Hurts like heaven


Dom säger att tid är det enda som hjälper. Tur tänkte jag, för det är det enda jag äger. Men idag satt jag och väntade på att sekundvisaren skulle ticka snabbare och du försvinna iväg med den. Det gjorde den inte och du är fortfarande kvar. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Guess who


När jag var hos frisören härom dagen satt jag och läste i deras enorma hög med Klick! tidningar. Kom då på att det finns en bild på min vän Elin och Lindsay Lohan. Kände att jag ville visa den för er, för visst är dom extremt lika? Ni skulle sätt min min när jag började spela i Huddinge.. Haha trodde det var Lindsay i omklädningsrummet! Gö snygga är dom. Wah. Men visst är det sjukt hur lik man kan vara någon man aldrig träffat? Undra vart min dubbelgångare är just nu..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

På mina fötter


När jag såg de här första gången blev jag helt fast! SÅ snygga! Älskar Palladiums! Inte så många som äger ett par av dessa här hemma i Stockholm men desto fler i Göteborg. Vill verkligen ha ”tvättade”/slitna rosa men hittar ingenstans där jag kan köpa dom. Säljs inte färgen längre eller vad är grejen? Har ett par svarta och vita redan men vill ha dessa (fast hel mörkrosa sula), ett par marinblå/svarta, beiga eller vita super höga. Nåja, vet någon om dessa finns längre, isf vart?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Våras


Bild ifrån gymnasie SM på mig och min fina vän Daniel ifrån Göteborg. Saknar honom massor och saknar hur allt var då. Kampades med helt andra saker än vad jag gör idag, men på något sätt var allt ändå så mycket enklare än vad det är nu. Vet att mina älskade vänner kommer läsa det här, och vill bara att ni ska veta att utan er de där dagarna skulle jag nog fortfarande legat under täcket och inte velat gått upp. Ni är mer än guld värda.

Egentligen är det sjukt hur många gånger jag släppt in fel personer i mitt liv. Det slutar alltid med att mina vänner har fått agera min backup vägg som alltid fångat mig när jag fallit. När man verkligen är påväg ner sätter de ett lock för botten, så inte ens de minsta små dammkorn utav en kan sjunka ner. Ni är bäst. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi