Månad: oktober 2012

Sitter fortfarande i skolan och klockan närmar sig sex. Har ett stort arbete jag vill få färdigt men koncentrationen är låg då jag inte ätit något sen jag åkte hemifrån imorse. Hoppas verkligen jag får det betyg jag förtjänar nu när jag äntligen lägger ner lite tid på mitt arbete. Ska försöka hinna förbi ett solarium innan jag åker hem, känner mig så himla ful (på tal om det tänker jag skriva kom komplex någon dag). Nej nu kom en städare och sa att jag snabbt måste lämna byggnaden så jag inte blir inlåst. Herregud, wish me good luck. Det här kommer bli en lång natt..

Det går så trögt för mig i skolan just nu.. Har lite djupa grejer som ska in om någon dag men är så himla omotiverad och ofokuserad så det är helt sjukt. Antar att det bara är försöka kämpa sig vidare.
Gick hyffsat bra hos läkaren igår förresten (spelklar om någon dag= missar match på torsdag men är med och lirar på lördag). Fast när sjuksköterskan tröck in den där nålen i mig kved jag och blundade så hårt att mina tårar brändes bort under ögonlocken. Ville verkligen inte att hon skulle se att det gjorde ont, speciellt inte efter hon klämt ur sig ”den där var väl inte så farligt?”. Kärring, vet att du njuter av att se ungar lida hela dagarna. Haha är så töntig ang. nålar sen de tröck upp två i gommen på mig en gång… Fick hemska flashbacks nu så dags att runda av detta inlägg så jag hinner hitta en hink att spy i. Uäk hatar nålar. Förresten mina primeboots har kommit!!! Total lycka

När man äntligen trodde allt skulle lösa sig. Att han skulle komma där som en riddare på en häst och dra upp en i farten och att vi bara skulle rida iväg över ängarna.. 
Det värsta är att man tror att man kan ändra honom, att man är den som kan ändra på hur han tänker. Men det är man inte. Att man på fullaste allvar tror att han ångrar sig, svek efter svek. Vet ni vad? Det gör han inte. Några killar har förmågan att charma en något så otroligt, säga rätt saker vid rätt tillfälle och få en att tro att han är perfekt. Det är han inte. En dag kommer han bara vara borta, bortblåst med vinden. Då står du där, med hjärtat utslitet i dina händer, redo för att lämna över det till honom. Varför dras alltid såna killar till mig och varför dras jag till dom? Kanske har jag bara otur? Men när ska turen vända då? Och hur kommer det sig att vissa får besvarad kärlek redan i första beröringen? Ser jag ut på ett speciellt sätt som gör att man tror det är okej att behandla mig som luft? Eller ser jag ut att inte bli ledsen, att det är därför man tror att det är okej att behandla mig hur som helst? Det är inte okej och jag tänker inte öppna mig för någon längre. Så alla ni som skrattar, tänkt slå vad med era kompisar om att ni kan få mig och falla för att sen dra, snälla, låt mig bara vara. 

Utsikten ifrån min skola ser ni här över. Stockholm är fint ibland. Kom precis hem genom ytterdörren, hann bara slänga i mig ett äpple och nu ska jag ner till vårdcentralen för att ta några prover samt ta livmoder halscancer sprutan. Är så himla spruträdd så är jätte nervös för har ingen med mig som jag kan hålla i handen.. Ååh så pinsamt, givet att jag kommer börja gråta. Nej nu har jag bråttom ska vara där om 3min. Adjöken