När jag loggade in på bloggen imorse och såg att kommenterna hade rasat in i kommentarsfälten blev jag SÅ taggad på att ta tag i bloggen igen!! Förstår inte varför jag hade ett uppehåll egentligen. För bloggen har, tro det eller ej, hjälp mig igenom mycket. Istället för att hålla allt inne många gånger har jag skrivit av mig och alla jobbiga känslor försvann med ner i texten. Men nu istället för att blogga bort saker som går och grämjer mig har jag puschat bort bloggen. Det har aldrig hänt förut och tror inte det kommer hjälpa mig på vägen heller. Så nu ska jag försöka ta tag i det här så mycket som möjligt. Vill ha något att läsa när jag kollar tillbaka i arkivet också!
Jag försöker vara noga med att tacka människor runtomkring mig. Inte ta någon för givet. Men så slog det mig imorse, några jag i princip aldrig tackat är alla de där jag inte känner? Alla de där som skriver så fruktansvärt fina saker till mig på instagram, kik, facebook och här. Ni som får mig helt varm i magen med era fina ord. Förut förstod jag inte att det kunde finnas några såna människor. Några som verkligen bara ville ens bästa, som uppmuntrade en och ville få en glad. Idag vet jag att ni är många och att världen inte är så hemsk som jag många gånger föreställer mig. Det finns tjejer och killar därute som jag aldrig träffat, och aldrig kommer träffa. Men som ändå ger mig så mycket energi. Hur fantastiskt är inte det? Så tack tack tack för att ni är så fina. Ni är framtidens hopp
