Jag har väldigt höga krav på mig själv och självförtroendet åker ner i botten om jag inte klarar av de höga mål jag sätter. Det har resulterat i gråtattacker för att jag inte satt alla skott på mål en träning, eller för att jag inte fått de betyget jag strävat efter. Nu, de sista veckorna innan skolan fick jag även tal-fobi och vägrar öppna munnen när jag står framför klassen. Försöker självklart jobba med det här, men hur slutar man tänka att man inte vill vara bäst? Hur får man bort den där ångesten för att man inte ska prestera?
Ett ställe där min prestationsångest syns som tydligast är på planen. Träningarna kan gå hur bra som helst men jag ser ändå ner på mig själv och tycker alltid att det finns saker att förbättra. Mitt problem är alltså att jag aldrig kan vara nöjd med hur jag presterar. Därför får jag undermedvetet panik på matcher. Jag tar inte mina lägen och kan inte slappna av utan springer hela tiden runt och tror att jag kommer misslyckas. Detta har ju självklart gjort att jag inte presterar på topp och då ser jag ner själv på mig själv ännu mer och sådär fortsätter det.. I en ond cirkel. Dock gett mig fan på att jag ska bryta den där onda cirkeln nu och vara stolt över mig själv, även om jag inte var bäst i klassen på det där testet, eller bäst på planen den där dagen. Utan att jag är stolt över hur jag presterade i alla fall. För man kan inte vara på topp hela tiden.