Igår var det alltså dags för mig att för första gången träffa min kontaktperson hos Capio som ska hjälpa mig igenom den här ADD utredningen. Jag har sovit dåligt i en vecka, varit nervös och varit stissig. Jag hade inte tänkt att skriva om detta alls, men det tynger mig för mycket för att undanhålla här på bloggen.
I ärlighetens namn så tycker jag att det här är skitjobbigt. Det känns inte som att någon förstår mig, och här om dagen slog det mig att jag håller på att kolla upp om jag har ett ”handikapp”. Då brast det lite. Varför jag kollar upp det här nu, är för att jag ska kunna klara av att skapa mig den karriären jag vill. Jag är livrädd för att inte nå mina mål i livet bara för att jag är för stolt för att söka hjälp. Eller att P ska lämna mig. Det låter kanske dramatiskt men han tar en övervägande majoritet av ansvaret här hemma och över våra liv. Ibland är jag som ett litet litet barn och jag har inga svar på varför. Jag vill bara VETA varför jag är som jag är.
Problemen i min vardag blev så mycket tydligare när jag började jobba på kontor och hade massa andra människor att anpassa mig efter, tillskillnad från när jag arbetar hemma själv. Åtskilliga gånger jag har ringt P och gråtit av ren stress för att jag inte vet vilken uppgift jag ska börja med. Eller har börjat gråta i matbutiken för att jag inte har skrivit en lista med saker jag ska handla. Det är som att jag inte kan hantera olika information samtidigt. Ett barn beter sig så och jag skäms något fruktansvärt över att det är såhär. Hade jag bara vetat hur jag skulle hantera olika situationer eller hålla mig ifrån vissa saker så skulle det göra en markant skillnad.
Om tre veckor ska jag tillbaka för blodprov för att se om det är hypoterios (vilket jag tycker är så bra att de kollar efter!) eller någon annan fysisk sjukdom. Samt drogtester och ett till besök hos min doktor/psykolog/utredare eller vad hon nu är. Efter det pratar man ihop sig på kliniken för att se om man ska gå vidare med behandlingen. Och då väntar X antal psykologbesök för att gotta ner sig i barndomen (usch hoppas jag slipper). Jag hoppas bara på att de hittar någonting, så jag får svar på alla frågor. Mest av allt vill jag bara bli av med all skam. För fy fan vad jag skäms över detta.
Förlåt för rörigt inlägg, och vi skulle kunna ta en annan gång vad det är jag faktiskt har problem med. Just nu känns det alldeles för blottande och jag börjar gråta av tanken haha. Jag förstår om det känns oklart. ADD är förresten som ADHD fast utan Hyperaktiviteten. Går vi inte vidare med den här utredningen så kan vi börja luska i andra saker. Om det är en viss typ av stress som gör mig såhär eller vad det nu än kan vara. För det kan ju faktiskt bara vara det… Stress alltså. Men jag känner mig inte alls stressad.
Som jag skrev på Twitter tar jag gladerligen emot pepp för just nu känner jag mig så himla liten och osäker. KRAM på er.
❤️
❤️
Känner igen mig så fruktansvärt mycket i allt. Hur gjorde du för att börja din utredning? Har tänkt ta tag i detta hur länge som helst men inte vågat och inte vetat hur. Kram!
Känner igen mig så fruktansvärt mycket i allt. Hur gjorde du för att börja din utredning? Har tänkt ta tag i detta hur länge som helst men inte vågat och inte vetat hur. Kram!
Först, så modigt av dig att gå ut med det såhär offentligt! Och jag hoppas att de hittar grunden till varför du känner stressen och att du får hjälp. Jag lider själv av migrän som påverkar mitt joobb så pass att jag äntligen, efter för många år, tagit tag i det och går på behandling mot det. Så jag känner igen mig i känslan du beksriver av att kanske inte kunna göra den karriär man vill pga något i kroppen.
All lycka till dig! Stor kram! <3
Först, så modigt av dig att gå ut med det såhär offentligt! Och jag hoppas att de hittar grunden till varför du känner stressen och att du får hjälp. Jag lider själv av migrän som påverkar mitt joobb så pass att jag äntligen, efter för många år, tagit tag i det och går på behandling mot det. Så jag känner igen mig i känslan du beksriver av att kanske inte kunna göra den karriär man vill pga något i kroppen.
All lycka till dig! Stor kram! <3
Hejar på dej! Vilken tjänst du gör dej själv genom att söka hjälp! 😍👏🏻
Hejar på dej! Vilken tjänst du gör dej själv genom att söka hjälp! 😍👏🏻
Hej. Jag är precis klar med min utredning och nu väntar jag bara på svar. I fredags va sista mötet. Detta har varit jätte jobbigt för mig med så vet exakt vad du går igenom just nu. ❤❤❤❤😙
Hej. Jag är precis klar med min utredning och nu väntar jag bara på svar. I fredags va sista mötet. Detta har varit jätte jobbigt för mig med så vet exakt vad du går igenom just nu. ❤❤❤❤😙
Tycker du ska se det som att du är modig som vågar ta tag i det hela och att du faktiskt vill må bättre. Sen tycker jag du ska se över hur du reagerar på stress med ljud. Jag kan hantera stress väldigt bra, men är det en massa höga ljud så är det som om hjärnan kopplar ur. Jag har lärt mig mina egna knep för att ljuden inte ska ta över min vardag och alla metoder är bra förutom dom dåliga. Beror nog på från person till person. Det kan ju vara så att du är bra på stress när det är lugnt runtomkring dig, men tex i ett öppet landskap som är det absolut sämsta för hjärnan så blir det för mycket. Likaså att du får panik på matbutiken, det är för mycket för hjärnan att ta in med både ljud och synfält efter kanske en hel dag i öppet landskap.
Men var stolt över dig själv istället och att du tar ditt välmående på allvar. Man ska ju leva hela livet och troligtvis i cirka 50år till. 😊
Tycker du ska se det som att du är modig som vågar ta tag i det hela och att du faktiskt vill må bättre. Sen tycker jag du ska se över hur du reagerar på stress med ljud. Jag kan hantera stress väldigt bra, men är det en massa höga ljud så är det som om hjärnan kopplar ur. Jag har lärt mig mina egna knep för att ljuden inte ska ta över min vardag och alla metoder är bra förutom dom dåliga. Beror nog på från person till person. Det kan ju vara så att du är bra på stress när det är lugnt runtomkring dig, men tex i ett öppet landskap som är det absolut sämsta för hjärnan så blir det för mycket. Likaså att du får panik på matbutiken, det är för mycket för hjärnan att ta in med både ljud och synfält efter kanske en hel dag i öppet landskap.
Men var stolt över dig själv istället och att du tar ditt välmående på allvar. Man ska ju leva hela livet och troligtvis i cirka 50år till. 😊
Så modigt att du skriver om detta! Det visar hur stark DU är i dig själv och inte ”svag”. Hoppas du får bra hjälp och oavsett resultat att du hittar bra verktyg att använda i livet, det behöver vi alla, våra egna verktyg även för vissa personer ”simpla” saker. Men vi har olika förutsättningar och kvaliteter och alla är dom lika viktiga. Kämpa på och fortsätt vara den inspirationskälla som du är för mig och många andra!
Så modigt att du skriver om detta! Det visar hur stark DU är i dig själv och inte ”svag”. Hoppas du får bra hjälp och oavsett resultat att du hittar bra verktyg att använda i livet, det behöver vi alla, våra egna verktyg även för vissa personer ”simpla” saker. Men vi har olika förutsättningar och kvaliteter och alla är dom lika viktiga. Kämpa på och fortsätt vara den inspirationskälla som du är för mig och många andra!
Tycker det är så modigt och bra av dig att ta tag i detta! Och att sen skriva om det på bloggen, halva segern är redan vunnen då! Vad än läkarna kommer fram till så kommer det bli bra. Du är du och du är tillräckligt bra som du är <3
Tycker det är så modigt och bra av dig att ta tag i detta! Och att sen skriva om det på bloggen, halva segern är redan vunnen då! Vad än läkarna kommer fram till så kommer det bli bra. Du är du och du är tillräckligt bra som du är <3
Det är bra att du med lite högre profil i samhället än andra lyfter detta. Det är viktigt att man vågar prata om för man ska inte behöva skämmas och det ska du absolut inte behöva göra.
Det är bra att du med lite högre profil i samhället än andra lyfter detta. Det är viktigt att man vågar prata om för man ska inte behöva skämmas och det ska du absolut inte behöva göra.
Innan jag såg att du i slutet på inlägget skrev att det kanske är just det så tänkte jag direkt på det när du beskrev hur du mår. När hjärnan är i ett kroniskt stresstillstånd kan små beslut kännas överväldigande och ge dig känslorna du beskriver. Har du alltid varit såhär eller har det kommit senare år, när du blivit mer stressad? Du borde läsa om kronisk stress. Hoppas du mår bättre snart <33333
Innan jag såg att du i slutet på inlägget skrev att det kanske är just det så tänkte jag direkt på det när du beskrev hur du mår. När hjärnan är i ett kroniskt stresstillstånd kan små beslut kännas överväldigande och ge dig känslorna du beskriver. Har du alltid varit såhär eller har det kommit senare år, när du blivit mer stressad? Du borde läsa om kronisk stress. Hoppas du mår bättre snart <33333
Förstår PRECIS hur du menar! Ska själv börja en ADHD-utredning och när jag har läst på så är det mycket som faller på plats om varför jag ibland är som jag är. Förstår PRECIS hur du menar med att jobba på ett företag, blev en smärre chock för mig när jag började på en arbetsplats med kollegor och strikt arbete med andra människor, funkade inte alls när jag inte fick planera och lägga mina arbetsuppgifter själv.. Det blev KAOS i huvudet, glömde saker och var helt ostrukturerad.. Blev många utskällningar av chefen och det är inte förrän nu som jag faktiskt förstår varför.. Jag brukar oftast skratta åt min ”ADHD-hjärna” men ibland så kommer den där skammen upp som gör att jag vill byta hjärna med någon annan och vara ”normal”. Om du skulle senare bli bekväm med att skriva om din utredning (inte för privat, såklart) så vore det väldigt inspirerande att få följa den tillsammans med min egen, det skulle nog få många att känna sig mindre ensamma. Kanske ett nytt ”aldrig ensam”-avsnitt? 😊
Du är en stor inspirationskälla, Ellinor! STOR kram
Förstår PRECIS hur du menar! Ska själv börja en ADHD-utredning och när jag har läst på så är det mycket som faller på plats om varför jag ibland är som jag är. Förstår PRECIS hur du menar med att jobba på ett företag, blev en smärre chock för mig när jag började på en arbetsplats med kollegor och strikt arbete med andra människor, funkade inte alls när jag inte fick planera och lägga mina arbetsuppgifter själv.. Det blev KAOS i huvudet, glömde saker och var helt ostrukturerad.. Blev många utskällningar av chefen och det är inte förrän nu som jag faktiskt förstår varför.. Jag brukar oftast skratta åt min ”ADHD-hjärna” men ibland så kommer den där skammen upp som gör att jag vill byta hjärna med någon annan och vara ”normal”. Om du skulle senare bli bekväm med att skriva om din utredning (inte för privat, såklart) så vore det väldigt inspirerande att få följa den tillsammans med min egen, det skulle nog få många att känna sig mindre ensamma. Kanske ett nytt ”aldrig ensam”-avsnitt? 😊
Du är en stor inspirationskälla, Ellinor! STOR kram
Hej! Tänkte bara berätta hur det var för mig. Jag var lite i samma sits som du. Pekade ut olika beteenden som jag ansåg var udda och tänkte att: amen det är säkert add. Och jag kände en liten lättnad över att ”skylla” på det, till varför jag inte klarade av vissa saker. Jag hade läst oändlig information överallt och kände att det stämde in på mig. Tillslut kom jag då till utredningen för kände ändå att det var jobbigt att inte veta säkert. Då visade det sig att det var min självkänsla som var låg istället. Kanske låter konstigt men det chockade mig lite. Hade ju accepterat mina svagheter för att jag hade en diagnos som jag intalat mig själv att jag hade. Så först blev jag alltså nästan besviken, för detta hade jag ju trängt undan och låg självkänsla kändes inte lika hanterbart. Men insåg att om det är så det ligger till så måste jag acceptera vem jag är för att sedan kunna jobba med mig själv och utvecklas till den jag vill. Att ha en diagnos innebär ju inte att det är något fel på dig utan den ger dig hjälp att förstå dig själv och att lära sig jobba och utvecklas utifrån sina förutsättningar, vilket kommer göra saker enklare för dig! Lycka till med allt och hoppas det går bra för dig!
Hej! Tänkte bara berätta hur det var för mig. Jag var lite i samma sits som du. Pekade ut olika beteenden som jag ansåg var udda och tänkte att: amen det är säkert add. Och jag kände en liten lättnad över att ”skylla” på det, till varför jag inte klarade av vissa saker. Jag hade läst oändlig information överallt och kände att det stämde in på mig. Tillslut kom jag då till utredningen för kände ändå att det var jobbigt att inte veta säkert. Då visade det sig att det var min självkänsla som var låg istället. Kanske låter konstigt men det chockade mig lite. Hade ju accepterat mina svagheter för att jag hade en diagnos som jag intalat mig själv att jag hade. Så först blev jag alltså nästan besviken, för detta hade jag ju trängt undan och låg självkänsla kändes inte lika hanterbart. Men insåg att om det är så det ligger till så måste jag acceptera vem jag är för att sedan kunna jobba med mig själv och utvecklas till den jag vill. Att ha en diagnos innebär ju inte att det är något fel på dig utan den ger dig hjälp att förstå dig själv och att lära sig jobba och utvecklas utifrån sina förutsättningar, vilket kommer göra saker enklare för dig! Lycka till med allt och hoppas det går bra för dig!
Starkt o ta hjälp 👍🏻 Jag har med gått igenom det och för mig kändes det skönt när de väl va klart o man visste va som va ”fel” 😊 kämpa på det kommer bli as bra i slutändan 😊
Starkt o ta hjälp 👍🏻 Jag har med gått igenom det och för mig kändes det skönt när de väl va klart o man visste va som va ”fel” 😊 kämpa på det kommer bli as bra i slutändan 😊
Gick igenom utredning förra året något av det jobbigaste och tyngsta jag gjort i mitt liv men enorm lättnad efteråt. Genom diagnosen fick jag svar på saker jag undrat hela mitt liv varför jag är på ett visst sätt och med medicinering har mitt liv blivit så mycket lättare. Jag har så mycket mer ork och energi när jag kommer hem från jobbet än tidigare och jag känner mig klartänkt och mer strukturerad. Diagnosen ADD innebär att min hjärna inte klarar av att prestera upp till min egentliga nivå då den brister i funktioner som arbetsminne och koncentration, genom medicinering behöver jag inte längre tänka på detta utan min hjärna klarar av detta utan anstränging, otroligt skönt! Detta har resulterat i att jag blivit mycket piggare, socialare och gladare och det finns absolut ingen anledning att tveka en utredning om du funderar på det. Det kan kännas tufft men du klarar det! ❤️
Gick igenom utredning förra året något av det jobbigaste och tyngsta jag gjort i mitt liv men enorm lättnad efteråt. Genom diagnosen fick jag svar på saker jag undrat hela mitt liv varför jag är på ett visst sätt och med medicinering har mitt liv blivit så mycket lättare. Jag har så mycket mer ork och energi när jag kommer hem från jobbet än tidigare och jag känner mig klartänkt och mer strukturerad. Diagnosen ADD innebär att min hjärna inte klarar av att prestera upp till min egentliga nivå då den brister i funktioner som arbetsminne och koncentration, genom medicinering behöver jag inte längre tänka på detta utan min hjärna klarar av detta utan anstränging, otroligt skönt! Detta har resulterat i att jag blivit mycket piggare, socialare och gladare och det finns absolut ingen anledning att tveka en utredning om du funderar på det. Det kan kännas tufft men du klarar det! ❤️