Så fel man kan ha om en människa

När man äntligen trodde allt skulle lösa sig. Att han skulle komma där som en riddare på en häst och dra upp en i farten och att vi bara skulle rida iväg över ängarna.. 
Det värsta är att man tror att man kan ändra honom, att man är den som kan ändra på hur han tänker. Men det är man inte. Att man på fullaste allvar tror att han ångrar sig, svek efter svek. Vet ni vad? Det gör han inte. Några killar har förmågan att charma en något så otroligt, säga rätt saker vid rätt tillfälle och få en att tro att han är perfekt. Det är han inte. En dag kommer han bara vara borta, bortblåst med vinden. Då står du där, med hjärtat utslitet i dina händer, redo för att lämna över det till honom. Varför dras alltid såna killar till mig och varför dras jag till dom? Kanske har jag bara otur? Men när ska turen vända då? Och hur kommer det sig att vissa får besvarad kärlek redan i första beröringen? Ser jag ut på ett speciellt sätt som gör att man tror det är okej att behandla mig som luft? Eller ser jag ut att inte bli ledsen, att det är därför man tror att det är okej att behandla mig hur som helst? Det är inte okej och jag tänker inte öppna mig för någon längre. Så alla ni som skrattar, tänkt slå vad med era kompisar om att ni kan få mig och falla för att sen dra, snälla, låt mig bara vara. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi