”Ellinor Löfgren är en tjej som är lite utav allting beroende på situation. En tjej som på handbollsplanen kan vara otroligt fokuserad men utanför kan vara otroligt tankespridd, kanske nästan lite virrig. Hon är en tjej som kan grubba och fundera dagonatt, och dagen därpå strunta i allt som stör henne för att ångest är onödigt. Ellinor är tjejen som skulle uppfattas som blyg innan du verkligen känner henne men är du väl gör det är hon den totala motsatsen. Hon är den som kan komma med de sjukaste ideérna och tankarna men när det väl behövs, tex när en vän är i nöd så sätter hon huvudet på spiken och är helt klar i skallen och säger det som verkligen behövs. Tjejen som kan vara så taggad på livet att hon bokstavligt talat dansar genom dagen för att hon ser framåt och dagen efter är hon nästan gråtfärdig för att framtidsplanerna övergått till minnen. En tjej som aldrig slutar överasska, men som man ändå alltid vet vart man har.”
Håller på med psykologi i skolan just nu, himla kul. Här är en beskrivning utav mig ifrån min vän Sara. Bästa tjejen. Nu ska jag in till stan och träffa Petter. Senare ska jag köpa smink, sola och åka hem till Petter igen efter träningen. Nej nu har jag bråttom, vi hörs när vi hörs! Puss

Idag trotsade jag hösten och slet på mig min gröna sommarjacka. Ångrade mig dock redan första steget utanför dörren men då var vi redan sena till bussen så kunde inte byta. Vilket fall, vet inte vad som hänt med mig. Innan lovet började jag ta tag i skolan för en gångs skull. I 7an var jag en riktig lallare, skrattade bort alla lektioner och var a pain in the ass för alla lärare. I 8an började jag väl ta tag lite mer i skolan och sista året i högstatiet gick jag inte till skolan över huvudtaget. I ettan var det svårt att börja ta tag i alla läxor igen och försöka läsa ikapp alla ämnen jag inte läst sedan 8an, plus att resvägen till skolan då blivit 5gånger så lång. Nu, i tvåan började jag komma tillbaka. Sen hände det massa saker och vipps försvann orken och motivationen till allt. Handbollen går heller inge vidare nu. Ska bara gå och dunka in huvudet i en vägg så jag kanske vaknar upp och börjar prestera snart igen.

Min helg var grym med bästa tjejerna. Vi spelade bowling och jag degade hemma hos favoriterna Rebecka och Sara. Hann spela två matcher med och vann dem båda. Idag har jag varit hos doktorn idag och fått penicillin utskrivet för urinvägsinfektion. Nu ska jag plugga och evt kommer Petter hit senare. Missar matchen mellan Spåret-Tumba idag som jag verkligen ville se, kommer vara sånt drag i hallen idag.. Åh, nåja jag är inte bitter.

Jag har börjat hitta mig själv. Börjat le. Börjat finna anledningar till att gå upp på morgonen. Som vanligt när någonting löser sig för mig börjar det krångla på andra fronter men just nu bryr jag mig inte, för jag är på väg tillbaka. Med det menar jag mitt humör, att jag inte längre bara ligger hemma i min säng under täcket. Utan att jag går upp på morgonen med ett leende på läpparna som håller i sig resten utav dagen.
Jag har människor omkring mig som hjälper till, somliga gör det med mening, andra har ingen aning om att de lyser upp min vardag till max. Jag är inte hel än och det känns som att jag aldrig riktigt kommer kunna bli det igen, men jag är på god väg. Jag klarar av det mesta och tar mig alltid ur en strid starkare än när jag gick in i den. Ni skulle bara veta