Resa sig upp starkare än någonsin

Nej fyfan hörrni. Från att jag vaknade imorse tills det blev lunch grät jag konstant över hur elaka dessa psykobitches har varit mot mig i helgen. Mamma satt i köket och grät hon med. Antar att hennes mammahjärta gjorde ont av att se hur illa folk vill mig. Sen bestämde jag mig för att ta en promenad, och när jag kom hem så skulle jag vara en piggare Ellinor. En starkare.

När jag skulle ta första steget upp för Gnestas längsta trapp så beslöt jag mig för att när jag hade nått toppen så skulle all skit vara ute ur min kropp. Kände mig lite peppad, och efter kanske femtio steg får jag ett pepp-sms utav en vän. Efter det HOPPADE jag seriöst upp för resten utav stegen. Och sen när jag väl stod där på toppen, i kvällssolen, kände jag en sån total harmoni. Skiten var ute. Jag var glad igen. Jag var fylld utav POWER.

Resten utav vägen hem sprang jag med det bredaste leendet jag har haft på länge. Ingen jävel kan trycka ner mig, oavsett om dom försöker. Jag är för stark för det. När jag tänker efter så är det fan en merit att jag lever idag. Att jag inte fallit ihop och dött utav alla dåliga besked och tider jag haft i mitt liv. Jag är stolt över mig själv, och tacksam över att jag ständigt prövas. Annars hade jag aldrig varit så jävla stark som jag är idag. 

Vill bara tacka alla mina vänner för alla fina sms jag fått senaste dygnet. Ni är min luft. Och tusen tusen tack till alla meddelanden ifrån er läsare också som haglat in överallt. Era tack-meddelanden får mig att kämpa på. Vi klarar ju allt tillsammans, det vet ni ju.
Alla bilder är tagna i Gnesta Centrum. Vår lilla ort var faktiskt riktigt mysig och fin idag. Haha, den meningen trodde jag nog aldrig att jag skulle skriva på bloggen. Jag har alltid vantrivts här, och det gör jag väl fortfarande. Men i och med att det är så kort kvar till flytten härifrån så har jag faktiskt börjat kunna njuta utav miljön. Jag bryr mig liksom inte om att det är litet, att majoriteten utav befolkningen är totalt inavlade och att det är helt dött – för jag ska ändå härifrån så jävla snart.