Jobbar mig uppåt


Efter tre dagar ligger jag redan på plats 16 på bloggtoppen. Ett glädjeskutt för det va!
Komplimanger här och var har rasat in och mitt skrivande har berömts. Det är väl det som skiljer min blogg ifrån de andras. Jag skriver inte om vilken färg jag valde på mina nya lösnaglar, att jag satt in nya extensions eller hur glad jag är för att jag beställt hem en Victoria Secret bikini. Jag skriver om riktig lycka. Riktig sorg. Riktiga känslor. Jag är inte sådär ytlig, utan jag skriver om saker som faktiskt berör. Fått flera kommentarer ang. detta på senaste. Att jag sticker ut. Att min blogg inte handlar om hur perfekt en bloggares liv är, utan om att livet faktiskt är en bergochdalbana. Människor känner igen sig i mina texter, tar åt sig och lär. Det är precis det jag vill. Jag vill beröra, hjälpa andra och ändra allt det här ytliga bloggvärlden är. Jag är privat och personlig på samma gång. Det är väl det som får människor att fortsätta kolla in här antar jag. Tack i alla fall! Jag kan faktiskt säga att jag har de bästa bloggläsarna, jag får aldrig dåliga kommentarer utan kärleken bara rasar in (måste dock tillägga att ni blivit sämre på att kommentera sen jag bytte bloggportal)!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Gymgossisten


Blir så irriterad. Velat jättelänge fram och tillbaka ifall jag ska köpa Fitnessfighten eller massa kosttillskott ifrån Gymgrossisten. Alltid lutat emot tillskotten (då jag ändå skulle behöva köpa de senare) men aldrig tagit tag i det och inte brytt mig om att lägga ner några större pengar på det nu heller när jag inte ens ligger i med min träning (noll motivation). Inte varit säker på vilka produkter som är bäst heller förrns nu. Så i veckan kände jag att det skulle ge mig en kick att köpa allt de där jag behöver och vill ha, så jag klickar mig in och då är allt slut. Om det inte är smaken så är det storleken eller hela produkten. Blir så arg, väntat på deras koffeintabletter i två veckor nu också känns det som. För er som undrar är det Protelux, Animus, Tartarus, koffeintabletter, fler omega 3 tabletter och shakers som jag vill beställa hem. Om ni testat några utav dessa kan ni ju berätta vad ni tyckte om dem, utav alla jag har hört som testat de har varit nöjda. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

186cm fyllda av



För ett tag sen fick jag en kommentar jag inte kunde hålla mig för skratt när jag läste. Visade den för mamma och hon skrattade lika mycket hon med. ”Jag tror inte på att du är sååå lång! Asså 180, men inte 186 som du skrev på instagram. Asså klart man vill vara lång men du behöver inte ljuga! Man ser på bilder att du inte är så lång!” 
Jag har alltid varit lång. Alltid fått kommentarer om att jag är lång. Alltid blivit ifrågasatt varför jag är lång. Hur det känns att vara så lång. Alltid haft problem med att hitta långa killar. För det ska ni veta, det har alltid varit noga med, jag skulle aldrig hålla på med någon som är kortare än mig. Jag har mina knep för att se kortare ut. Förut böjde jag alltid på mig i korridoren etc. men det släppte jag ganska snabbt när jag såg andra långa tjejer gå så. Fy vad fult!! Så numera böjer jag mig bara på bilder. Ser till att stå bredvid den längsta i mitt sällskap eller byter plats med någon så jag får stå i nerförsbacken. Folk kommenterar ALLTID min längd, och oftast är det inte i en posetiv mening. Har väl lärt mig leva med det, men någonting jag verkligen fortfarande blir ledsen för är när någon börjar gnälla om att den blir ”för lång” när den har klackar. Så är den ändå kortare än mig. Då brukar jag alltid säga något i stil med ”men ge dig, du är ju fortfarande kortare än mig”. Till svar får jag för det mesta ”men lägg av, du passar ju i det”. Man ba, men snälla du har redan gjort mig ledsen du kan inte rädda situationen så håll bara käften och be om ursäkt. Jag kan inte hjälpa att jag är lång, liksom människor inte kan hjälpa om de är för smala, korta, tjocka, blonda osv. Snälla tänk er för innan ni säger någonting.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du har inget val


Man kan vara helt tvärsäker på ens egna känslor men totalt osäker på någon annans. Man kan vara säker på mycket, men relationer är så himla osäkert. 
För hur ska man veta att han verkligen menar det han säger? Att han verkligen är sådär dödskär i mig tillbaka? Jag kommer alltid vara säker på hur mycket min familj älskar mig eller att mina vänner alltid kommer bry sig om mig, hur knäpp och ful jag än må vara. Men han. Menar han verkligen att jag är den snyggaste tjejen han någonsin träffat? Att han inte klarar sig utan mig och att jag betyder hela världen för honom? Egentligen är det inte så konstigt att man tvekar och blir rädd för att han inte ska känna lika mycket som en själv, för känslor går varken att se eller ta på. Så vet ni vad det ända man kan göra är? Att försöka lita på honom. Man kan välja att inte tro på det han säger, eller tro på det. Det ena kommer förstöra eran relation, det andra kommer bygga upp den. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pomeranian


Just nu är de flesta i min klass och nästan alla jag känner inom handbollsvärlden på gymnasie SM. Jag däremot bojkottar det för att sitta hemma och plugga istället. Legat efter en del i skolan men pluggade verkligen effektivt förra veckan och lämnade in 4 djupa inlämningar. Man kan om man vill!! Kollar även på lokaler inför min 18års fest och på hudraser. Min lillasyster ska nämligen skaffa hund och jag har aldrig varit speciellt insatt tills nu. Hon velar mellan två olika och hon ska hämta en av dem om mindre än en månad. Det lutar mot en pomeranian. Super söta är dem, ser ut som små björnbebisar! De blir max 20cm i mankhöjd, pyttesmå alltså! Men eftersom de har så mycket hår ser de inte ut som råttor som andra små hundar kan göra! Ni som känner mig vet dock att jag hellre hade haft en 40cm hög katt. Det kan ha och göra med att jag haft bra kontakt med gamla katter vi haft innan, hundar har aldrig riktigt varit så förtjusta i mig. Dessutom är jag så läskigt lat, då är ju en katt lite enklare att ha och göra med. Ska lätt skaffa en norsk skogskatt när jag flyttar hemifrån. Nåja denna lilla filur ska jag leva med tills dess, tror jag klarar det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi