SÅHÄR ÄR DET ALLIHOPA.

Det är något med mig som gör om negativa saker till positiva direkt, men självklart blev jag ledsen när jag läste om dig och Petter, men all respekt till ert beslut, mår ni (du) bra mår jag bra! Alltså vill skrika av lycka för du ellinor är verkligen den bästa personen som spridit enoormt jättemassor med lycka i mitt liv pch jag vill genom detta meddelande skicka dig massa gosekramar varje gång du är behövande och massa fina ord som ska poppa upp i huvudet när du är ledsen, så du får veta hur BÄÄÄÄST du är! Kram <3333

Jag vill bara att du ska veta att du aldrig är ensam. Likadant som alla vi kan skriva till dig och få råd och stöd kan du skriva till oss. Du är stark och åtminstone JAG tror på dig. ??

Du är så jävla bäst!!!! Utan alla dina texter så hade jag nog aldrig överlevt denna sommar som var skit. Du sätter ord på saker och ting som ingen annan gör. Sån stor inspiration. Massa kramar till dig, du är bäst <33

Oändligt många styrkekramar till dej Ellinor! Du är bäst <3

NEJ DU <3

TACK<333 Betyder verkligen så jävla mycket. <3

TACK!!!!!!!! <3

Tack!!!! Alltså verkligen tack över allt annat. <3

Alltså ellinor du är sååå stark okej?? Och du är verkligen inte oälskad!! Du är så bäst, och sprider så mycket glädje. Kom ihåg att du varje dag inspirerar och hjälper människor runt omkring dig, även fast du inte märker det. Ta hand om dig, kram <3

Åå ellinor önskar att jag kunde hjälpa till men vet inget annat än att tänka på andningen! Och du ska bara veta hur viktig du är! Genom dina tweets inlägg och snaps så får du mig att tänka efter och du får mig att inte känna mig ensam! Du e så jävla bra och så jävla viktig!!!

Ett tips mot ångesten är faktiskt att gå och prata med någon, var inte rädd för att göra det. om man mår dåligt så ska man be om hjälp även om det alltid kommer finnas någon som har det värre.
Många stora kramar och mycket kärlek, från en av dina många läsare som älskar dig ??????

Om du behöver hjälp med att andas lugnt: http://supremecarlos.co.uk/post/111599072297/anxiety-gif-master-post !!!! Hjälper jättemycket.

Du, jag har haft precis som du, ångest, ångest & ännu mer ångest! Bara legat i min säng & aldrig velat gå upp, haft ont i hela kroppen & bara gråtit floder. Jag var ledsen & stressad över allt & ingenting. Men hur jobbigt det än känns just nu, så vill jag bara att du ska veta att det blir bättre, det blir så mycket bättre! Var med människor som får dig att må bra, gör allt du gillar & blicka framåt eller go back in memory lane! Livet kan vara en pina men det är ens egna pina som man kan göra vad som helst med!?? Du är bra du!

Tack!! Ska spara ner denna länken <3

Förstår ju vad du menar, och jag har också känt så. Det är bara det att för mig så har det aldrig blivit bättre. Jag har mått dåligt i säkert 5 år nu utan att känna mig totalt lycklig. Tack för dina fina kommentar! Kram <3

Men jag älskar dig så himla mycket tillbaka. Om du bara visste! <3 <3

Denna kommentaren satte sig djupt! Tack. Ska komma ihåg detta. <3

Denna kommentaren satte sig djupt! Tack. Ska komma ihåg detta. <3

Jag känner inte dig mer än via här, men jag vill att du ska veta att du kan skriva, maila, snapa osvosv till mig om ALLT. Jag menar det verkligen ska du veta. Tror vi är ganska lika. Kram Ellinor! <3 du är inte ensam.

Du är helt fantastisk Ellinor, sänder massa styrka och kramar till dig!!! <3

Vet hur det känns, jag har känt/känner precis som du. Har varit med om så otroligt tuffa och hemska saker och tänkt varför det är aldrig jag som får vara lycklig och varenda gång jag har byggt upp mig själv från botten så har det nästan alltid hänt något som fått en falla tillbaka. Men det handlar om att uppskatta dom gånger man får vara lycklig och sluta jämföra sin lycka med alla andras. Som man så lätt kan göra utan att man tänker på det, du är en underbar person som utstrålar så mycket lycka och ännu viktigare GER så mycket lycka till andra. Precis som folk kommenterar här så kom ihåg att du aldrig är ensam. Många kramar till dig fina du <3

Jag känner igen mig. Jag är alltid den som folk kan luta sig emot och prata med, och ibland så blir det för mycket. För varenda lilla sak så rinner hinken med vatten över och allt blir bara fel. Själv så frågar jag aldrig om hjälp för att jag känner mig dum (i huvudet), eller i vägen. Förstår jag inte ett tal i matten så gör jag inget åt det liksom. Det är också därför jag aldrig frågar om hjälp eller pratar med någon för jag känner mig i vägen. Jag vet hur det känns helt enkelt 🙂

Men åå<3 Tack!! Gäller dig med<3

Men åå<3 Tack!! Gäller dig med<3

Vi båda ska göra den här resan tillsammans. Vi är bra som vi är, även om vi är trasiga. Men nu fan ska vi bli hela igen. Vi förtjänar det. Styrkekramar <3

Fyfan vad du är stark och fyfan vad bra du är för allmänheten att visa och öppna dig så att andra kan ta del av det du känner så att andra som är i denna situation inte känner sig ensam. Styrkekramar till dig.

Alltid när jag läser dina texter som är lite djupare och kanske handlar om ångest, depression eller att må bra brukar jag tyvärr känna igen mig så mycket i vad du skriver.
Men det gör så ont i hjärtat när du skriver hur dåligt du mår, att du vill leva, men inte ditt liv. Att se dina tweets/texter där det verkar som om du bara bryter ihop och orkar inte längre.

Men, när du har såna panikattacker eller känner sån klaustrofobi, försök sätta dig ner, drick ett glas vatten om du kan men om du inte kan det, sätt dig bara ner och andas. Ha handen på magen och andas djupt ner och fokusera endast på din andning, det kan även hjälpa att lyssna på musik som får en att må bra ( som i ditt fall Håkan Hellström av vad jag har fattat det som) och använd hörlurar så är musiken det enda du hör.
Sen när du säger att du borde gå och prata med någon, borde själv göra dethär man mycket lättare att säga till andra än en själv, men läser psykologi och har lärt mig mycket därifrån. Vet ingen specifik psykolog du kan gå till, men terapier så kan du gå Kbt (kognetiv beteendeterapi) som även finns som telefon&internetbaserade terapier om det är för jobbigt att sitta i ett rum med någon annan. Du är aldrig i besvär till någon, kom ihåg det. Oavsett hur mycket du tänker att du är det kommer du aldrig vara det, för någon! Jag tror på dig Ellinor, jag tror att du kan ta dig till någon som kan hjälpa dig, för nu har du hjälpt många andra och nu är det dags att också hjälpa dig själv!

Du är bäst och gör sådan skillnad hos andra tjejer & killar säkert, hjälp nu dig själv så att du är ditt bästa jag, att du känner att du mår bra! <3

Känner inte dig överhuvudtaget, men känner ändå att jag vill kommentera det du skrev. Hata inte dig själv, snälla. Du är säkert en asbra tjej/kille och jag vet hur det kan vara att ”vara kompisen som har perfekta livet”, mina kompisar blir alltid JÄTTE förvånade när jag berätta hur jag mår och det svar brukar vara ”men du är ju alltid så glad”.
Hade jag känt dig så hade jag velat se hur du mådde på riktigt, för jag vill alltid att andra ska må bra och skulle göra allt för att hjälpa dig!

Hoppas din kbt kommer hjälpa dig så att du börjar må bra, jag vet att du kommer klara av det, även om det kanske tar en längre tid att må bra, men gå in på dina kbt samtal och gör det bästa av situationen, där och då. Lycka till fina du <3

Hej Ellinor!

Kände att din text berörde mig då vi verkar ha ganska likadana personligheter med samma svårigheter att hantera känslor och antingen må helt fantastiskt bra eller jättedåligt, utan någon särskild anledning egentligen. Skulle kunna fortsätta skriva massor av fler jobbiga saker i vardagen som jag känner igen mig i men det kommer inte hjälpa. Den absolut bästa hjälpen jag tror du skulle kunna få (har själv fått hjälp på detta sätt när jag haft ångestattacker osv) är faktiskt från min mamma som arbetar som EFT-coach, livscoach och hypnosterapeut. Dessa tekniker är väldigt nya så alla vet inte vad det är än men de är otroligt effektiva och lugnande. Du kan ju kolla hennes hemsida http://www.sjalvkraft.se och samma på facebook, och se om du tror att det kan vara något. Hon är dessutom en av de mest godhjärtade och förstående människor jag vet så tror du skulle få bra stöd från henne 🙂 Hoppas det var till någon hjälp! Stor kram!

// Emelie

Vaknade inatt o kunde inte sova, kollade Twitter o kom in till det här inlägget, ligger helt 100% och gråter för din skull. Blir så ledsen när någon så fantastisk o stark som du inte mår bra. ( blir ledsen alltid när någon inte mår bra, men ja hoppas du fattar) Du är en så modig och stark tjej och massor av unga ser upp till dig. Det behövs sånna som du som vågar ta upp sådant som för många är en vardag. Du skriver så otroligt bra o berör( gråter fortfarande) och jag hoppas du mår bättre imorgon, du förtjänar det bästa av det bästa och jag tror du kommer bli något stort.

Nu ska jag försöka sova igen, Massor av kramar!!??????

Detta skrev jag även på snapchat men är inte säker om du läser min snap.

”Alltså jag är så nära gråten när jag kollade ellinors twitterflöde och hennes blogg! Vad händer? Vad är det som bryter ihop? Jag får seriöst panik för att hennes känslor hon skriver ut nu kan jag känna igen sen i somras.Det är helt sjuka känslor som bara trycker på ens kropp. Hon mår så jävla dåligt och jag kan bara känna sympati pga det hon skriver är som en film man ser i repris av mitt liv.En kort stund. För henne har det pågått i år. Jag är fett rädd att hon ska gräva ner sig totalt och sluta med sociala medier och säga upp vänner och då leva sitt liv under ett täcke. Men om man tänker efter en till gång, är inte ellinor utav vad jag har för bild av henne en sån som lägger allt bakom sig och skiter i allt, när hon ändå är så hjälplös är hon så jävla stark, men bara för hon är stark menas inte det med att hon är mänsklig. Hon är precis en av oss och såklart kan hon ge upp också. Asså får panik, Kan hon inte prata med nån?Varför får jag panik när det är ellinor som mår dåligt? ÅÅ tycker så jävla synd om henne!!!!”
Detta skrev jag alltiså till en vän precis.

Att livet kan ge så mycket orättvisa till en person är det mest hemska i livet, många säger krig. Men är det verkligen krig? Är inte krig ett påhitt av samhället som många bidrar med? Vad är en ensam människa med fylld av ångest? När en människa känner sig ensammast i världen är man hjälplös.På sätt och vis.I ditt fall kanske inte för stunden för du har oss, men vi dämpar din ångest men i längre tid kommer den i kapp. Våra ord är som ett plåster det är ett läkemedel på ytan men under det här täcket ligger det svåra och skaver.
Jag var hjälplös och många är och har varit hjälplösa. Jag var helt tom och det ända som fanns i mig var ilska och hat för världen och alla som levde på denna jorden. Den där onda spiraltrappan har jag upplevt.Men på mitt sätt.På mitt dåliga mående har jag klättrat mig ner men också någonstans där gjort sönder d

http://isabyl.devote.se

åh finis! sådär ska man inte må.. jag kan bara säga att du ska ta tag i det snarast, det är SÅ bra att du gör det. Ska själv be om hjälp med att ”stärka” och jobba med mig själv.. men har låtit det gå alldeles för lång tid. SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV! kram

Det bästa man kan göra när man mår dåligt är att erkänna för sig själv att man mår dåligt. Och det har du ju gjort. ALLA, mår dåligt någon gång i livet, men det är inte meningen att må dåligt var tredje vecka. Att gå och prata med någon är verkligen något jag rekomenderar, bor tyvärr inte i Stockholmsområdet själv men mitt tips är att du går till vårdcentralen och berättar hur det är, så kan du får en lista där med ställen som erbjuder hjälp och som inte är privata (privata ställen kan kosta väldigt mycket pengar till skillnad från kommunala som kostar typ 100kr per gång, dessutom gäller högkostnadsskyddet).
Stort fett lycka till!!! Och tänk på hur många andra människor du hjälper genom att skriva såhär och vara såhär öppen. Otroligt viktigt. You go girl <3

Känner precis samma som dig i omgångar. Och även fast jag aldrig har träffat dig så genom att bara följa sin blogg och Twitter så är du det starkaste personen jag vet. Men även dom starkaste kan bli svaga någon gång. Så gör som du säger nu att prata med någon. Jag har själv inte gjort det än men alla säger att det hjälper med någon som kan det här, så antar det. Men bara så du vet du är så sjukt stark och ser upp till dig!! Så även hur svårt det än kan vara och hur mycket du än gjort det, fortsätt kämpa!

Känner igen mig i allt du skriver Ellinor! Att man alltid ska vara den starka vännen som står upp för alla, som alltid är glad och har det där leendet på läpparna. Jag får alltid höra att ”jag är så glad” men inombords håller jag på att spricka!
Jag önskar att jag kände dig, då skulle vi kunna hjälpt varandra och kommit igenom det här på ett så bra sätt som möjligt och försökt hittat mod hos varandra för att söka hjälp!
Du är så fin Ellinor, hoppas det kommer bli bättre på ett eller annat sätt! KRAM

Usch det är så hemskt. Jag har aldrig varit en lycklig människa. Jag har ett ingen vettig anledning att inte vara det, men så är det och jag började för två år sen att accepterat det. Jag började med något som heter Mindfulness och Stressreducering som fanns som kurs på Universitetet. Vilket handlar om andning, lyssna på kroppen och att acceptera vad det är man nu känner osv vilket jag tror för mig var vädningen. Jag gick även på SNRI-medicin under de åren men de gjorde mig snarare till en zombie som inte kände någonting och gjorde att jag försökte skapa situationer för att försöka känna någonting, vilket gjort att nu när jag inte går på medicinen istället haft grov ångest över de saker jag gjorde på medicinen. Hade noll känsla och förståelse för andra och skar tex mig själv framför en nära vän, vars hennes bästa vän (som ville leva) dog i cancer. Men efter det slängde jag medicinen åt helvete och mådde piss i ett halvår av nedtrappningsbiverkningar osv, men kände också hur det var som att jag vaknade och började komma ut den tätaste dimman du kan tänka dig. Det var hemskt och lättande på samma gång. Det funkar säkert för många, men det gäller att hitta rätt medicin samt få terapi samtidigt, vilket inte jag fick. Så jag rekommenderar att få choachning av någon så långt det går, börja på Mindfulness och även Yoga och i nödfall ta till medicin och inte gå min väg, vilket är den väg många får gå tyvärr..

Hej! Jag kommenterar verkligen aldrig, men nu kände jag att jag borde. Ellinor, jag har läst din blogg ett tag nu (kanske sedan innan sommaren någon gång?) och tycker du är skitbra. Du är en stark och modig kvinna som testar på nya saker och försöker leva livet så som du vill ha det – och det är mer än vad många andra gör. Utan att veta någonting alls om dig egentligen förutom det du skrivit här så skulle jag bara råda dig att göra det som magkänslan kanske säger dig nu – att försöka parat med någon som kan hjälpa dig om det är så att du lider av psykiska besvär. Mental ohälsa är fruktansvärt, men det finns hjälp och mycket mycket bättre hjälp än vad många tror. Jag själv är psykologstudent och kan tipsa dig om att kolla upp tex psykologstudenternas mottagning på Stockholms universitet (jag går inte där). Alla universitet med psykologprogram ska ha en mottagning där studenterna som läst länge arbetar under handledning av erfarna legitimerade psykologer (jag gör detta själv så jag lovar att det är så 🙂 Psykologisk behandling anpassas utifrån individens problematik och brukar på liknande mottagningar vara helt kostnadsfri. Annars kan man vända sig till vårdcentralen och på så sätt komma i kontakt med psykolog och/eller läkare.
Kom ihåg att det inte är ett nederlag att känna smärta. Det är vi skapta för att kunna göra, men vi ska också kunna må bra – det förtjänar vi och det förtjänar du. Det lovar jag. Kram kram fina du!

Hej Ellinor.
jag ville bara berätta för dig att du inte är ensam om att känna sådana känslor. Själv blev jag sjuk i depression och stress för tre år sedan (när jag var 16 år) och har haft det för jävla tufft. Jag tänker inte gå in på detaljer om hur jag mådde eller vad det var som utlöste det för jag tror du vet själv hur det kan kännas och varför. Det tog två år innan jag vågade berätta för min mamma hur jag mådde och hur mitt liv egentligen såg ut. Att den Sarah hon trodde att jag var bara var en fasad. Jag vågade släppte allt och blotta min sargade själ. Och det var min mamma som höll upp mig över ytan efter det. Hon har själv varit i samma situation och gav sig fan på att jag skulle få den hjälp jag verkligen behövde. Jag fick otroligt mycket hjälp genom KBT (kognitiv beteende terapi) som jag fick genom sjukvården, och även med medicin. Jag började äta Sertalin (stämningshöjande), en tablett som tillsätter kroppen med de lyckoämnen som den själv inte längre kunde producera. Har nu månadsvis kontakt med min läkare och har fått höja dosen av min medicin en gång. Äter även Atarax varje kväll som är en ångestdämpande medicin. Både Sertalin och Atarax är milda läkemedel utan några kända bieffekter. Man kan även äta dem under en längre period (min mamma har ätit dem i 10 år snart). Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har mått så här bra som jag gör idag. Mycket till hjälp av bra läkare och mediciner som tillsätter de ämnen jag behöver för att känna lycka och som min kropp inte längre kan producera själv.
Våga söka hjälp Ellinor. Alla mina läkare blir så glada när dem ser mig frisk igen. Har alltid känt mig i vägen men fått förklarat så många gånger att de jobbar med det dem gör för att deras passion är att kunna hjälpa andra människor. Jag nådde botten och mår idag bra med mig själv igen. Den bästa känslan i världen.

Många styrkekramar till dig! Hälsningar Sarah

Du är en jättefin och stark tjej, och du är älskad och omtyckt av så många människor!

Det finns en tjej i Oxelösund,10 min från nyköping (mental coach) som både min syster och mamma går hos och hon verkar vara helt underbar! Hon har hjälpt mig syster väldigt mycket när hon mått dåligt och nu är hon en helt annan person är när hon började hos henne. Josefina tengroth heter hon, http://www.tengrothcoaching.se

Hoppas du mår bättre snart, massa kramar!?

Läste i ett svar till en kommentar här att du mått dåligt i 5 år. Hade du mått fysiskt dåligt (typ ont i halsen, magen, huvudet osv du vet) i fem år så hade du ju förmodligen inte tvekat en sekund över att söka hjälp, men så fort man mår psykiskt dåligt är det så himla svårt. När kroppen är sjuk går man till doktorn och det borde vara lika självklart att man går till ”doktorn” (psykolog, terapeut osv) när själen är sjuk. Jag gjorde det när skolångesten blev alldeles för svår att hantera på egen hand och det är det bästa jag gjort. Lycka till tjejen! <3

Alltså Ellinor. Fina, fina Ellinor. Du inspirerar mig, får mig att skratta, räddar mina kvällar, får mig att förstå att jag inte är ensam, VARJE dag. Jag tror inte du förstår hur stor påverkan du har på oss läsare genom din blogg, podcast, twitter, kik och snapchat. Du är en helt fantastisk människa. Jag vet ärligt talat inte hur många kvällar jag legat i sängen och varit småledsen för att sedan börja asgarva genom att spela upp din mystory.
Snälla, snälla du ge aldrig någonsin upp hoppet på att det en dag kommer bli bra igen. Det finns så många professionella människor där ute som vill inget annat än att få oss alla att må bra. Jag tror på dig och det kommer jag alltid att göra. Du är en riktig glädjespridare! All lycka i världen till dig.

Känner igen mig så mycket i det du skriver, för jag har känt så i flera år. Panikattackerna kommer inte ofta men känslorna är alltid där, och även ifall man ibland kan skratta och verka glad så innerst inne så står inte allt rätt till. Jag har funderat så många gånger på att prata med någon men inte riktigt vågat. Känner mig också otroligt oälskad och har känt så så länge jag kan minnas, dels för att jag har aldrig blivit älskad av någon på det där sättet och det får mig att tvivla lite på om jag någonsin kommer bli det. Det är mycket faktorer som har spelat in men mitt mentala har gjort mig ledsen i flera år, toppar och dalar har det varit men det känns lite bättre än innan.

Du är aldrig ensam! <3

Jag och min pojkvän har varit tillsammans 1,5 år (jag 19 och han 20) och under i stort sätt hela vårat förhållande har jag varit rädd för att det en dag ska ta slut, spelar ingen roll om det händer om en vecka eller tio år. Jag blir rädd när jag läser det sista du har skrivit, rädd för att jag kommer gå sönder. Jag blir rädd för vad som skulle hända med mig om det tog slut, jag kan inte ens hålla tillbaka tårarna när jag skriver det här. Även om det skulle vara jag som inte ville mer skulle jag gå sönder. Jag vet inte om jag skulle överleva. Och fyfan vad rädd jag blir när jag tänker på han en dag kanske inte kommer vara min och jag inte vara hans. Rädslan kan ibland förlama mig, ibland få mig att knuffa bort honom. Jag mår psykiskt dåligt på olika sätt och känner mig ständigt oälskad och ensam, mådde ännu sämre innan jag träffade honom. Men han har fått mig att må så mycket bättre, ingen annan kan få mig att må så bra som han. Jag blir rädd för jag har hängt upp i princip hela mitt välbefinnande på en enda person.

Fina Linnea, jag måste bara säga. Du är inte ensam. Jag känner precis likadant och jag har varit tillsammans med min pojkvän i snart 3 år. Jag förstår dig precis. KRAM!

Hej, det du skrev fick mig att rysa. Känner precis likadant som du gör. Du satte verkligen ord på mina känslor. Har så mycket ångest över detta & så fort jag tänker på det känns det som att någonting inuti mig går sönder. Tanken på att vara utan honom, tanken på honom med armarna runt en annan tjej .. Jag skulle bokstavligen inte klara mig utan honom. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 2 år

Hej

Hur gick det sedan för dig? Vad hjälpte dig att gå vidare?
För jag har känt mig så som du beskriver i mer än 1 år nu… att jag vill leva, men inte mitt liv…
Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här..