Dagens fråga

”Hej Ellinor! Jag lyssnar på Måndagspepp och äskar det, men jag har en fråga. Mår man aldrig bättre? Inte ens när man blir äldre? Jag är snart 15 och har varit deprimerad i flera år, och när jag lyssnar på dig känns det som att du förstår mig. Men samtidigt blir jag väldigt ledsen, för blir det aldrig bra? Ens ens när man blir vuxen? Kommer jag må såhär hela tiden?”

Hej fina du. Jag vet precis hur det har det och nu kommer jag vara helt ärlig i mitt svar. Nej, man blir aldrig helt hel tror jag. Jag kommer i alla fall inte bli det. Saker som har hänt mig har ärrat mig och gjort mig till den jag är. Utan min ångest är inte jag den där jordnära Ellinor med fötterna på jorden. MEN, när jag var yngre var min ångest värre. För då visste jag inte hur jag skulle hantera den, vad som utlöste den eller vad som hjälpte mot den. Du mognar och växer, och det gör din ångest också. Den blir en del av dig som man vet hur man ska hantera. En förvirrad tonåring har en förvirrad ångest…

Mig som 15.

Har man haft riktig ångest blir man mer tacksam för livet och att ha ett bra mående. Man tar inte saker för givet och förstår att livet kan sluta när som helst. Så när jag mår bra, då mår jag så bra att jag lägger mig ner på marken och börjar gråta för att jag är så lycklig. En kaffe med en vän i solen kan göra mig euforisk. Man lägger märke till små saker. Blir bra på att förstå andra människor vilket ger en ett bredare kontaktnät.

Det jävligaste man kan gå igenom är skit i barndomen, för den ångesten är den värsta. Jag var tvungen att växa upp fort, och fick känna på hur samhället ignorerar ett barn som inte vill leva längre. Det tar man med sig som vuxen. Det där drivet som fick en att överleva. Klarar man ”den unga” ångesten klarar man allt sen. Låt inte mörkret äta upp dig. Isolera dig inte. Berätta för folk. Våga ta hjälp. Det enda ett barn ska behöva tänka på är att ha kul, inte att försöka övervinna en sjukdom som får en att vilja försvinna. Jag tror på dig, och på alla andra barn där ute. Tillåt er själva att bli friska.

Kunde jag, kan du.

  1. Du är så himla bra!!!! Känner verkligen igen mig i det du skrev. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ut min depression, men ju äldre man blir och desto mer perspektiv och erfarenheter man får av livet, desto bättre kan man hantera det som är svårt (och idag mår jag bättre än bäst). Allt kan bara bli bättre!!

  2. Du är så himla bra!!!! Känner verkligen igen mig i det du skrev. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ut min depression, men ju äldre man blir och desto mer perspektiv och erfarenheter man får av livet, desto bättre kan man hantera det som är svårt (och idag mår jag bättre än bäst). Allt kan bara bli bättre!!

Lämna ett svar till hampuslonqvist Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi