Månad: oktober 2014

Bort från verkligheten

22 oktober, 20:11 / Vardag
2 KOMMENTARER

P1012842P1012843P1012844
Vår gata och vårt hus på bild nr två. Tänk er bilderna som ett bildspel, där bild ett är tagen från högra sidan av huset. ”Bildspelet” går alltså moturs för sista bhilden är till vänster om huset.

1h och 15minuter senare var jag tillbaks i lägenheten, med rödrosiga kinder och kalla händer. Jag hade iaktagit svanarna vid sjön i Hyde Park, svettats ur en del av all smärta och klappat dom tama ekorrarna. In i duschen och stå där tills huden riktigt brändes, för att sedan dra ner värmen tills tänderna började hacka. Nu ska jag steka på en kycklingfilé och två ägg med lite grönsaker till. Den här dagen gick förvånadsvärt fort.

0 gillar 2 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Jag mår inte bra just nu

21 oktober, 23:45 / Texter
12 KOMMENTARER

Mitt mående för tillfället har nog mest speglats på twitter, så jag tyckte det förtjänade ett inlägg här med. Så här är det, jag mår inte bra nu. Fastän jag försöker och vill, så går det inte. Jag har inte förmågan att se positivt ur situationen som jag brukar. Utan just nu är jag bara fylld utav en enorm sorg. Som ett tryck över bröstet som gör det svårt att andas. Jag hatar att skriva det här rakt ut, för det gör mig så sårbar på något sätt. Som att jag skulle vara svag. Men jag brukar samla på mig en hel hög av olycka tills det tar stopp. Och där är jag nu i princip.

Ni är faktiskt en del som har hört av er om att mötas upp här i London, och det gör mig så himla glad. Men jag är verkligen för ledsen för att träffa någon, lära känna någon ny människa och skratta. Jag vill inte det, jag vill bara vara själv. Det är inte likt vanliga mig.

När jag mår dåligt så är det inte över småsaker, det har jag lärt mig. Jag vet vad som är värt och gråta över, att folk någonstans alltid har det värre, och trots att jag i min speciella verklighet inte har rätt att gnälla. Det finns ingenting som gör mig mer förbannad än folk som mår dåligt och gråter över onödiga saker. Ta tag i er själva, och sluta gråt, brukar jag tänka.

Men på senaste har det liksom runnit över för mig flera gånger. Idag tappade jag mitt bankomatkort i affären och tårarna bara vällde över. Jag orkade liksom inte mer. Era fina personliga meddelanden har fått mina ögon att vattnas flera gånger och sen det jobbigaste, att vara jag. För jo, det tär på mig att vara jag. Hur mycket jag än vill koppla bort, ta det lugnt och andas så går det inte. Jag kan inte kontrollera någonting med mig själv.

Andra bloggare ser det som gnäll över att berätta om ens livssituation, men jag håller inte med. Det är omöjligt att ha 100% i lycka. Läste på Michaela Fornis blogg att hon en gång fick höra att ”lycka är också en känsla, precis som ilska, och den känner man bara för stunden” (eller någonting sånt). Och så är det ju. Bloggare har en tendes att försöka få det att framstå som vi lever på rosa fluffiga moln allt jämt. Men livet ser ju inte ut så.

Hoppas ni har haft en bättre vecka än jag. Kram på er.

0 gillar 12 KOMMENTARER

  3. Först och främst, det finns inget viktigare än hur man mår på insidan och jag hoppas att du snart mår bättre. Måste också säga att det är starkt av dig att du går ut och talar om på ett bra sätt (!) att även ett så kallat ”bra liv” inte garanterar att man mår bra 24 timmar om dygnet! Misstolka rätt, det jag menar är att många tror att man måste ha en stor svart hemlighet för att ha ”rätten” att må dåligt, men ibland kommer livet i allmänhet över en helt utan förvarning! Tur nog så är det som sagt perioder, hoppas du får en bättre dag idag!
    Take care!

    Svara

  4. Först och främst, det finns inget viktigare än hur man mår på insidan och jag hoppas att du snart mår bättre. Måste också säga att det är starkt av dig att du går ut och talar om på ett bra sätt (!) att även ett så kallat ”bra liv” inte garanterar att man mår bra 24 timmar om dygnet! Misstolka rätt, det jag menar är att många tror att man måste ha en stor svart hemlighet för att ha ”rätten” att må dåligt, men ibland kommer livet i allmänhet över en helt utan förvarning! Tur nog så är det som sagt perioder, hoppas du får en bättre dag idag!
    Take care!

    Svara

  9. <3 kram på dig <3
    Går också igenom en jobbig period just nu. Hade en såndär dag idag när man har gråten i halsen och det känns som att tårarna kommer välla över bara någon petar på mig. Klarade knappt av att prata med någon för att jag inte ville börja gråta i skolan, men så fort jag kom utanför skoldörrarna så brast allt bara.
    Men vet du? Ibland har man gått och samlat på sig så mycket att det bara inte går att bära på längre. Då behöver man rensa ut det jobbiga för att lätta på lasten, och det kan vara tungt. Men fokusera på hur det här kommer hjälpa dig att må bättre i framtiden. Det kanske är asjobbigt nu, men det är det bara för att du ska kunna må mycket bättre längre fram. Så tillåt dig själv att må dåligt, försök reda ut vad det beror på och ta så mycket stöd från vänner och familj som det går. Det kommer bli bättre, jag lovar.

    Svara

  10. <3 kram på dig <3
    Går också igenom en jobbig period just nu. Hade en såndär dag idag när man har gråten i halsen och det känns som att tårarna kommer välla över bara någon petar på mig. Klarade knappt av att prata med någon för att jag inte ville börja gråta i skolan, men så fort jag kom utanför skoldörrarna så brast allt bara.
    Men vet du? Ibland har man gått och samlat på sig så mycket att det bara inte går att bära på längre. Då behöver man rensa ut det jobbiga för att lätta på lasten, och det kan vara tungt. Men fokusera på hur det här kommer hjälpa dig att må bättre i framtiden. Det kanske är asjobbigt nu, men det är det bara för att du ska kunna må mycket bättre längre fram. Så tillåt dig själv att må dåligt, försök reda ut vad det beror på och ta så mycket stöd från vänner och familj som det går. Det kommer bli bättre, jag lovar.

    Svara

  11. Efter första stycket var min tanke att jag vill träffa dig och ge dig stärkande kramar, försöka pigga upp dig, pyssla om dig, sitta tyst, prata whatever, visa att det är okej. Det är okej att känna så Ellinor.
    Jag vill säga så mycket men har svårt att formulera mig men något jag kan formulera ihop relativt ok är att jag vill visa att jag finns för dig trots att vi inte känner varandra eller att du inte har en aning om vem jag är. Men om du någon gång vill träffas så är jag på. 
    Jag hoppas att du mår bättre snart. En massa kramar till dig Ellinor, ta hand om dig. 

    Svara

  12. Efter första stycket var min tanke att jag vill träffa dig och ge dig stärkande kramar, försöka pigga upp dig, pyssla om dig, sitta tyst, prata whatever, visa att det är okej. Det är okej att känna så Ellinor.
    Jag vill säga så mycket men har svårt att formulera mig men något jag kan formulera ihop relativt ok är att jag vill visa att jag finns för dig trots att vi inte känner varandra eller att du inte har en aning om vem jag är. Men om du någon gång vill träffas så är jag på. 
    Jag hoppas att du mår bättre snart. En massa kramar till dig Ellinor, ta hand om dig. 

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tomtebogatan 31

21 oktober, 21:45 / Inspiration
14 KOMMENTARER

lägenhetlägenjetlägenhetttnamnlös mapp 21lägenhetenslaggogonamnlös mapp 2lägenht
Jag tänker ofta på hur min första lägenhet ska se ut, och hur jag ska inreda den. Nu för tiden kan jag sitta timmar framför Hemnet och kika på lägenheter i centrala Stockholm, och idag, föll jag över denna. Den i mina ögon, perfekta, första lägenheten. En etta, man betalar inte för kvadratmetrar man inte kan använda, den är lagom stor och både öppen och fräsch. Om man ändå hade haft ekonomin så hade den blivit min med detsamma. 

När jag blir äldre kommer jag investera i fastigheter, eller faktiskt, så hade jag gjort det redan nu om jag hade haft pengarna. Det kan man tjäna riktigt mycket pengar på! Då kommer jag förhoppningsvis kunna hyra ut såna här lägenheter, som Tomtebogatan 31 till studenter. Frågan är bara, vill jag köpa min första lägenhet i Stockholm eller Göteborg (min favoritstad i hela världen)?

Är ni intresserade utav fastigheter och investeringar? Kommentera gärna! 

0 gillar 14 KOMMENTARER

  3. så. himla. fin. (men vilken jäkla gångväg till duschen, haha)
    Vill verkligen köpa en egen lgh och flytta NU. vore skönt med något som är mitt eget.. något långsiktigt.

    Svara

  4. så. himla. fin. (men vilken jäkla gångväg till duschen, haha)
    Vill verkligen köpa en egen lgh och flytta NU. vore skönt med något som är mitt eget.. något långsiktigt.

    Svara

  7. Wow, det vore rena rama drömmen att bo i den lägenheten! Hur fin som helst! Längtar ihäl mig efter att få flytta hemifrån och allt som har med det att göra. Och jag tycker också att det vore superroligt att hålla på med sådant! 🙂

    Svara

  8. Wow, det vore rena rama drömmen att bo i den lägenheten! Hur fin som helst! Längtar ihäl mig efter att få flytta hemifrån och allt som har med det att göra. Och jag tycker också att det vore superroligt att hålla på med sådant! 🙂

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Surfcamp i Marocko

21 oktober, 19:25 / Resor
2 KOMMENTARER

namnlös mapp 2
Idag är det inte alls fint väder här i London, har knappt velat gått ut alls. Satt och drömde mig bort till Marocko som det bär av till i november. Några tjejer hörde av sig till mig och sa att dom skulle åka ner samtidigt, så det ska bli såå kul att få träffa dom! Är ni fler som ska surfcamp i Marocko 22-29r november? Hör av er!

Fick även veta att vi ska iväg på en utflykt under surfveckan där nere i Afrika, närmare bestämt till Paradise Valley, som är en blå lagun verkar det som, med vattenfall och turkostvatten. Spricker av längtan!! Förut var jag lite (läs: mycket) nervös över att åka ner i och med ebola, men det ser ut att vara lugnt där än så länge, så hoppas vi kommer iväg. Det har ju alltid varit en dröm för mig att lära mig surfa och nu ska jag ju äntligen få lära mig det!

Ni är ju många som undrat vilka jag och Hanna bokade denna resan med, och vi kommer åka med ett företag som heter Lapolint, klicka HÄÄR för länk. 

0 gillar 2 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vara osynlig för omgivningen

20 oktober, 21:03 / Texter
4 KOMMENTARER

Tre år gammal bild på mig

Jag vet hur det känns när en efter en slutar hälsa. När lärarna vill flytta på en själv istället för de som stöter ut en. När känslan av ensamheten blir olidlig och när vänskapen man trodde skulle hålla förevigt sprack på en natt. Och jag är också bekant med känslan av att inte veta om man någonsin skulle få en ny vän heller. Jag har också suttit på skoltoan en hel rast, och till och med en hel dag för att gömma mig. Jag vet känslan av att vara rädd för att gå till skolan och att ljuga för föräldrarna om varför man inte ”kunde” gå upp på morgonen.

På mig har klumpen i magen också dykt upp när mamma frågat varför jag inte umgås med någon, eller varför ingen utav mina kompisar kommer hem till oss längre. Jag har också blivit livrädd när läraren bett oss att dela in sig ”2 och 2”. Du är inte ensam om att ha övervägt de mest brutala utvägarna och gjort alla möjliga förändringar med mig själv för att räcka till. Du är inte heller ensam om att ha gett upp.

För mig har självhatet, det låga självförtroendet och den icke existerande självkänslan ständigt varit närvarande under många år. Att få en blick utav någon så hela magen fylldes av fjärilar för att någon ÄNTLIGEN såg en – till att fjärilarna sedan tappade sina vingar och kvävdes när personen kollade bort igen. Man blev osynlig, igen. 

Om ni vill läsa mer om mitt utanförskap i skolan kan ni läsa hela min historia HÄR. 

0 gillar 4 KOMMENTARER

  1. Jag har aldrig vart ensam på det sättet. Men i nian så började killarna i min klass vara elaka, sa dumma komentarer, kollade på miig med konstiga blickar så att jag inte heller ville gå till skolan. Jag hade också en klump varje dag och när de sedan äggade mitt hus så brast jag, för jag var så rädd. Vad skulle de mer kunna göra. 
    Det värsta var att mina bästa vänner inte fanns där för mig då. En av mina närmaste var till och med på g med en av kille och brydde sig inte ett skit om vad han gjorde mot mig. Ingen annan såg heller för varje dag fick jag kommentaren ” men bry dig inte om de Anna”. Men hur ska man inte kunna bry sig om man ständigt mår dåligt, om man inte vill gå till skolan och om ibland inte ens vill leva.
    Idag går jag sista året på gymnasiet och fått tillbaka sjävlförtroende. När jag möter killarna ensam på stan vågar de inte ens kolla på mig, men i grupp var de starka. Jag har hört att de vill säga förlåt men det kommer aldrig något. Jag har hört att de har förändras och att jag inte borde vara arg på de mera. Men hur gör man för att föråta, jag bara undrar hur gör man?
     

    Svara

  2. Jag har aldrig vart ensam på det sättet. Men i nian så började killarna i min klass vara elaka, sa dumma komentarer, kollade på miig med konstiga blickar så att jag inte heller ville gå till skolan. Jag hade också en klump varje dag och när de sedan äggade mitt hus så brast jag, för jag var så rädd. Vad skulle de mer kunna göra. 
    Det värsta var att mina bästa vänner inte fanns där för mig då. En av mina närmaste var till och med på g med en av kille och brydde sig inte ett skit om vad han gjorde mot mig. Ingen annan såg heller för varje dag fick jag kommentaren ” men bry dig inte om de Anna”. Men hur ska man inte kunna bry sig om man ständigt mår dåligt, om man inte vill gå till skolan och om ibland inte ens vill leva.
    Idag går jag sista året på gymnasiet och fått tillbaka sjävlförtroende. När jag möter killarna ensam på stan vågar de inte ens kolla på mig, men i grupp var de starka. Jag har hört att de vill säga förlåt men det kommer aldrig något. Jag har hört att de har förändras och att jag inte borde vara arg på de mera. Men hur gör man för att föråta, jag bara undrar hur gör man?
     

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi