Det värsta har redan hänt… Och vi är framme

18 timmar senare var vi framme! Det gick så himla mycket snabbare än vad jag trodde att det skulle göra. Lätt för mig att säga kanske som aldrig behövde köra stafettpinnen framåt och sitta framför ratten. Det skötte grabbarna nämligen snyggt själva (och dessutom har jag ju inte körkortet än!). Den var skön att spela på den här gången vill jag lova.

Här var vi uppe i bergen och hade 8km var till byn. När denna bilden togs var vi helt omedvetna om att min mobil var borttappad… För jo. Det har hänt, igen. 5e gången jag är utomlands på 3 år och säkert 15e gången totalt. Men nu har jag lärt mig, spärra korten, släpp ångesten, gör det bästa utav situationen. Den hamnade på toaletten på en bensinmack. Adjöss nya iphone 7 s!

När vi kom fram blev det direkt bärs. Slurp sa det!

Och en sallad tack!

Vi satt helt vindstilla och efter någon timme hade vi alla fått färg. Jag ÄLSKAR skidsemestrar.

Saxofon är alltid trevligt.

Minns ej vad stället hette, får uppdatera er om det. Eller så kanske någon kan avslöja det i kommentarsfältet? Vore väldigt tacksamt!

Efter en långlunch gick vi tillbaka till det mysigaste hotellet jag förmodligen har bott på. Ägarna är gamla vänner till min pojkvän, så det är tjo och tjing och häng i den egna baren. Dessutom har vi fått klockrena tips om backar och tider – viktigt viktigt! Och rabatt på skidorna dessutom. De första två nätterna bor vi i en mindre svit men på måndag checkar vi in i den större. Jag gillar hur vi har det nu så för min del hade vi inte behövt byta!

Den senaste timmen har vi ätit kakor och spelat UNO, och nu ska vi ge oss iväg för ett bokat bord på Bobos Bar. Killarna ville ha ribs… Puss så länge!