Min helg. Gravid, sjukhus och finviner.

Hej hörrni. Nu är vi hemma igen ifrån Linköping. Det kändes så konstigt när vi bar alla väskor upp till lägenheten, och hela Stockholm var täckt utav snö. Det var så påtagligt att alla andra har fortsatt sina liv som om ingenting har hänt. När man är på sjukhuset så pausas hela livet, och när man kommer ut så tänker man ju att alla andras liv också har pausats.

Jag tänker inte be om ursäkt för min frånvaro, utan det här är en del utav livet, som jag säkert kan dela med de flesta utav er. Sorgen är för stark för att orka bry sig om att ladda upp en fin bild på Instagram. Eller ett blogginlägg. Det finns liksom inget mer oväsentligt än det just där och då.

Men i onsdags (samma dag som jag la bloggen åt sidan och åkte ner till Linköping och min andra familj) så sprang jag på de här lamporna i en lampaffär precis vid oss. Jag har sett dom i bakgrunden i flera inredningsmagasin och ryser av tanken på att ha dom hemma!! Herregud Tom Dixon, du är ett geni. Jag skulle vilja ha en i silver och en i rött.

På lördagskvällen, efter tre heldagar fyllda av tårar på sjukhuset, så bestämde vi oss för att komma bort lite. Så vi bjöd hem P’s nära killkompisar på middag. Så det var jag och fyra grabbar. Jag är så himla glad över att P har så genuint fina vänner. Dom oroar sig, bryr sig och vill hjälpa till. Alltid några att räkna med liksom. På toppen är dom fruktansvärt roliga också. Det är ju faktiskt väldigt viktigt att man klaffar med ens partners vänner.

Som ni vet så är P en mästare i köket (<3!!). Vi hade inte så mycket tid innan killarna kom, men han kastade ihop hjortfärsbiffar, rotfrukter i ugn och svartvinbärssylt. Till det fick vi en grönsallad som jag hade gjort, och hans himmel-sås. Den är gjord på spadet ifrån biffarna, och om jag fick välja skulle jag ha den till alla måltider jag någonsin kommer att äta framöver.

Jag orkade knappt halva min bit (250g per biff haha!!), så efterrätten avstod jag. Det blev en kladdkaka med vaniljglass. Men killarna verkade belåtna. Till maten drack vi finviner. Och vid 02 tog vi oss en sväng på stan, men till min besvikelse levererade inte utelivet riktigt som jag hade tänkt. Men jag mådde rätt illa också, så det kanske var därför jag inte hade lust att släppa loss. Antingen mådde jag illa av maten, eller så var jag omtumlad efter veckan, alternativt att jag är gravid. Skämtåsido, ni behöver inte oroa er. Jag ska sätta in en p-stav idag faktiskt.

Jag har inte varit speciellt intresserad utav viner innan jag träffade P. Eller jag har snarare inte vetat vad det finns att vara intresserad utav. Och jag är ingen sommelier nu heller, men jag har i alla fall samlat på mig lite baskunskaper. Nu har tillexempel P’s föräldrars vinsamling fått tagit stryk efter tre flyttar (pga värmeändringar etc), så det är dags att drickas upp. Annars kommer man behöva hälla ut dom.

Nu ställde jag dom i motsatt ordning. Men vi började med vinet längst till höger. Prisvärd flaska som ni absolut kan ge till någon som lagrar. Det var godast utav alla! Andra flaskan vi gick på hade blivit gammal och fått en korkdefekt. Dvs att korken hade börjat falla isär och gett vinet en konstig smak. Ni kan se det på flaskan (den svarta fläcken), när man får det i munnen känns det som kaffesump på tungan. Aja. Jag tycker sånt här är kul men ni kanske redan har somnat.

I samarbete med My Driving Academy

Imorse hämtade Jessica ifrån My Driving Academy upp mig hemma (hur smart affärsidé?). Jag har ju bokat uppkörning och allting, så nu jäklar kör vi!! Det kommer bli flera gånger i veckan framöver. Jag vet att några utav er skulle vilja ha ”Min väg till körkortet” inlägg. Men är det PÅ RIKTIGT av intresse? I så fall knåpar jag ju ihop det. Jag har flera vänner som tycker att körkortet har varit ett h*lvete. Har ni frågor om min körning, hur jag tacklar teorin, min körskola etc etc, så kommentera i det här inlägget om ni vill ha den typen utav inlägg 🙂