Känner mig så himla vilsen just nu. Brukar alltid ha handbollen att kunna luta mig tillbaka på men nu finns inte den heller. Får träffa pojken och mina vänner först när jag kan ta mig till skolan och tror jag tänker åka dit redan imorgon annars lär jag bli tokig. Är så himla stressad över framtiden. Jag kan vara ett riktigt kontrollfreak men också vara den som bokstavligt talat skiter i vissa saker också. Men allt det här får mig i sån obalans och vill bara att allt ska vara som förut. Tryggt och enkelt. När jag visste i detalj vad som skulle hända och inte. Antar att jag bara är lite rädd just nu. Värsta är att det bara är början. Dock har jag haft 4 dagar på mig att överanalysera precis allting i minsta detalj eftersom jag inte rört mig en millimeter, säkert därför jag är så förvirrad. Vill bara dra tag i någon, hålla den riktigt nära och aldrig släppa taget.