”Du må kanske tycka att jag är skitelak nu men de bryr jag mig faktiskt inte om. Jag läser din blogg och älskar den, jag älskar hur jag kan få ”lära känna dig” med tanke på att du skriver ut så mycket känslor. Jag tycker du och din pojkvän är supersöta, är avundsjuk på er. Jag känner mig lik dig till många sätt, jag är också lång (183), född 95, spelar handboll (V9), kämpar med mitt psyke, har svårt att tycka om min kropp osv. Men när du skrev detta inlägg blev jag faktiskt arg. Du älskar din kille och vill spendera all tid med honom, vilket jag självklart förstår, men han är bortrest och de går inte att umgås. Du ska längta efter honom helt klart, men ta vara på din ”lediga” tid och gör saker du gillar. Umgås med dina tjejer, ha myskvällar, träffa, ha en spa-dag själv eller med någon, ha picknick, träna. Gör allt! Ligg bara inte hemma och vänta på honom. Du har ett liv också och ta vara på din egentid, slappna av och försök att må bra! Det är inte min sak egentligen att lägga mig i ditt liv men snälla gör något dessa dagar han är borta också! Du är en grym tjej och faktiskt är du lite av en förebild för mig. Så ta dig i kragen och lev nu också!” /Ella
Hade till en början tänkt svara på denna kommentar i kommentarsfältet men vet inte om Ella hade sett mitt svar då plus att det säkert finns andra som tänkt samma sak. Först och främst tycker jag inte alls att du är elak i din kommentar utan jag förstår precis hur du tänker och du har helt rätt. Jag HAR bokat in träffar och middagar med mina vänner i veckan samt gympass jag har bara inte skrivit ut det här. Men hela grejen som gör att det blir så tomt när Petter är borta att jag inte har någon att luta mig tillbaka mot. Min vardag är inte en dans på rosor och Petter är den som får mig att vilja gå upp på morgonen och får mig att hålla humöret uppe varje dag. Han är den där handen som hjälper en upp, varje dag och varje minut på dygnet. Det är svårt att förklara hur stor roll han har i mitt liv och anledningen till att jag bara suttit hemma nu är för att jag har behövt göra det. Det har hänt saker som gör att jag bara velat komma bort ifrån allt (det är då Petter i vanliga fall hade hållt mig kvar) så därför åkte jag bort till min mormor och morfar. Vet att du bara menar väl med din kommentar, liksom jag menar väl med min då jag inte menar att ”läxa upp dig” eller någonting sånt, utan bara förklara ur mitt perspektiv!