Filosofisk frukost

Igår när tåget rullade in på centralen i Stockholm undrade jag hur jag kunnat klara mig så fint? Åren jag spenderade i vår huvudstad bröt ner mig helt och förvandlade mig till ett svagt litet kryp. Jag låg och kravlade efter hjälp, och i slutändan så var det enda som hjälpte att spräcka min bekvämlighetsbubbla och lyssna på mitt hjärta. Så jag tog mina grejer, lämnade hela min familj och alla mina vänner. Tack Göteborg, för att du tog emot en vilsen och osäker tjej med öppna armar när hon behövde det som mest.

Gud så filosofisk jag blev här på morgonkvisten. Men jag längtar faktiskt hem till Göteborg även om jag bara varit här i 24h. Stockholm kommer aldrig vara min stad, och jag planerar att trycka ihop alla mina möten och planer så jag åker hem på tisdag istället för på torsdag. Får svårt att andas i den här staden. Den suger energi ur mig istället för att ge mig någon. Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bättre sätt än så.