Bild ifrån gymnasie SM på mig och min fina vän Daniel ifrån Göteborg. Saknar honom massor och saknar hur allt var då. Kampades med helt andra saker än vad jag gör idag, men på något sätt var allt ändå så mycket enklare än vad det är nu. Vet att mina älskade vänner kommer läsa det här, och vill bara att ni ska veta att utan er de där dagarna skulle jag nog fortfarande legat under täcket och inte velat gått upp. Ni är mer än guld värda.
Egentligen är det sjukt hur många gånger jag släppt in fel personer i mitt liv. Det slutar alltid med att mina vänner har fått agera min backup vägg som alltid fångat mig när jag fallit. När man verkligen är påväg ner sätter de ett lock för botten, så inte ens de minsta små dammkorn utav en kan sjunka ner. Ni är bäst.