Vardag

Jag vill ta en paus ifrån livet 

7 mars, 14:51 / Vardag
12 KOMMENTARER

?

Bild tagen igår innan jag drog ut på stan! 

Gårdagen spenderades med många saknade personer. Det blev många långa konversationer och ännu fler öl. Precis som jag gillar det. Jag gillade verkligen livet igår. Jag vaknade med ett leende på läpparna, och när jag tränade med min PT så frågade hon flera gånger hur jag kunde ha så mycket energi och vara så glad. 

Men dagen gick och när det närmade sig natt hände en rätt otäck händelse? som har gjort mig helt förstörd idag. Har haft tårar i ögonen hela dagen, gråtit på offentliga platser och varit nära på att spy mitt på stan. Och då är jag ändå en sån person som aldrig annars gråter. VARFÖR får jag aldrig vara lycklig längre än en dag? Jag vill verkligen ta en paus ifrån livet just nu. Lägga mig under mitt täcke och inte gå upp därifrån på flera veckor. Jag kommer förmodligen inte blogga mer idag. Eller jag vill inte. Jag vill vara själv. Vill ruttna inombords ifred, utan att behöva tänka på att ni ska få er uppdatering. Vi hörs allihopa. 

0 gillar 12 KOMMENTARER

  3. Du förtjänar det allra bästa, att vara lycklig föralltid, äta god mat och må bra. Allt kommer lösa sig, du är starkast och grymmast! Massa massa kärlek till dig finaste Ellinor!! <3

    Svara

  4. Du förtjänar det allra bästa, att vara lycklig föralltid, äta god mat och må bra. Allt kommer lösa sig, du är starkast och grymmast! Massa massa kärlek till dig finaste Ellinor!! <3

    Svara

  5. Du förtjänar all lycka i världen!! Kämpa på, du är så stark som vågar ta upp allt det här och det kommer bli bra!

    Svara

  6. Du förtjänar all lycka i världen!! Kämpa på, du är så stark som vågar ta upp allt det här och det kommer bli bra!

    Svara

  7. Hej eliinor! Vill börja med och säga att du är jävligt starkt och du är min förebild!!

    Jag tänkte på en sak, i din och hannas podcast så skulle ni kunna prata om våldtäkt osv? Jag läste om en tjej som heter moa i din #aldrigensam inlägg, hon hade ju blivit våldtagen av sin bror?? Jag skulle vilja veta hur man tar sig igenom en sådan sak och hur man som vän ska göra då min kompis har blivit våldtagen och jag undrar vad jag skulle kunna göra för henne. Så om ni skulle kunna ha Moa som gäst i eran podcast eller något? Bara om du och Hanna vill såklart!! Jag har själv läst moas blogg/twitter osv, så om ni vill ha med henne så kan du kanske du svara på denna kommentar och så kan jag ge dig hennes twitter om du vill??

    Vill iaf tackka för en underbar podd och blogg ellinor!! DU är så jävla bra och stark! kram :*

    Svara

  8. Hej eliinor! Vill börja med och säga att du är jävligt starkt och du är min förebild!!

    Jag tänkte på en sak, i din och hannas podcast så skulle ni kunna prata om våldtäkt osv? Jag läste om en tjej som heter moa i din #aldrigensam inlägg, hon hade ju blivit våldtagen av sin bror?? Jag skulle vilja veta hur man tar sig igenom en sådan sak och hur man som vän ska göra då min kompis har blivit våldtagen och jag undrar vad jag skulle kunna göra för henne. Så om ni skulle kunna ha Moa som gäst i eran podcast eller något? Bara om du och Hanna vill såklart!! Jag har själv läst moas blogg/twitter osv, så om ni vill ha med henne så kan du kanske du svara på denna kommentar och så kan jag ge dig hennes twitter om du vill??

    Vill iaf tackka för en underbar podd och blogg ellinor!! DU är så jävla bra och stark! kram :*

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

AW

6 mars, 22:03 / Vardag
4 KOMMENTARER

Hela min dag har gått i ett och är inne på min fjärde AW nu! Vi hörs mer imorgon mina fina. Hoppas ni också har en fin kväll!

0 gillar 4 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag kommer testa dig tills du misslyckas

4 mars, 18:24 / Vardag
14 KOMMENTARER

Jag har kommit på att jag testar alla människor jag har omkring mig för att se var jag har dom. Jag springer för att se att någon springer efter, typ. 

Redan i början utav vänskaper kan jag testa att öppna mig för att se hur personen reagerar. Om personen svarar ”bra” kan jag berätta mer, annars berättar jag aldrig mer någonting privat igen. Det blir som att jag på något sätt vill se om personen når upp till de ”vänskapskrav” jag har för att någon ska få vara vän med mig. Jag testar att säga nej mitt under ett hångel för att se att killen verkligen slutar när jag vill. Jag testar att inte prestera på topp framför människor som säger att de tror på mig genom allt. Jag testar allas löften, allas prioriteringar och allas ord. ALLT för att jag själv ska känna trygghet i relationen. Det här gör mig förmodligen till den jobbigaste personen någonsin att ha och göra med, för jag slutar aldrig att testa folk. Det är som att jag regelbundet vill hålla mig uppdaterad om var jag har en person.

Ur ett större perspektiv låter det här så otroligt sorgligt, men samtidigt helt normalt. Självklart har alla svek gett mig tillitsproblem. Jag vore omänsklig annars. Men jag måste sluta vara så paranoid i tanken att folk vill göra mig illa.

0 gillar 14 KOMMENTARER

  1. Hej hur når jag dig bäst? Provade att kika men det funkade inte:( Kan man maila??<3 Älskar din blogg och er podcast!!!!

    Svara

  2. Hej hur når jag dig bäst? Provade att kika men det funkade inte:( Kan man maila??<3 Älskar din blogg och er podcast!!!!

    Svara

  3. Åh vad jag känner igen mig! Fast för mig har det mer handlat om kärleksrelationer och att jag visar mina absolut sämsta sidor för att se om han fortfarande står kvar. Menar ju inget illa och har varit till stor del omedvetet, men gamla svek sitter kvar länge i kroppen och själen, tyvärr.

    http://www.fames.se/resfeber

    Svara

  4. Åh vad jag känner igen mig! Fast för mig har det mer handlat om kärleksrelationer och att jag visar mina absolut sämsta sidor för att se om han fortfarande står kvar. Menar ju inget illa och har varit till stor del omedvetet, men gamla svek sitter kvar länge i kroppen och själen, tyvärr.

    http://www.fames.se/resfeber

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mornin’

4 mars, 14:30 / Vardag
0 KOMMENTARER

Min frukost denna morgon! Vaknade utvilad imorse trots att jag la mig sent igår. När klockan ringde flög jag verkligen upp ur sängen överlycklig (ni kommer få höra i podden på måndag varför troligtvis). Gjorde mig en smoothie som blev riktigt bra (1 banan, 1dl hallon, 1/2 dl blåbär, 2 skedar kvarg och 1dl vatten). Sedan svarade jag på mail, lagade mat, gick ut med hunden och uträttade några ärenden. Nu sitter jag på tåget upp till stan. Idag spelas nämligen det 5e avsnittet in till Måndagspepp. Vi har valt ett ämne som MÅNGA efterfrågat så det kommer bli jättekul. Vårt förra ämne handlade ju om förhållanden – missade ni det? Lyssna på Podcaster, iTunes eller Solos hemsida!

0 gillar 0 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 personliga frågor. Bryta kontakten med en förälder + självförtroende

3 mars, 19:25 / Frågor & Svar
12 KOMMENTARER

Håll i er! Här kommer två väldigt personliga frågor som ständigt upprepar sig i kommentarsfältet.

”Hej Ellinor! Tack för en fantastisk blogg först och främst. Jag har själv en mindre bra relation till min pappa och är i valet och kvalet om jag ska säga upp kontakten med honom. Har du någon kontakt med din pappa? Om inte, hur tog du steget?”

Svar: Hej! Tråkigt att höra att du känner att du måste bryta kontakten. Jag själv har absolut ingen kontakt med min pappa och det är ett medvetet val jag gjorde på min studentdag. Jag tror att man tillslut når en gräns när man känner att man inte pallar mer, och på något vis kommer det sig ”naturligt” att man bryter kontakten. Att bryta kontakten innebär inte ett val att vara ifrån varandra hela livet.

”Det verkar som att du har ett så SJUKT bra självförtroende. Jag själv har inte det men vill ha det.. Hur har du gjort?”

Svar: Det beror helt på situation, men när det gäller mitt eget värde, min kompetens och mina prestationer (inom de områden jag är kunnig i) så tar jag bara ingen skit, och så är det med det. Året utav mobbning i högstadiet och åren därefter var jag otroligt tillbakadragen, osäker och rädd. Men det är inte jag. Jag lever bara en gång, och livet är för kort för att jag inte ska få vara mig själv. Självförtroende handlar om att tro på sig själv, och det gör jag. Jag vet vad jag klarar av, jag vet vad jag skulle kunna klara av och jag vet att ingen har rätt att yttra sig nedlåtande om mig. Det är så hemskt att bra självförtroende anses fult (speciellt som tjej) och att det ska vara ett MÅL, istället för en självklarhet.

0 gillar 12 KOMMENTARER

  1. Hej Ellinor! Tack för en underbar och inspirerande blogg.
    När jag såg frågan i detta inlägg angående ”bryta upp kontakten med en förälder” så behöver jag verkligen råd och allt möjligt man kan få. Har tagit mig ett år att skriva detta inlägg till dig men aldrig vågat. Så här kommer det:
    För exakt 1 år sedan så hände det en sak mellan mig och min mamma och familjen på den sidan. Det hela började med att hösten 2013 så var jag med min pojkvän, nästa dag skulle jag hem men försov mig och missade tåget hem. Ringde hem och sa att ”jag missade tåget..”
    Fick världens utskällning att ”du är så oansvarig och bryr dig inte om oss andra, vi har inte tid att hämta dig vid tåget eftersom vi ska hålla på ute med städning”. (jag bodde på landet och det var sällan jag blev skjutsad någonstans när jag ville göra något). Jag svarade ”tar bussen då så får jag väll lösa hur jag kommer hem”. Svaret ”Du behöver aldrig komma hem mer”. OCH jag förstår verkligen INGENTING. Jag har alltid lyssnat på vad de sagt till mig att jag ska göra och inte göra, säger knappt aldrig emot och när jag väl gör det så är jag ”dum i huvudet” enligt dom. Så blev iaf hem skjutsad av min pojkvän (6 mil) och dom blev sura men jag kom hem iallafall. De ville inte diskutera mer med mig angående detta och vi släppte det. Sen i februari 2014 så hände det samma grej igen nästan. (Jag träffade då min pojkvän knappast varje helg för enligt mina föräldrar hade vi aldrig ”tid”…) så det var en lördag och jag ringde hem och sa att jag tänkte stanna här tills imorgon, vi ska plugga och vi ska ut och äta osv. (btw vi hade då vart tillsammans nästan 2 år). ”nej du ska hem och plugga” och dååå bröt det hela ut, jag ifråga satte ”varför” denna gången. ”DU KAN INTE PLUGGA NÄR DU ÄR MED NÅGON ANNAN OCH DU KOMMER ALDRIG KUNNA TA STUDENTEN” och lablabla tryckte bara ner mig med massa negativa saker. Jag klarade skolan mycket bra och gick ut med bra betyg och godkänt i alla ämnen. Till slut efter hon slängt ut sig massa negativa

    Svara

  2. Hej Ellinor! Tack för en underbar och inspirerande blogg.
    När jag såg frågan i detta inlägg angående ”bryta upp kontakten med en förälder” så behöver jag verkligen råd och allt möjligt man kan få. Har tagit mig ett år att skriva detta inlägg till dig men aldrig vågat. Så här kommer det:
    För exakt 1 år sedan så hände det en sak mellan mig och min mamma och familjen på den sidan. Det hela började med att hösten 2013 så var jag med min pojkvän, nästa dag skulle jag hem men försov mig och missade tåget hem. Ringde hem och sa att ”jag missade tåget..”
    Fick världens utskällning att ”du är så oansvarig och bryr dig inte om oss andra, vi har inte tid att hämta dig vid tåget eftersom vi ska hålla på ute med städning”. (jag bodde på landet och det var sällan jag blev skjutsad någonstans när jag ville göra något). Jag svarade ”tar bussen då så får jag väll lösa hur jag kommer hem”. Svaret ”Du behöver aldrig komma hem mer”. OCH jag förstår verkligen INGENTING. Jag har alltid lyssnat på vad de sagt till mig att jag ska göra och inte göra, säger knappt aldrig emot och när jag väl gör det så är jag ”dum i huvudet” enligt dom. Så blev iaf hem skjutsad av min pojkvän (6 mil) och dom blev sura men jag kom hem iallafall. De ville inte diskutera mer med mig angående detta och vi släppte det. Sen i februari 2014 så hände det samma grej igen nästan. (Jag träffade då min pojkvän knappast varje helg för enligt mina föräldrar hade vi aldrig ”tid”…) så det var en lördag och jag ringde hem och sa att jag tänkte stanna här tills imorgon, vi ska plugga och vi ska ut och äta osv. (btw vi hade då vart tillsammans nästan 2 år). ”nej du ska hem och plugga” och dååå bröt det hela ut, jag ifråga satte ”varför” denna gången. ”DU KAN INTE PLUGGA NÄR DU ÄR MED NÅGON ANNAN OCH DU KOMMER ALDRIG KUNNA TA STUDENTEN” och lablabla tryckte bara ner mig med massa negativa saker. Jag klarade skolan mycket bra och gick ut med bra betyg och godkänt i alla ämnen. Till slut efter hon slängt ut sig massa negativa

    Svara

  3. Hej fina Ellinor! Jag har en fråga till dig, när du själv gick sista terminen i trean, hur gjorde du för att överleva tiden till studenten på bästa sätt? Jag själv tar studenten nu om 3 månader, egentligen inte lång tid alls men just nu känns det som en evighet, motivationen är på noll och ångesten kommer då och då, vilket gör att jag i-princip slänger böckerna i väggen och det kryper inom mig, blir stressad för allt plugg men vet inte vart jag ska börja.. Hoppas du orkar svara! Tack för en super fin blogg!!

    Svara

  4. Hej fina Ellinor! Jag har en fråga till dig, när du själv gick sista terminen i trean, hur gjorde du för att överleva tiden till studenten på bästa sätt? Jag själv tar studenten nu om 3 månader, egentligen inte lång tid alls men just nu känns det som en evighet, motivationen är på noll och ångesten kommer då och då, vilket gör att jag i-princip slänger böckerna i väggen och det kryper inom mig, blir stressad för allt plugg men vet inte vart jag ska börja.. Hoppas du orkar svara! Tack för en super fin blogg!!

    Svara

  7. Hej du underbara! Vill börja med att säga att du är en otroligt bra förebild, alldeles för bra haha. Du borde skriva en bok eller något, skulle definitivt köpa den. Har lite frågor till dig, som jag tror kommer formuleras väldigt ”luddigt” nu för det är svårt att förklara. Har du någon gång stött på overklighetskänslor? Kan vara att de kommit i samband med stress, ångest, depression, oro och liknande. Det är känslor som är äckligt obehagliga eftersom det är svårt att styra över dem. Så ville egentligen bara se ifall du har någon erfarenhet av sådana, något liknande eller kanske andra ”djupa” (inte så värst deppiga, bara jobbiga) tankar som kommer när man är i obalans? Och även, om man har en väldigt stressig period i livet, där det ena efter det andra hamnar på botten, och man inte har någon motivation till att ta tag i alla saker man måste ta i tu med – vad gör man? Var ska man börja och hur ska man göra för att inte stressa (och deppa) ihop igen?
    Blev en flummig kommentar som jag trodde hehe, men hoppas du förstår och att du kommer ihåg att du är grym!
    Kraaaam

    Svara

  8. Hej du underbara! Vill börja med att säga att du är en otroligt bra förebild, alldeles för bra haha. Du borde skriva en bok eller något, skulle definitivt köpa den. Har lite frågor till dig, som jag tror kommer formuleras väldigt ”luddigt” nu för det är svårt att förklara. Har du någon gång stött på overklighetskänslor? Kan vara att de kommit i samband med stress, ångest, depression, oro och liknande. Det är känslor som är äckligt obehagliga eftersom det är svårt att styra över dem. Så ville egentligen bara se ifall du har någon erfarenhet av sådana, något liknande eller kanske andra ”djupa” (inte så värst deppiga, bara jobbiga) tankar som kommer när man är i obalans? Och även, om man har en väldigt stressig period i livet, där det ena efter det andra hamnar på botten, och man inte har någon motivation till att ta tag i alla saker man måste ta i tu med – vad gör man? Var ska man börja och hur ska man göra för att inte stressa (och deppa) ihop igen?
    Blev en flummig kommentar som jag trodde hehe, men hoppas du förstår och att du kommer ihåg att du är grym!
    Kraaaam

    Svara

  9. Hej!
    Trillade in på din blogg tack vare att jag hittade Måndagspepp i podcaster (Y)! Måste berömma dig för ditt skrivande 🙂 och har så klart en fråga! En privat fråga….

    Du sa ju i podden att du och Petter nyss gjort slut. Hur länge var det ni hade varit tillsammans? Hur tog Ni beslutet?

    Jag är tillsammans med min kille, vi har varit tillsammans 6,5 år, vi har hus, hund och så klart Volvo. Det är kanske snart dags att tänka på familj också (vi är 25) men vafan jag är inte kär längre! Det har varit knakigt i cirka sex månader och att göra slut har varit upp på tavlan mer än en gång. Men han vill inte släppa mig. Han sliter och drar men jag vill inte längre, vilket han märker och påpekar och ger mig dåligt samvete över. Hur gör man, när den andra inte vill. Och jag är så rädd för framtiden. Jag känner att jag aldrig hunnit vara Jag. Vem är jag ens? Jag har bara varit hans flickvän och jag har alltid tagit han i första hand.
    Den största anledningen till att min kärlek har dött beror just på att jag alltid varit beredd att dö för honom, men han har nog aldrig egentligen ens varit beredd att gå några extra steg för mig. Mina ögon öppnades i somras och jag kommer på mig själv att veta att, faaaan det har alltid varit så här. Han tar mig för givet. Ändå kan jag inte bara lämna, jag vill inte såra honom, för jag älskar honom och vill hans bästa. Men det bästa för honom betyder förmodligen den sämsta för mig.

    Svara

  10. Hej!
    Trillade in på din blogg tack vare att jag hittade Måndagspepp i podcaster (Y)! Måste berömma dig för ditt skrivande 🙂 och har så klart en fråga! En privat fråga….

    Du sa ju i podden att du och Petter nyss gjort slut. Hur länge var det ni hade varit tillsammans? Hur tog Ni beslutet?

    Jag är tillsammans med min kille, vi har varit tillsammans 6,5 år, vi har hus, hund och så klart Volvo. Det är kanske snart dags att tänka på familj också (vi är 25) men vafan jag är inte kär längre! Det har varit knakigt i cirka sex månader och att göra slut har varit upp på tavlan mer än en gång. Men han vill inte släppa mig. Han sliter och drar men jag vill inte längre, vilket han märker och påpekar och ger mig dåligt samvete över. Hur gör man, när den andra inte vill. Och jag är så rädd för framtiden. Jag känner att jag aldrig hunnit vara Jag. Vem är jag ens? Jag har bara varit hans flickvän och jag har alltid tagit han i första hand.
    Den största anledningen till att min kärlek har dött beror just på att jag alltid varit beredd att dö för honom, men han har nog aldrig egentligen ens varit beredd att gå några extra steg för mig. Mina ögon öppnades i somras och jag kommer på mig själv att veta att, faaaan det har alltid varit så här. Han tar mig för givet. Ändå kan jag inte bara lämna, jag vill inte såra honom, för jag älskar honom och vill hans bästa. Men det bästa för honom betyder förmodligen den sämsta för mig.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi