Saknar min göteborgare

Efter att ha dragit historien om och om igen inser jag nu hur patetiskt den är. Hur patetisk jag är som någonstans långt där inne tycker den är okej. Och när jag ännu en gång får frågan, vad ser du hos honom? Så är inte svaret lika uppenbart längre, så det slutar med att jag bara sitter tyst. Säger en del. Håller fortfarande fast vid ett citat jag drog i bloggen för några månader sen, varför ska jag nöja mig med något halvdant när jag kan få allt? Chiao