Jag vet inte hur ni är men efter att jag hade en jobbig högstadieperiod beslöt jag mig för att aldrig döma någon genom ryktesväg. För jag är absolut INGEN att döma.
Jag har ganska starka åsikter om saker, jag står för det jag tycker, säger det jag känner och ofta kan jag lacka ur när folk har nedvärderande tankar om människor de INTE KÄNNER. Det har emellanåt blivit problematiskt för mig då det hänt att flera människor har gått ihop sig emot mig för att jag ska ändra mina värderingar och åsikter. Men jag är väldigt envis av mig, så i slutändan har det nog stört omgivningen, mer än mig, att jag tycker så starkt om vissa saker.
Tillexempel kan det reta gallfeber på folk att jag umgås med människor som jag ”inte ska umgås med”. OCH DET RETAR GALLFEBER PÅ MIG. Vet inte hur många gånger jag har fått höra att ”nej, hen ska du inte umgås med för att hen är så eller så”. MEN VET DU VAD, LÅT MIG UPPTÄCKA DET SJÄLV DÅ. Sen om jag blir sårad, då kan jag alla fall leva med att jag försökte och gjorde MITT bästa. Jättevänlig tanke att vilja ”förvarna” mig, men om jag inte lyssnar, bli inte arg. Låt mig upptäcka hur personen är av mig själv.
Sen väljer man sina strider. Om jag vet faktamässigt och är bekant med någon riktig jubelidiot orkar jag inte lägga energi på att försöka bilda en riktig vänskap med den personen. Men om jag bara hört något om någon via ryktesvägar så bryr jag mig inte.
Människor har en tendens att blanda ihop allt det här. Så jag tänkte därför nu, en gång för alla, reda ut detta. Alltså: rykten är INTE fakta. Capish? Så! Nu kan du umgås med någon i alla fall, trots personens rykte. HAH, otroligt va?!
Gå gärna in på min blogg och läs om vad jag tycker om mobbing
Gå gärna in på min blogg och läs om vad jag tycker om mobbing
Det där är väl ändå blåbär? :S
Det där är väl ändå blåbär? :S