Lantlivet är balsam för själen

Att ljuden ifrån sportbilar på gatan är utbytta mot fågelkvitter i skogen. Jag balsamerar in hela själen här ute och förbereder mig mentalt på en omtumlande höst. Om jag läser av magkänslan rätt så kommer det hända mycket saker de kommande månaderna, på alla plan här i livet. Jag vill ha nya utmaningar och hitta nya vinklar att se livet ifrån.

Tillbaka till nuet: Vi bara äter, skrattar och pratar framtid här. Fler och fler av våra vänner går i giftermålstankar och många av oss grubblar över vart man ska slå sig ner om några år när Stockholm känns för hetsigt. Det är pirrigt det där. Att vara mellan två stadier i livet. Under middagen igår pratade vi om vilka perioder vi går igenom och hur saker förändras eller står still i vardagen.

Jag vet att jag själv (mer än någonsin) kommer att ställas inför utmaningen hur jag ska hantera kontrasterna i mitt liv. Jag vet hur det är när vänner tvingas gå skilda vägar och jag vill inte hamna där. Mina 10 äldsta kompisar hänger med oavsett och så kommer det alltid att vara. Men många nya vänskaper som byggdes upp för vem jag var för ett år sen, eller för vilka vanor jag hade då – kommer ju rinna ut i sanden. Det är hemskt att säga, men med vissa människor har man liksom ingenting att prata om längre. Ens liv är för olika och ofta är båda för ointresserade av att bli lika nära igen. Sånt händer ju då och då. Men något säger mig att det kommer komma som en våg efter allt som förändrats sen i våras.

Äsch. Nu tänker jag högt. Kanske lite för högt om man kollar på hur många som kommer att läsa de här tankarna… Nu ska jag återgå till mitt sällskap, och att njuta av de sista timmarna här.