Höll mig på avstånd så att du inte kunde få tag i mig. Var så rädd att falla tillbaka, samtidigt som jag var så nyfiken på om jag kunde göra det igen. Så jag lät dig greppa min arm. Lät dig koka ihop en lögn som jag kunde tro på, fast vi båda egentligen visste sanningen. Lät mig själv falla igen, igen och om igen. Varpå alla dessa gånger kom sig efter en lögn. Ibland gillar man någon så mycket att inte ens sanningen kan ändra på vad man känner.