en pizza, nämligen tarte flambée. Den är tunnare än en vanlig pizza och smakar typ lite crepe. Sötare liksom. Yum! Jag och Henrietta valde dock en kolsallad (besatt av rödkol/grönkol/ja all kol) med crispy chicken, men som tyvärr inte alls var bildvänlig.

Till efterätt blev det yoghurtglass, som jag fotade både till bloggen…

…Och till Instagram. Life of a blogger. Vilken resa vi hade, och vilket gäng <3 Jag har mycket material kvar att visa er, men nu ska jag tillbaka till akuten för att ta prover hela dagen. Så vi hörs ifrån väntrummet. Adios! (Varför avslutade jag detta inlägget med att låta apglad när jag i själva verket är rätt sjuk haha).

Andra kvällen hade min karl bokat bord på Bobos här i St Anton town. Det var tydligen hans favorithäng här för tio år sen när han säsongade (okej inte tio men det är kul att hetsa honom om hans ålder).

Update: Jag skrattar ihjäl mig! Det var tio år sedan!!

Tänk er Olearys fast tyskt? Nästan i alla fall. Det var mysigt på så sätt, men från och med nu har jag och Henrietta tagit över vart vi ska äta. Men grabbarna ville ha ribs, och efter allt dom har gjort för oss den här veckan var det bara att nicka glatt.

Det var väldigt populärt i alla fall! Tydligen kan man gå hit och dansa hela natten lång också om man vill.

Efter våra nachos som vi åt till förrätt så beställde både jag och Henry in quesadillas. Den var supergod men jag orkade inte ens halva. Så dela på en om ni går hit!

Jag tycker att det är så mysigt att få blanda ihop maten själv. Älskar det konceptet. Visste ni förresten att jag HATAR smält ost? Det är det absolut vidrigaste jag vet. Så den här lilla skålen jag fick täcktes snabbt över med en servett. Fy!

Johan lämnade inte vitlöksbrödet orört.

När vi var klara tog vi en promenix hem, och jag träffade på en bloggläsare. Ni är så härliga, och det är så coolt (läs sjukt) att ni finns i hela världen? Tänk hur många människor jag når ut till varje dag? Det är så himla svårt att ta in.

Här står jag och ler i mina moon boots och min canada goose jacka. Ni ska få se bättre bilder på den någon dag. RÅFET i militärmönster. Lite lagom coolt för en tjej som mig som inte är speciellt cool i vanliga fall. Sleep well cykelställ (som jag jämt avslutade mina inlägg med här på bloggen 2010).

Imorse efter lite strul med pjäxor så åkte vi på en utflykt! Skidsystemet här är rätt stort, så efter 3h var vi i Lech (tar 20min med taxi men man måste åka upp och ner för backar och liftar för att komma fram). Efter några riktigt riktigt drömiga backar kom vi upp på en bergstopp och slog oss ner för lunch. BalmAlp hette stället – tips!! Dock ej för dom höjdrädda.

Sluuuuuuta vad härligt! ”Ein Glühwein bitte!”

En tyska slog oss ner vid vårt bord och gjorde oss sällskap. Hon ville dock posa på bild men jag och pinglan var ju tvunga att fota och då råkade hon komma med.

Jag beställde en bolognese som var ursmarrig. Inte alls sådär vattnig som den lätt blir utomlands.

P beställde en gulasch! Mums!

Sedan åkte vi vidare och hamnade i Lech lilla by.

Den här härliga gubben kom och serverade oss bubbel.

Här kunde jag typ inte ta in hur härligt livet var.

Det kunde dock Henrietta!

Här skålade vi för varandra, för våra liv och för att vi är såna jäkla power kvinnor som tar oss igenom allt. Tack Henrietta för att du är så stöttande och förstående. Jag är så glad att vi har funnit varandra! 🙂

Henrietta spanar efter trevliga uteserveringar.

Denna bjuder jag på!

Mina älsklingar! Jag är så glad över att vi fick ihop den här resan.

Jag tänkte bara kika in och säga godnatt! Dagens skidåkning var som ett 6 timmar långt träningspass, och ögonen gör allt för att få falla ner. Vädret idag var så pass soligt att jag har bränt mig i hela ansiktet, men ändå tillräckligt molnigt för att frysa många gånger. Det blev ett par bira i backen men också mycket skratt påvägen ner. Jag älskar ju verkligen att åka skidor medan grabbarna helst vill ta liften ner efter lunchen. Idag övertalade vi dom, men det kommer vi inte att kunna göra imorgon… Jag trodde nästan att vi skulle bli mördade mitt i backen ett par gånger. Puckelpist första dagen man åker skidor kanske inte är en hit.

Nej.. Nu är jag s l u t som artist, sov sött gänget!

Ny jacka ifrån Twist & Tango.

Första dagen i St Anton och hittills har allt gått susen! Det är skönt och harmoniskt utan mobil, jag älskar det! Kanske för att vi under dagarna blir underhållna av skidåkningen, men på kvällarna har jag ju datorn. Stressen kommer dock vara maximal när jag kommer hem.

Johan har ju som sagt aldrig åkt skidor förut, men jag är verkligen IMPONERAD av hur duktig han är. Han trillar då och då men det har jag med gjort. Snön är så sjukt blöt och uppkörd, men nu på eftermiddagen hittade vi till ett annat berg och här är det lååååånga enkla backar. Efter min första vurpa åkte P direkt fram och blev orolig. ”Älskling älskling! Hur gick det?” och ett gäng pussar. Så efter det är jag inte lika rädd för att trilla, jag typ sätter mig ner med flit för att få lite kärlek hehe. Nu ska vi äta lunch och jag tror att P beställde en gulasch. LIVET!