Hej gänget! Det är ekat tomt här på bloggen för att jag tappade min mobil i lördags. Alla bilder jag tagit är fast i min kamera för att jag inte har någon sladd till den så jag kan lägga in allt i datorn. Och lösenordet till wifet i kameran är okänt. Någon som vet hur man kollar det?! Jag skiter i mobilen i sig, och dess innehåll kan jag leva utan. Men jag väntar på både samtal och sms och kan inte göra mitt jobb ordentligt och det stressar mig.
Och ni vet ju hur mycket jag pendlar, så att sitta i total tystnad är för mig en plågsam död. Jag sitter seriöst och hoppar på sätena, läser om dagens tidning 14 gånger och snappar upp alla obetydliga ljud. Mamma kommer skratta åt de här meningarna och tänka i sitt huvud ”ADD”. Och jaa.. Jag borde göra en utredning framöver men just nu känns det så orelevant. Vad spelar det för roll om jag har det egentligen. Tillbaka till ämnet.. Min helg:
Har jag spenderat med @felixhagman och @vendeladan <3 Även dem bilderna är lånade ifrån!
Vi har druckit vin och skrattat i mängder. Felix är en sån person som man gråter med hela tiden. Ofast för att man är glad eller för att han tröstar en när man är ledsen. Den finaste egenskapen man som människa kan ha. Och Vendela är precis likadan, så vi har klickat riktigt bra där.
När vi inte druckit vin, har vi slappat i Vendelas magiska lägenhet och ätit godis.
… Och druckit minst 10 liter kaffe.
Felix och Vendelas rumskompis Louise gjorde världens mysigaste frukost också.
Alltså min prinsessa!!
Jag har fått mina vänner att bli lika beroende av popcorn som jag är också. Äter ju MINST ett paket om dagen. Ibland kan det slå slint och då äter jag fyra-fem. Men då är jag så mätt att jag varken orkar äta lunch eller middag.
Nu har Felix återvänt till Göteborg och ikväll ska jag och Vendela på räkmiddag hos en tjej jag aldrig träffat, men som jag har följt på sociala medier i flera år. Riktigt spännande!
Jag blev av med min mobil i Tunnelbanan för 2 veckor sen. Nån tog det ur min väska. Det var ingen kul känsla.Men som du skrev. Det var ju bara en telefon,men inget kul att allt innehåll försvann….
Jag blev av med min mobil i Tunnelbanan för 2 veckor sen. Nån tog det ur min väska. Det var ingen kul känsla.Men som du skrev. Det var ju bara en telefon,men inget kul att allt innehåll försvann….
Åhh vilka fina bilder!! verkar som du haft en bra helg 😊
Åhh vilka fina bilder!! verkar som du haft en bra helg 😊
Fina bilder! 😊
Fina bilder! 😊
(Får dela upp min kommentar i två delar för den är för lång annars)
Hej Ellinor! Jag tänkte precis som dig att det bara var onödigt att utredas för ADHD som det då var i mitt fall. Jag var först på ett möte om det ens var läge att göra en utredning och de kom de då fram till att det var.
Efter fick jag frågan om jag ens ville göra en utredning och jag svarade då att det faktiskt var skit sam om jag får en diagnos på att jag har ADHD eller inte för det är ändå inget ni kan göra åt det.
Men efter lite diskussion så kom vi fram till att göra en utredning och jag har haft min diagnos i 3 månader nu snart och jag mår redan så mycket bättre! Visst de kan inte "bota" mig och det vill jag inte nu heller för ofta älskar jag de egenskaperna jag har fått med mig från min ADHD. Men jag äter medicin och de hjälper mig att få lite kontroll över det ständiga kaoset i min hjärna.
Jag önskar verkligen att mina lärare eller familj hade sett att jag hade ADHD men de gjorde dom ju inte för att jag var ju inte som den typiska "ADHD personen". Utan mitt kaos var mer inuti mig och jag visade inte mina aggressioner på samma sätt som min bror tillexempel och då kunde ju inte jag ha ADHD enligt dom. Jag skulle bara lära mig att ta tag i saker, att koncentrera mig, hålla saker inom mig inte vara så rak på sak och säga direkt vad jag tyckte och tänkte. Men det är tyvärr inte alltid så lätt.
(Får dela upp min kommentar i två delar för den är för lång annars)
Hej Ellinor! Jag tänkte precis som dig att det bara var onödigt att utredas för ADHD som det då var i mitt fall. Jag var först på ett möte om det ens var läge att göra en utredning och de kom de då fram till att det var.
Efter fick jag frågan om jag ens ville göra en utredning och jag svarade då att det faktiskt var skit sam om jag får en diagnos på att jag har ADHD eller inte för det är ändå inget ni kan göra åt det.
Men efter lite diskussion så kom vi fram till att göra en utredning och jag har haft min diagnos i 3 månader nu snart och jag mår redan så mycket bättre! Visst de kan inte "bota" mig och det vill jag inte nu heller för ofta älskar jag de egenskaperna jag har fått med mig från min ADHD. Men jag äter medicin och de hjälper mig att få lite kontroll över det ständiga kaoset i min hjärna.
Jag önskar verkligen att mina lärare eller familj hade sett att jag hade ADHD men de gjorde dom ju inte för att jag var ju inte som den typiska "ADHD personen". Utan mitt kaos var mer inuti mig och jag visade inte mina aggressioner på samma sätt som min bror tillexempel och då kunde ju inte jag ha ADHD enligt dom. Jag skulle bara lära mig att ta tag i saker, att koncentrera mig, hålla saker inom mig inte vara så rak på sak och säga direkt vad jag tyckte och tänkte. Men det är tyvärr inte alltid så lätt.
(Fortsättning)
Men nu i vintras när jag går sista året på gymnasiet har jag fått min diagnos, när skolan väl har gått rätt i backen. Men nu är det tyvärr försent att rädda mina betyg så att jag får dom enligt min intelligensförmåga om jag ska ta studenten med mina jämnåriga.. Jag får lyckas i livet utan topp betyg från gymnasiet för det går ju faktiskt det med! Och med min sociala kompetens, vilja och driv så ska jag allt kunna lyckas ändå. Men det är tråkigt i vilket fall för vad mycket bättre det går speciellt i skolan efter jag fått mina mediciner, bara att nu med detta betygssystemet så hjälper det mig inte så mycket om jag bara presterar bra bara den ena terminen..
Vill inte säga åt dig att göra något som du kanske inte vill för tillfället, men du kan väll ta en funderare på att göra en utredning tidigare än du tänkt iallafall. Det kanske kan hjälpa dig att få lite mer ordning på allt kaos. För det är kanske inte så orelevant att göra en utredning? Visst det kan ju bara du själv avgöra. Men ville bara berätta att jag tänkte också som dig till en början men med en extra funderare så kanske inte det är så orelevant längre?
Jag hoppas inte du tog illa upp av något, vill bara väl med allt och det hoppas jag du förstår! Stor kram!
(Fortsättning)
Men nu i vintras när jag går sista året på gymnasiet har jag fått min diagnos, när skolan väl har gått rätt i backen. Men nu är det tyvärr försent att rädda mina betyg så att jag får dom enligt min intelligensförmåga om jag ska ta studenten med mina jämnåriga.. Jag får lyckas i livet utan topp betyg från gymnasiet för det går ju faktiskt det med! Och med min sociala kompetens, vilja och driv så ska jag allt kunna lyckas ändå. Men det är tråkigt i vilket fall för vad mycket bättre det går speciellt i skolan efter jag fått mina mediciner, bara att nu med detta betygssystemet så hjälper det mig inte så mycket om jag bara presterar bra bara den ena terminen..
Vill inte säga åt dig att göra något som du kanske inte vill för tillfället, men du kan väll ta en funderare på att göra en utredning tidigare än du tänkt iallafall. Det kanske kan hjälpa dig att få lite mer ordning på allt kaos. För det är kanske inte så orelevant att göra en utredning? Visst det kan ju bara du själv avgöra. Men ville bara berätta att jag tänkte också som dig till en början men med en extra funderare så kanske inte det är så orelevant längre?
Jag hoppas inte du tog illa upp av något, vill bara väl med allt och det hoppas jag du förstår! Stor kram!
åh vet du var hennes vinröda tröja är ifrån? såå snygg!! (bild 6)
var måndagspepp som fick mig att hitta hit, och jag älskar din blogg lik mycket som podden! Du är gryymt inspirerande!
åh vet du var hennes vinröda tröja är ifrån? såå snygg!! (bild 6)
var måndagspepp som fick mig att hitta hit, och jag älskar din blogg lik mycket som podden! Du är gryymt inspirerande!