Jul i Linköping

Fellas! Hur firar ni jul? I år är jag hemma hos P’s familj i Linköping. Så vi åkte faktiskt ner redan idag! Och vet ni vad? Jag övningskörde hela vägen! Woho! Jag höll på att skriva att jag och P inte bråkade en enda gång, men då skulle jag ljuga.

Jag: ”Vart ska vi i rondellen?”
P: ”Gissa..? Du har åkt här förut?”
Jag: ”Jag frågar inte för att det är kul? Utan för att jag undrar”

… Och så är det igång. Men det gick bra i alla fall. På vägen stannade vi i Oxelösund hemma hos min mormor och morfar. Vi lämnade Happy och åt lite lunch innan jag brummade vidare (och P styrde skitmusiken).

Jag tänker att jag bjussar på lite bilder ifrån helgen så länge. Jag, Elin, Klara och Johanna åt på Balzac för att fira min absolut bästa väns första lägenhetsköp!!! Elin kommer alltså att bo 5minuter ifrån mig, i Stockholm!!! Jag var med henne på visningen, och är så glad för hennes skull!

Det blev en mysmiddag som bjöd på allt alla var sugna på. Precis som det ska vara.

@elinskoglund och Klara! Mina fina Göteborgsvänner, som båda (från och med februari) bor i Stockholm. Det gläder mig sååå.

Jag väljer ALLTID råbiffen hos Balzac. Jämt. Förutom på söndagar för då blir det egg benedict.

I lördags efter den här bilden togs så körde vi på mottot ”avsluta på topp”, och svängde förbi MONO, Bergmans och Hells. Vaknade skönt nog pigg, sen åkte jag och min prins och julhandlade.

Tillbaks till vårt julfirande. Nu är jag alltså i Linköping, och imorgon ska jag köpa de sista klapparna. Sen ska vi pynta granen och förbereda mat. I min familj är vi inte
speciellt traditionella utav oss, så det ska bli kul att fira ”en riktig klassisk jul”, om ni förstår vad jag menar. Minns inte ens att vi åt julbord hemma förra året faktiskt. Det kanske i och för sig berodde på att man åt så många julbord 2015, medan jag i år inte har ätit ett enda än. Nåväl, hörs imorgon. Jag saknar bloggen. Puss godnatt!

  1. ha världens bästa jul nu och njut av den!! och för guds skull, övningskör INTE med en partner, haha! det är ju förödande 😉 skoja. Kram!

  2. ha världens bästa jul nu och njut av den!! och för guds skull, övningskör INTE med en partner, haha! det är ju förödande 😉 skoja. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Inga trötta julklappstips här inte

Hur svårt är det inte med klappar till pojkvännen, pappa eller brorsan? Jag satte ihop mina absolut bästa last-minute-tips. Inte i syfte att tjäna pengar på ett collage, utan för att det är mina genuint bästa tips. Jag tror att tricket för en lyckad present är att snappa upp saker flera veckor tidigare. Är hans nuvarande jaktjacka för kall? Har kalsongerna sett bättre dagar? Eller sitter inte solglasögonen perfekt? Köp nya till honom!

1. Vita sneakers ifrån Jim Rickey. Alla killar behöver ha ett par i garderoben!
2. En morgonrock! Det är lyxigt och ingenting dom själva sällan orkar lägga pengar på. Hur mysigt att han skulle äta frukost i den här? Plus några fina tofflor till?
3. En Sonos högtalare. Min pojkvän hade på riktigt blivit så glad. Han har pratat om att vi behöver två till i nya lägenheten, men han skulle nog aldrig tänka tanken att jag skulle köpa en.

1. En klackring. Det är såå fint att ha på lillfingret och finns i olika prisklasser. Personligen tycker jag bara att män och inte pojkar passar i dom.
2. Badbyxor ifrån Nickben. Jag skulle gärna vilja se min älskling i de här med svamparna på. Finns i flera roliga varianter.
3. En scarf. P har precis den här. Jag kan tycka att tryck kan bli för mycket, men den här är verkligen fin till en rock!

1. En Apple Watch. Min kille gillar (i min åsikt) all onödig teknik. Spelar er kille FIFA? Köp nya konsoler till hans Xbox. Det behöver inte vara romantiskt, bara Han blir glad.
2. Per Morbergs kokböcker. Det finns hur många som helst! Vi har den här och ”Husmanskost” hemma.
3. En skräddarsydd skjorta ifrån Ernesto Morretta för 1000 spänn. Jag tycker det säger mycket om passformen på en killes skjorta. Just Ernestro Morretta är ju min kille delägare i, och han har Bara deras skjortor. Kunderna beställer typ 10 åt gången efteråt för dom aldrig vill gå tillbaka till vanliga skjortor 🙂

  1. Jag har köpt en jobbväska(som han behövt ny i evigheter) samt en zipjacka från a-z som han trånat efter men snålat ur på. Är ruggigt nöjd för jag tror inte han anar något. 😇

  2. Jag har köpt en jobbväska(som han behövt ny i evigheter) samt en zipjacka från a-z som han trånat efter men snålat ur på. Är ruggigt nöjd för jag tror inte han anar något. 😇

  3. Grymt bra tips! Min kära pojkvän får en morgonrock i år. Mitt bästa tips är att försöka snappa upp saker som han säger i vardagen att han behöver, att fråga rakt ut vad han önskar sig är bara hopplöst. 😲

  4. Grymt bra tips! Min kära pojkvän får en morgonrock i år. Mitt bästa tips är att försöka snappa upp saker som han säger i vardagen att han behöver, att fråga rakt ut vad han önskar sig är bara hopplöst. 😲

  5. Bra med lite tips! Pojkvännen tycker jag dock är den som är lättast att köpa till, brukar alltid lägga på minnet så fort han nämner något han skulle vilja köpa framöver när han får råd (han pluggar just nu), och så brukar jag minnas det tills det är dags att fixa födelsedagspresent eller julklapp 😃 då blir de ju också alltid personliga och man vet att han blir glad! Däremot tycker jag pappa och lillebror är betydligt svårare..!

    Tack för en fin och ”äkta” blogg Ellinor, har inte följt dig så länge men du är numera en blogg jag följer regelbundet! Hoppas du mår bättre snart också 😊 och god jul!

  6. Bra med lite tips! Pojkvännen tycker jag dock är den som är lättast att köpa till, brukar alltid lägga på minnet så fort han nämner något han skulle vilja köpa framöver när han får råd (han pluggar just nu), och så brukar jag minnas det tills det är dags att fixa födelsedagspresent eller julklapp 😃 då blir de ju också alltid personliga och man vet att han blir glad! Däremot tycker jag pappa och lillebror är betydligt svårare..!

    Tack för en fin och ”äkta” blogg Ellinor, har inte följt dig så länge men du är numera en blogg jag följer regelbundet! Hoppas du mår bättre snart också 😊 och god jul!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Update om mitt liv

Min jultröja ifrån KappAhl // Jeans Crocker

Hej! Hur mår ni mina fina? Jag mår bra, förutom att jag är otroligt trött. Jag skulle nog sova 15h om dygnet i 1 år om ingen tvingade mig att gå upp. Det är jätteskönt att ha Happy här, så jag får frisk luft, promenader och kärlek. Det mesta är som vanligt, jag avbokar inga planer men bokar heller inte upp mig på någonting nytt. Dagar när jag är piggare, bokar jag upp mig på en massor, men sen är jag helt slutkörd efteråt så det känns inte värt. Så jag ska försöka att bara lyssna på kroppen och ta det lugnt. Behöver andas. Trycket över bröstet är fortfarande kvar, men jag lyssnar inte på det för då blir jag stressad. Hur kan jag ha blivit så stresskänslig? Jag har ju alltid drivits framåt utav lite stress och press…

Jag fotar hela tiden hörrni, bara för att ni ska få material av mig. Men ångesten kryper fram när jag loggar in här. Kanske för att jag inte orkar, eller kanske för att det bara är jobbigt att erkänna hur jag mår (alt hålla uppe en fasad om att jag inte mår så dåligt i alla fall…) Så jag ska verkligen försöka att bli bättre. Ett ord under varje bild räcker ju faktiskt. Ingen press.

Idag har jag haft adventsfrukost med P, promenerat och kollat film. Vid 18 ska vi på söndagsmiddag hos Skopan, Matilda och Andrea. Det ska bli så mysigt att hänga med ett barn. Har cravings efter barn och hundar just nu. Varför vet jag inte, men dom känns typ ”rena” och fulla utav ”riktig lycka”. Flummigt jag vet. Nu måste jag åka, ville bara säga hej. Tack för alla fina kommentarer. Vad vore jag utan er?

  1. Usch, kommer så väl ihåg det trycket över bröstet och känslan av att inte kunna ta ”hela andetag”. Vet att det är svårt men tänk på att ta hand om dig innan det är försent <3

  2. Usch, kommer så väl ihåg det trycket över bröstet och känslan av att inte kunna ta ”hela andetag”. Vet att det är svårt men tänk på att ta hand om dig innan det är försent <3

  3. Hej fina du! Man blir mindre stresstålig utan motion, då förbränns inte alla slaggprodukter i hjärnan och kroppen. Kanske är det delvis därför du mår dåligt? Kramar<3

  4. Hej fina du! Man blir mindre stresstålig utan motion, då förbränns inte alla slaggprodukter i hjärnan och kroppen. Kanske är det delvis därför du mår dåligt? Kramar<3

  5. Ta hand om dig som sagt! Känner igen känslorna du beskriver så väl. Vissa dagar är bättre än andra.. Stor stor kram på dig fina. <3

  6. Ta hand om dig som sagt! Känner igen känslorna du beskriver så väl. Vissa dagar är bättre än andra.. Stor stor kram på dig fina. <3

  7. Finaste Ellinor! Du ska veta att jag ser så mycket upp till dig, och beundrar dig för att du delar med dig av det svåra i livet med. Hoppas du blir bättre <3

  8. Finaste Ellinor! Du ska veta att jag ser så mycket upp till dig, och beundrar dig för att du delar med dig av det svåra i livet med. Hoppas du blir bättre <3

  9. Fina Ellinor, ta hand om dig.
    Skrev faktiskt på min blogg för någon vecka sen hur det är att leva med Hypotyreos, alltså att ha problem med sköldkörteln, du kanske känner igen dig i något av det jag skrivit? Hoppas du får en tid för att ta lite prover på den, för det är nämligen något som inte alltid är lätt att hitta att man har fel på den. Så som du upplever har jag upplevt sedan jag var 13-14år. Kan inte boka in så mycket saker för kroppen säger tvär nej, stress, ångest, värk ALLT, trots medicinering. Hoppas allt blir bra med dig tillslut, du är en förebild för mig. Kramar.

  10. Fina Ellinor, ta hand om dig.
    Skrev faktiskt på min blogg för någon vecka sen hur det är att leva med Hypotyreos, alltså att ha problem med sköldkörteln, du kanske känner igen dig i något av det jag skrivit? Hoppas du får en tid för att ta lite prover på den, för det är nämligen något som inte alltid är lätt att hitta att man har fel på den. Så som du upplever har jag upplevt sedan jag var 13-14år. Kan inte boka in så mycket saker för kroppen säger tvär nej, stress, ångest, värk ALLT, trots medicinering. Hoppas allt blir bra med dig tillslut, du är en förebild för mig. Kramar.

  11. Hej!
    Du har förmodligen redan läst om detta. Men kroppen och hjärnan är byggd för perioder av stress och klarar det jättebra, i dagens samhälle får vi dock väldigt få dalar. Alltså perioder där vi inte stressar. Tillslut tröttas hypotalamus (den del i hjärnan som reglerar blodtryck, kroppstemperatur och ämnesomsättning) ut då den inte klarar mer kortisol (stresshormon) och med den immunförsvaret.
    Detta är ofta det som leder fram till utmattning osv.

    Men om man vill avhjälpa det, så är det viktigt att använda sig av mikropauser ex.vis när man åker kollektivt/hiss så sitter/står man bara och tittar utan att ta upp mobilen eller grejar med annat. Då får hjärnan vila lite.

    Hoppas du blir bättre, och tack för trevlig läsning! Kram!

  12. Hej!
    Du har förmodligen redan läst om detta. Men kroppen och hjärnan är byggd för perioder av stress och klarar det jättebra, i dagens samhälle får vi dock väldigt få dalar. Alltså perioder där vi inte stressar. Tillslut tröttas hypotalamus (den del i hjärnan som reglerar blodtryck, kroppstemperatur och ämnesomsättning) ut då den inte klarar mer kortisol (stresshormon) och med den immunförsvaret.
    Detta är ofta det som leder fram till utmattning osv.

    Men om man vill avhjälpa det, så är det viktigt att använda sig av mikropauser ex.vis när man åker kollektivt/hiss så sitter/står man bara och tittar utan att ta upp mobilen eller grejar med annat. Då får hjärnan vila lite.

    Hoppas du blir bättre, och tack för trevlig läsning! Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Har jag blivit utbränd?

Igår fick jag en kommentar här på bloggen om att mina symptom skulle kunna bero på att jag börjar gå in i väggen. Men jag ryckte på axlarna och åkte till kontoret. Kände mig orkeslös och fick springa till det första eventet. Precis som vanligt. Väl på kontoret tog det inte lång tid innan jag fick svårt att andas. Det tog emot liksom. Som om någon stod på bröstet. Jag har varit deprimerad och jag kände att det inte var ångest det berodde på.

Så jag la ingen vikt i det utan satte mig istället att plocka fram mina saker. Men när jag försökte läsa så gick det inte. Jag läste om och om igen men det var som om det var skrivet på ett annat språk. Andas. Andas. ”Äsch jag tar en paus och dricker lite kaffe för att bli med i matchen igen” tänkte jag. Men det hjälpte inte. Jag började bli stressad och kände mig värdelös för att jag inte kunde läsa en enda mening. ”Deadline. Event. Blogginlägg. Mail. Middag ikväll. Sms. Post. Bokföring. Jag har inte tid för det här” tänkte jag och började omedvetet att rycka av hår ifrån huvudet och bita på naglarna. Som jag alltid gör.

Försökte utan vidare framgång att läsa andra mail, men klickade mig tillslut in på Facebook. Jag hittade av en slump ett inlägg som en okänd kille hade skrivit om att gå in i den kända väggen. Blev tårögd. Han beskrev allt jag har känt sen i somras. Hur han glömde bort hur man knöt skorna, var borta i tankarna, undvek att vara i större sociala sammanhang, glömde portkoden som man slagit in tusen gånger och kände varken lycka eller sorg. Tappade all form av lust och var konstant TRÖTT hur mycket han sov. Inte var sig själv liksom.

Smsade min bästa vän som har gått in i väggen och skrev ”Hur känns det att gå in i väggen?”. Hennes svar gjorde att jag direkt packade ihop mina saker och ringde min pojkvän som direkt kom och hämtade mig. Påväg till bilen träffade jag två gamla vänner som jag inte har sett på flera månader. Blev glad, men sprang därifrån. Det kändes så förbannat jobbigt att prata. Fråga frågor. Svara på frågor. Fick skuldkänslor efteråt för att jag verkade obrydd fastän jag bryr mig mest av allt i hela världen.

Jag läste klart Facebookinlägget i bilen… ”Vår hjärna är designad för korta episoder med stress. Stressen fungerar som en slags turbo för hjärnan så att vi kan prestera bättre MEN över tid börjar istället stresshormonerna att fräta på hjärnan. Vilket gör att nervändarna drar sig tillbaka och det blir glapp i kontakten mellan olika nerver. Signalerna går inte fram som de ska. Detta är vad utmattningssyndrom är, rent fysiskt. Min läkare sa till mig att om jag inte vidtog åtgärder fanns det risk för permanenta skador i hjärnans kognitiva förmåga.”

​​Va? Vad läste jag precis? Kan utmattningssymptom vara fysiska? Tillslut började jag gråta och kände att jag inte orkade mer. P bokade en tid för blodprover så att vi kan få svar eller utesluta saker.

Jag tror inte att jag har gått in i väggen, absolut inte jobbmässigt i alla fall. Däremot undrar jag om man kan göra det privat. Att man under för många år har försökt att prestera på det privata planet. Jag har ju haft magkatarr från och till sen jag var 15 på grund av min situation hemma. I dagsläget så springer jag mellan möten, tänker konstant på mina sociala medier och mitt varumärke, det är middagar, vänner, svek, jobb utöver blogg, kampanjer, events, va en bra dotter/svärdotter, stötta P, oro över mina syskon, flytta ihop med P, köpa lägenhet, renovera, ständigt vilja vidare i jobb, alkohol, dåligt samvete över ALLT, en svärfar som är sjuk och ta körkort…. Jag har alltid velat vara den bästa vännen, bästa flickvännen och starka dottern som håller ihop familjen. Tillslut kanske det tar stopp. Det kanske låter som att jag lever i ett mörker men så är det absolut inte. Jag är jättetacksam och tillfredsställd över mitt liv. Men det är någonting som inte stämmer.

Men idag ska jag ta blodprover och se om det beror på min sköldkörtel eller brist på vitaminer. Jag vill bara bli som vanligt igen. Jag är trött på att jämt vara trött.

  1. All kärlek och enorma mängder kramar till dig. Jag vet vilken sits du är i, och du får absolut inte glömma att ta det lugnt. Finns det någon chans att du kanske kan länka det facebookinlägget som du läste?

  2. All kärlek och enorma mängder kramar till dig. Jag vet vilken sits du är i, och du får absolut inte glömma att ta det lugnt. Finns det någon chans att du kanske kan länka det facebookinlägget som du läste?

  3. Hoppas allt blir bra, du klarar det här! Det finns ingenting du MÅSTE göra. Om du är stressad över allt du behöver göra, prioritera bort, eller res bort ett tag och ta bort sociala medier en stund. Om det är någon som förtjänar att slappna av är det du. Lycka till!

  4. Hoppas allt blir bra, du klarar det här! Det finns ingenting du MÅSTE göra. Om du är stressad över allt du behöver göra, prioritera bort, eller res bort ett tag och ta bort sociala medier en stund. Om det är någon som förtjänar att slappna av är det du. Lycka till!

  5. Var försiktig. Vi lever bara en gång. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag tror att man kan ha många bollar i luften så länge man kommer ihåg att återhämta sig. Vila. Våga säga nej. Andas. Unna dig. Det är svårt att hinna med när kroppen börjar säga ifrån men försök lyssna så gott det går och lycka till framöver!

  6. Var försiktig. Vi lever bara en gång. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag tror att man kan ha många bollar i luften så länge man kommer ihåg att återhämta sig. Vila. Våga säga nej. Andas. Unna dig. Det är svårt att hinna med när kroppen börjar säga ifrån men försök lyssna så gott det går och lycka till framöver!

  7. först och främst om du känner att du inte får saker att hänga ihop måste du gå tillbaka till saker och förlita dig på saker som du vet 100% är otvivelaktiga bra för din hälsa och börja appllicera detta i ditt liv… sedan kan du börja sakta och säkert gå till nästa nivå och uppåt tills du når din fulla potential eller bättre…

    alkohol ska du definivt sluta med… grönsaker och frukter det vill säga vitaminer och klorophyll liknande biokemiska ämnen ska du efter sträva (min åsikt) jag ska försöka diagnotisera dig helt ärligt 😃 först ut av allt detta med depression och ångest kan jag förstå… mycket avv detta framkommer från en dålig arbetsmiljö och är då viktigt att man då justerar människo miljön till detta bästa kondition:en för tillväxt genom olika sätt och viss.

    du säger att det va svårt att andas och du kunde inte läsa en mening? jag tror ej att du fick en hjärn stroke då du säger att du gick vidare med livet då du gjorde andra handlingar direkt efter det… jag vet inte riktigt vad som är problemet men du ska ta hand om det och ta det lugnt och lyssna på personer som du känner och vill dig väl inga trolls eller helt enkelt disinformatörer och som inte har ditt bästa intresse. lycka till. jag tror att du kommer klara dig gallant

  8. först och främst om du känner att du inte får saker att hänga ihop måste du gå tillbaka till saker och förlita dig på saker som du vet 100% är otvivelaktiga bra för din hälsa och börja appllicera detta i ditt liv… sedan kan du börja sakta och säkert gå till nästa nivå och uppåt tills du når din fulla potential eller bättre…

    alkohol ska du definivt sluta med… grönsaker och frukter det vill säga vitaminer och klorophyll liknande biokemiska ämnen ska du efter sträva (min åsikt) jag ska försöka diagnotisera dig helt ärligt 😃 först ut av allt detta med depression och ångest kan jag förstå… mycket avv detta framkommer från en dålig arbetsmiljö och är då viktigt att man då justerar människo miljön till detta bästa kondition:en för tillväxt genom olika sätt och viss.

    du säger att det va svårt att andas och du kunde inte läsa en mening? jag tror ej att du fick en hjärn stroke då du säger att du gick vidare med livet då du gjorde andra handlingar direkt efter det… jag vet inte riktigt vad som är problemet men du ska ta hand om det och ta det lugnt och lyssna på personer som du känner och vill dig väl inga trolls eller helt enkelt disinformatörer och som inte har ditt bästa intresse. lycka till. jag tror att du kommer klara dig gallant

  9. kolla efter fästing bätt? hart hört talas om lyme disease… ingen aning som sagt det kan vara vad som helst eller ingenting

  10. kolla efter fästing bätt? hart hört talas om lyme disease… ingen aning som sagt det kan vara vad som helst eller ingenting

  11. Usch! Låter verkligen som ett förstadie till att gå in i väggen och tro mig, det är inte värt att offra sig själv för det tar lång tid att komma tillbaka! Har själv också fel på sköldkörteln och vitaminbrist vilket kan ge liknande symptom!

  12. Usch! Låter verkligen som ett förstadie till att gå in i väggen och tro mig, det är inte värt att offra sig själv för det tar lång tid att komma tillbaka! Har själv också fel på sköldkörteln och vitaminbrist vilket kan ge liknande symptom!

  13. Åå… Det gör så ont i mig att läsa det här. Har varit i exakt samma situation och är väl fortfarande där… Jag tror också att det grundar sig mycket i att man i alla situationer vill prestera och vara den bästa versionen av sig själv. Men det tär. Det är omöjligt att bli nöjd om man bara jämför sig med sig själv. För det kommer alltid finnas utrymme att bli bättre. Det är en konst att liksom våga släppa på prestationskraven, men om man börjar med ett område som man är bekväm i så går det lättare. Tex med familjen, eller vänner. Säg att du slutade försöka vara den ständigt glada, eller den ständigt stöttande, och försökte förhålla dig lite mer kravlöst gentemot dina vänner. Då är det en enorm stress som kan lätta från dina axlar… Och, kom ihåg att det här med stress inte är en förkylning som går över efter en vecka eller som kan lindras med en tablett. Det tar tid, och det är svårt. Men i slutändan är det värt det, för den bästa versionen av dig kommer inte av att du presterar som bäst utan när du är bekväm med att bara vara. Styrkekramar till dig!

  14. Åå… Det gör så ont i mig att läsa det här. Har varit i exakt samma situation och är väl fortfarande där… Jag tror också att det grundar sig mycket i att man i alla situationer vill prestera och vara den bästa versionen av sig själv. Men det tär. Det är omöjligt att bli nöjd om man bara jämför sig med sig själv. För det kommer alltid finnas utrymme att bli bättre. Det är en konst att liksom våga släppa på prestationskraven, men om man börjar med ett område som man är bekväm i så går det lättare. Tex med familjen, eller vänner. Säg att du slutade försöka vara den ständigt glada, eller den ständigt stöttande, och försökte förhålla dig lite mer kravlöst gentemot dina vänner. Då är det en enorm stress som kan lätta från dina axlar… Och, kom ihåg att det här med stress inte är en förkylning som går över efter en vecka eller som kan lindras med en tablett. Det tar tid, och det är svårt. Men i slutändan är det värt det, för den bästa versionen av dig kommer inte av att du presterar som bäst utan när du är bekväm med att bara vara. Styrkekramar till dig!

  15. Det låter som om det kan vara någon form av utmattning. Se till att ta hand om dig, inget går före din hälsa. Det är ovärderligt! Försök att boka av det mesta du kan den närmaste tiden och se till att du får lugn och ro, det kan vara att bara umgås med P och era vänner, hitta på roliga saker som ger dig energi men som inte är kravställande. När du känner att du börja återfinna dig, börja då sakta ta in andra saker som ex renovering, jobb som sätter lite press. Men var nogrann med att inte ta på dig för mycket så att du inte hamnar tillbaka i samma tillstånd. Och kom ihåg, precis som en kommentar ovan skrev – det tar tid, för vissa tar det mindre tid att återhämta sig medan för andra tar det längre tid. Prioritera dig själv och vad du önskar och släpp alla krav. Ta hand om dig fina du <3

  16. Det låter som om det kan vara någon form av utmattning. Se till att ta hand om dig, inget går före din hälsa. Det är ovärderligt! Försök att boka av det mesta du kan den närmaste tiden och se till att du får lugn och ro, det kan vara att bara umgås med P och era vänner, hitta på roliga saker som ger dig energi men som inte är kravställande. När du känner att du börja återfinna dig, börja då sakta ta in andra saker som ex renovering, jobb som sätter lite press. Men var nogrann med att inte ta på dig för mycket så att du inte hamnar tillbaka i samma tillstånd. Och kom ihåg, precis som en kommentar ovan skrev – det tar tid, för vissa tar det mindre tid att återhämta sig medan för andra tar det längre tid. Prioritera dig själv och vad du önskar och släpp alla krav. Ta hand om dig fina du <3

  17. Man kan inte gå in i väggen ”privat” eller ”jobbmässigt”. Man gör det ju med hela sitt fysiska och psykiska jag, det är ju ett sjukdomstillstånd. Det låter som arr der absolut kan vara början på en utmattning, men tror det är väldigt olika hur olika personer drabbas. Själv drabbades jag av utmattning, var sjuk konstant i sex veckor och hade noll livsglädje alls. Det kanske låter jättekonstigt men hade du verkligen gått in i väggen hade du nog inte skrivit här alls, jag kan dock ha helt fel och vill absolut inte förminska dina problem! Men tror på att släppa kraven på sig själv och framförallt släppa de externa krav spm man tror att andra har på en när det ofta inte är så alls!

  18. Man kan inte gå in i väggen ”privat” eller ”jobbmässigt”. Man gör det ju med hela sitt fysiska och psykiska jag, det är ju ett sjukdomstillstånd. Det låter som arr der absolut kan vara början på en utmattning, men tror det är väldigt olika hur olika personer drabbas. Själv drabbades jag av utmattning, var sjuk konstant i sex veckor och hade noll livsglädje alls. Det kanske låter jättekonstigt men hade du verkligen gått in i väggen hade du nog inte skrivit här alls, jag kan dock ha helt fel och vill absolut inte förminska dina problem! Men tror på att släppa kraven på sig själv och framförallt släppa de externa krav spm man tror att andra har på en när det ofta inte är så alls!

  19. måste bara inflika på denna kommentar, håller verkligen med. jag känner som du beskriver i din text nu, det är vinter, mörkt, hemskt, kallt i sverige= utmattad på livet=orkeslös, och inte mycket glädjer mig. har inte lust till att göra saker osv. men det är enorm skillnad till att ”gå in i väggen”. Hade du gått in i väggen hade du 1000% känt det. man blir likgiltig för allt och kan inte förmå sig själv att röra en min, blir handlingsförlamad och du känner inget. allt är hopplöst och onödigt, meningslöst. man känner varken sorg eller glädje, smak eller liknande. allt bara är runtomkring. och allt man vill är att känna igen, vad som helst. Tror jag blivit permanent skadad efter mina år med depression och utmattning däremot, visste inte att man kunde bli det/hade inte tänkt att det var möjligt förens du skrev det här. Fruktansvärt att det drabbar vissa av oss som växt upp med problem runt omkring oss som vi inte kunnat påverka som barn. kram

  20. måste bara inflika på denna kommentar, håller verkligen med. jag känner som du beskriver i din text nu, det är vinter, mörkt, hemskt, kallt i sverige= utmattad på livet=orkeslös, och inte mycket glädjer mig. har inte lust till att göra saker osv. men det är enorm skillnad till att ”gå in i väggen”. Hade du gått in i väggen hade du 1000% känt det. man blir likgiltig för allt och kan inte förmå sig själv att röra en min, blir handlingsförlamad och du känner inget. allt är hopplöst och onödigt, meningslöst. man känner varken sorg eller glädje, smak eller liknande. allt bara är runtomkring. och allt man vill är att känna igen, vad som helst. Tror jag blivit permanent skadad efter mina år med depression och utmattning däremot, visste inte att man kunde bli det/hade inte tänkt att det var möjligt förens du skrev det här. Fruktansvärt att det drabbar vissa av oss som växt upp med problem runt omkring oss som vi inte kunnat påverka som barn. kram

  21. Obehagligt hur mycket jag känner igen mig i den här texten, har haft fruktansvärt lika symtom som du de senaste månaderna. Ett konstant tryck över bröstet när jag ska göra något, stress hela tiden, inte kunna läsa och förstå de enklaste meningarna och så vidare. Att gå in i väggen behöver ju inte alltid vara jobbrelaterat, som du sa om du har haft mycket privat kan det absolut vara där det ligger. Jag hade tagit tag i det direkt, inte värt att dra ut på det längre.

    Ta hand om dig fina du, <3

  22. Obehagligt hur mycket jag känner igen mig i den här texten, har haft fruktansvärt lika symtom som du de senaste månaderna. Ett konstant tryck över bröstet när jag ska göra något, stress hela tiden, inte kunna läsa och förstå de enklaste meningarna och så vidare. Att gå in i väggen behöver ju inte alltid vara jobbrelaterat, som du sa om du har haft mycket privat kan det absolut vara där det ligger. Jag hade tagit tag i det direkt, inte värt att dra ut på det längre.

    Ta hand om dig fina du, <3

  23. Jag läste i någon av kommentarerna att ”hade du gått in i väggen hade du nog inte skrivit här”, och man kan ju kanske förstå hur den menar, men jag vet att jag använder min blogg för att få ur mig mina känslor. Jag är sjukskriven pga depression/utmattningssyndrom och jag vet att ibland när jag inte kan riktigt sätta orden på hur jag mår, så kan ett blurrigt blogginlägg hjälpa mig iaf få ur mig lite av tankarna. Ta hand om dig, inget kommer funka om du inte mår bra i dig själv. Att fortsätta kämpa emot och inte ta tag i problemen kommer bara göra så det tar längre tid att komma på fötter igen. Jag försökte prestera som vanligt och orka med allt som jag knappt längre tyckte var roligt, utan allt kändes bara som ett annat måste i livet. Tillslut, satt jag där med en panikångesattack mitt på en flygplats påväg på en jobbresa. Fick åka hem och har sedan dess levt i en enda lång bergolbana. Ta hand om ditt inre mående, trasiga själar har lättare att gå sönder. ❤️

  24. Jag läste i någon av kommentarerna att ”hade du gått in i väggen hade du nog inte skrivit här”, och man kan ju kanske förstå hur den menar, men jag vet att jag använder min blogg för att få ur mig mina känslor. Jag är sjukskriven pga depression/utmattningssyndrom och jag vet att ibland när jag inte kan riktigt sätta orden på hur jag mår, så kan ett blurrigt blogginlägg hjälpa mig iaf få ur mig lite av tankarna. Ta hand om dig, inget kommer funka om du inte mår bra i dig själv. Att fortsätta kämpa emot och inte ta tag i problemen kommer bara göra så det tar längre tid att komma på fötter igen. Jag försökte prestera som vanligt och orka med allt som jag knappt längre tyckte var roligt, utan allt kändes bara som ett annat måste i livet. Tillslut, satt jag där med en panikångesattack mitt på en flygplats påväg på en jobbresa. Fick åka hem och har sedan dess levt i en enda lång bergolbana. Ta hand om ditt inre mående, trasiga själar har lättare att gå sönder. ❤️

  25. Hej! Ledsen att avika lite från ämnet i inlägget men måste bara fråga detta. Elin Skoglund la ut en förbaskat snygg bild på er två på sin blogg där du bar en gudomlig vinröd lite ”Genomskinlig” topp. VART är denna ifrån? Dog så snygg den (och ni två!) var.
    Kram! <3

  26. Hej! Ledsen att avika lite från ämnet i inlägget men måste bara fråga detta. Elin Skoglund la ut en förbaskat snygg bild på er två på sin blogg där du bar en gudomlig vinröd lite ”Genomskinlig” topp. VART är denna ifrån? Dog så snygg den (och ni två!) var.
    Kram! <3

  27. Måste bara flika in här med. Håller med det ni säger, man vet när man är utmattad/ utbränd. Men finns ju massa olika stadier där emellan som man absolut måste ta på allvar. En riktig utbrändhet håller i sig i minst 6 mån men man kan ha reaktion på svår stress. Vara utmatttad eller vara på väg in i en utmattning. Oavsett var man är så måste man ta det på allvar och ta hand om sig själv ❤️️

  28. Måste bara flika in här med. Håller med det ni säger, man vet när man är utmattad/ utbränd. Men finns ju massa olika stadier där emellan som man absolut måste ta på allvar. En riktig utbrändhet håller i sig i minst 6 mån men man kan ha reaktion på svår stress. Vara utmatttad eller vara på väg in i en utmattning. Oavsett var man är så måste man ta det på allvar och ta hand om sig själv ❤️️

  29. Jag ”gick in i väggen”/drabbades av utmattningssyndrom våren 2014. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa, och i januari 2014 fick jag en ny tjänst på mitt jobb, som jag var den yngsta någonsin att ha. Det ledde till en enorm press, jag kände hela tiden att jag hade något att bevisa, och att jag inte var bra nog. Att jag egentligen inte borde vara där jag var, att jag egentligen inte förtjänade det. Kort sagt känner jag igen dina symptom, de är ganska lika mina. Jag har alltid älskat ett läsa, men plötsligt kunde jag inte läsa ett ord. Jag såg bokstäverna men kunde inte få ihop dem till ord, och lyckades jag läsa

  30. Jag ”gick in i väggen”/drabbades av utmattningssyndrom våren 2014. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa, och i januari 2014 fick jag en ny tjänst på mitt jobb, som jag var den yngsta någonsin att ha. Det ledde till en enorm press, jag kände hela tiden att jag hade något att bevisa, och att jag inte var bra nog. Att jag egentligen inte borde vara där jag var, att jag egentligen inte förtjänade det. Kort sagt känner jag igen dina symptom, de är ganska lika mina. Jag har alltid älskat ett läsa, men plötsligt kunde jag inte läsa ett ord. Jag såg bokstäverna men kunde inte få ihop dem till ord, och lyckades jag läsa

  31. så kunde jag inte koncentrera mig på texten. Jag fick minnesglapp, folk kunde stå och prata med mig och plötsligt mindes jag inte vad de sagt i början av samtalet. Jag blev extremt ljus/ljudkänslig, kunde få panik om någon kom gående mot mig på kontoret för att jag trodde att de ville fråga något. Jag som alltid varit enormt stresstålig kunde nu bryta ihop, hela hjärnan låste sig om jag blev stressad (det händer fortfarande). Hjärtklappning, ångestladdade symptom, sömnsvårigheter, you name it. Jag grät varje dag när jsg kom hem från jobb, jag grät på jobb, jag grät när folk hörde av sig och ville ses för det kändes som om jag aldrig fick vila. Jag var konstant trött, så trött att mina kroppsdelar ibland domnade bort. Trotts detta körde jag på som vanligt, tills dess att jag en dag kom hem från jobb och inte visste hur jag skulle låsa upp dörren. Jag kollade på nyckeln men visste inte vad jag skulle göra med den… Det har gått mer än 2 år och jag är fortfarande inte helt återställd. Jag kan aldrig mer skriva stresstålig på CV:et, för i stressade situationer går hela jag in i försvarsläge och stänger ner. Ta hand om dig, Ellinor, och ta dina symptom på allvar <3 all kärlek till dig

  32. så kunde jag inte koncentrera mig på texten. Jag fick minnesglapp, folk kunde stå och prata med mig och plötsligt mindes jag inte vad de sagt i början av samtalet. Jag blev extremt ljus/ljudkänslig, kunde få panik om någon kom gående mot mig på kontoret för att jag trodde att de ville fråga något. Jag som alltid varit enormt stresstålig kunde nu bryta ihop, hela hjärnan låste sig om jag blev stressad (det händer fortfarande). Hjärtklappning, ångestladdade symptom, sömnsvårigheter, you name it. Jag grät varje dag när jsg kom hem från jobb, jag grät på jobb, jag grät när folk hörde av sig och ville ses för det kändes som om jag aldrig fick vila. Jag var konstant trött, så trött att mina kroppsdelar ibland domnade bort. Trotts detta körde jag på som vanligt, tills dess att jag en dag kom hem från jobb och inte visste hur jag skulle låsa upp dörren. Jag kollade på nyckeln men visste inte vad jag skulle göra med den… Det har gått mer än 2 år och jag är fortfarande inte helt återställd. Jag kan aldrig mer skriva stresstålig på CV:et, för i stressade situationer går hela jag in i försvarsläge och stänger ner. Ta hand om dig, Ellinor, och ta dina symptom på allvar <3 all kärlek till dig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mössa och vinteroutfit

Adlinks: Kappa HÄR // Skor HÄR // Mössa HÄR

Såhär gick jag klädd igår mellan events och mingel. Jag hamnade mitt i en kampanj som vi får se om jag gör i slutändan eller inte. Det hade varit såå kul, men jag vet inte om alla ni hade uppskattat det. I vilket fall så älskar jag min leokappa som jag har använt flitigt det senaste veckorna. Mössan är Elin’s och såhär i efterhand så tycker jag inte att jag passar i den.. Jag måste ha något nättare. Men det är lätt att vara efterklok. För vi fotade i två sekunder innan jag sprang nerför gatan för att möta upp Jessica och övningsköra. Vi övade på backa runt hörn, och jag satte den exemplariskt på första så då körde vi vidare. Körkortet känns så långt borta men ändå om väldigt snart…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi