Det är så himla lätt att gå ifrån att vara super glad till att bli ett skakande nervvrak. Och det är okej. Det är okej att gråta. Det är okej att inte alltid må bra, för det gör ingen. Ibland räcker det med en obetydlig liten motgång för att man ska bryta ihop. Och det gör inget. Ingen ska komma och säga till dig att du är svag, känslig eller töntig för att du börjar gråta över en småsak. För ibland kommer man till en punkt där man inte kan hålla allt inne längre. Det bara måste ut. Och det är okej.
I söndags, efter matchen i Nacka kom Petter hem till mig i Tyresö. Överraskade honom med dessa (ja fyra av jordgubbarna är fyllda av choklad)! Fram tills dess var allting bra, tills vi båda blev sjuka på kvällen/natten. Han fick över 40 graders feber och jag åkte på en förkylning. Sen dess har vi varit hemma ifrån skolan. Blev upphämtade utav hans pappa igår så nu är vi på Dalarö med hans farmor som är på besök! Det enda vi har gjort är i princip ätit tabletter och legat på soffan helt utslagna. Just nu hjälper bådas mediciner så vi är uppe i varv och funderar på att gå till affären och köpa godis. Sayonara bitches!!