Igår var jag inbjuden till årets första kräftskiva, så jag tänker att vi ska ta oss en titt på hur kvällen såg ut:

Den hölls här: mitt ute i skogen på Djurgården. I en gammal (vad det ser ut som) allé. Magisk location va!! Mira Fröling som styrde upp allt är verkligen ett geni?

Väl på plats blev nog alla lika chockade. Vet inte hur många gånger mellan alla kindpussar och kramar där man i kör sa ”detta är verkligen inte klokt”. Jag är verkligen så så tacksam över mitt jobb och det jag får uppleva.

Men också alla vänner jag har lärt känna. Här ser ni bästa Valerie och Susanne. Två nyfunna vänner, men också förebilder. Jag önskar så gärna att jag kunde ha samma klädstil, liv, barn, hus, ja helst bara VARA DOM. I wish haha.

Alltså ser ni hur mycket Valerie skiner? Det är helt sinnessjukt. Hon ger mig så så mycket energi när vi ses, varenda gång. Så klok, genuin, ödmjuk och smart. Jag har tvingat henne att ta ett möte med mig snart då jag vill att hon ska lära mig allt hon kan haha! PS. missa inte hennes klädmärke Valerie, som både säljer allt ifrån vardagsskor och toppar – till sagolika bröllopsklänningar. Allt i högsta kvalitét!


Sen välkomnade dessa underbara människorna oss till bords. Vi lärde känna varandra på en vinresa för prick ett år sedan. Och nu kommer vi faktiskt att jobba väldigt tätt tillsammans hela året. Jag längtar såå mycket. Numera när jag tar mig an samarbeten (vill ni läsa om hur jag resonerar kring samarbetspartners läs detta inlägget) värderar jag så så högt människorna bakom. Dom är ju de enda ”kollegorna” jag har, trots att vi är kund och leverantör. Men ändå. Samarbetet däremellan är minst lika viktigt som matchningen mellan mig-er-produkt.

När vi satte oss till bords satte jag mig bredvid Anna, min kollega närmsta året! NÄÄJ vad jag längtar.

Jag slängde bara på mig något i all hast, som jag senare på plats insåg var väldigt höstigt och mysigt. Hårband är ju min nya favorit, och kavajdrottning är jag ju sedan länge. Men det var väl ändå en hit att hänga tjocktröjan ÖVER kavajen? Haha jag kände mig i alla fall väldigt fyndig.

”Hugg in!” ropade Mira, och sedan tog vi en skål av vinet.

Eller okej, jag drack inte vinet eftersom att jag körde bil. Istället drack jag (som vanligt på events och när jag vill vara nykter) Jacobs Creek alkoholfria mousserande. Jag tycker helt klart att det är det bästa alkoholfria alternativet. Jag vill inte dricka cola till en fin middag och dessutom så ser ändå ingen skillnad på ifall jag dricker med eller utan alkohol. Så mycket alkoholfritt som jag har druckit denna våren/sommaren har jag nog aldrig gjort innan.

Dock smög jag ner en flaska i väskan precis innan jag åkte hem så att jag kan pröva det hemma. Stoneleigh kommer ifrån Nya Zeeland, och deras olika viner har funnits i Sverige sen 35år tillbaka. Inte illa! Jag vill så så så gärna gå på en vinprovning snart igen och lära mig mer om viner. Jag vet ish vad jag gillar och inte men jag tycker att öl och gin är enklare.

Nåja, tillbaka till kvällen:

En kul grej vi gjorde var att sjunga vin-visor (jag tyckte som ni förstår att detta var sååå fyndigt haha). Petra höll ton! Jag hatar att jag glömde vin-häftet för jag hade velat ha det på nästa kräftskiva också. Men det är väl bara att Googla?

Ska man försöka sig på en sån här paj själv istället för en sån där flottig djupfryst? Dom är i och för sig det godaste på bordet typ hehe…

Helt plötsligt så dök det upp en gospelkör från ingenstans som sjöng för oss!! Den chocken. Det var så otroligt vackert.

Sedan var kvällen slut och då log jag såhär mycket åt prick alla jag pratade med hahaha. Tack världens bästa människor för en så himla fin kväll.

PS: längst ner till vänster i bild ser ni Nina som sitter i grön jacka. Jag blev nästan starstrucked första gången jag träffade henne i våras, för hon driver en utav mina absoluta favoritpoddar: Vattnet Går. Den handlar om förlossningar och jag tycker att den är så extremt intressant. Mitt favoritavsnitt hittills är faktiskt det med Frida Fahrman. In och lyssna peeps!

Hej kompisar. Idag vaknade jag upp med sjukt mycket ångest. Jag hoppas på att det är PMS så att skiten går över snart. Men samtidigt så är det två saker i mig som skaver oerhört, och som har skaft ett tag.

1. Jag får inte utlopp för all min kreativitet och det dödar mitt humör.
Jag mår bra av att skapa och jag måste få ut den på något sätt. Men just nu känns det som korvstoppning inuti mig. Med idéer, drömmar och känslor. Jag måste påbörja något nytt projekt. Börja dreja, gå en kurs om arkitektur eller ta tag i mitt målande igen.

2. Jag jobbade hela sommaren och plötsligt är den slut.
Helvete vilken ångest jag har över det här. Speciellt när jag tänker på att jag inte kan få någonting ogjort och att allt plötsligt är över. Jag hann nog inte njuta en enda gång. Fyfan.

Nu ska jag ta mig en kopp te, jobba undan lite och sen ta en springtur till utegymmet med Bruno.